Citat:
Nej, det var en växeltelefonist på ett företag som inte visste vart hon skulle koppla mig m.m. Inte heller kunde hon svara så man förstod vart man kommit. När man själv frågade, sa hon att hon redan hade sagt det. Hade föga kunskap. Man kunde inte låta bli att undra vilken planet hon kom från.
Jag är "den kunnige" som man kopplas till efter att man gått igenom 20-åringen i telefon.
Det enda jag är tacksam över när det gäller mitt jobb är att det en dag kommer ta slut, där den höga lönen gör att min FIRE närmar sig med stormsteg. Jag stannar just nu bara för kollegornas skull. Det är klart att man då och då träffar en intressant kund med bra ideér och perspektiv och då känns jobbet för stunden meningsfullt, men 95% av alla kontakter är meningslösa och gäller just sådana problem som kunden hade kunnat lösa själv genom en googling, eller som inte alls är ett problem utan bara en fix idé.
Mitt jobb är egentligen att värna om arbetsplatsens resurser och lösa de problem som kommer in så billigt som möjligt. Själva kundkontakten blir en bieffekt av det. Tyvärr älskar alla kunder mig eftersom jag har en fin attityd utåt trots att jag som du vet i verkligheten är ett ass, och jag är expert på att servera en mix av halvsanningar och ren hokus pokus blandat med en liten gnutta sanning som löser det inkomna problemet för kunden utan att den fattar varför.
Det gäller bara att baka in den simpla, enkla lösningen i ett paket som gör att kunden känner sig smart och tror att den fått ett bra erbjudande. Föreslår man den simpla och billiga lösningen direkt tror kunden att man är dum i huvudet och går till någon annan, som då måste trappa upp erbjudandet ett steg som gör lösningen mer kostsam för arbetsplatsen. Ofta kan jag direkt med en blick se på kunden vilken sort den är och på sekunden improvisera ett erbjudande som gör alla nöjda till lägsta möjliga kostnad, och ofta med 2-3 reserverbjudanden i bakfickan som jag låtsas upptäcka efter att kunden fått briljera lite om det första erbjudandet inte når ända fram.
Jag ville inte belysa kvaliten på kundtjänsten, utan kunden ur kundtjänstens perspektiv. 20-åringen vet egentligen en hel del, men är inte lika bra på att fakea kompetens. Jag springer också ut och googlar, men visar det inte utan säger att jag ska diskutera med experterna högre upp och tar det tid får någon av mina hjälpredor göra någon liten onödig insats med kunden som tar precis så lång tid som jag behöver så kunden inte blir uttråkad utan känner att det händer saker. En glad kund är en tyst kund, fick jag lära mig på en charmkurs jag gick en gång (det var i alla fall andemeningen, även om det inte var formulerat exakt så).
Jag brukar tänka på kunder som gubbarna i datorspelet The Sims. Ju fortare man får kristallen ovanför deras huvuden att bli grön desto bättre. Blir den röd istället och de blir ilskna ska de tala med chefen och hela köret, vilket gör att det kostar 10 gånger så mycket jobb och resurser att få deras kristall att bli grön igen och kunden åter igen blir en tyst kund som går vidare med sitt liv.
EDIT: Jag kan också nämna att jobbet sker under extrem tidspress, där man ibland får jonglera 2-3 kunder samtidigt om man råkat unna sig en toapaus och ligger efter i arbetet. Som sagt i ett av mina tidigare inlägg är det extremt resurskrävande att ge individuell hjälp till kunder, jämfört med att tusentals kunder själva läser på hemsidan, googlar eller frågar AI. Lättillgängligheten till information idag med mobiltelefoner, internet, bilar och så vidare har gjort att folk är vana vid att få allt serverat på en gång med minimal egen insats och de fattar inte att livepersonal inte kan hålla jämna steg med de digitala alternativen, jämfört med förr då det var en tröskel att ta ledigt från jobbet, klä upp sig i finkostymen och åka häst och vagn in till banken från byn för att få tala med direktörn, till skillnad från nu då allt är ett gratis mobilsamtal eller 5 minuters bilväg bort. Därmed kanske förklaringen till att 20-åringen på banken sade att aktieexperten kanske inte ville tala med dig just nu, då den vid tillfället satt på toa med grav ångest och rännskita på grund av flödet av jobbiga kunder som aldrig tar slut och där alla absolut måste tala med just "experten" och ingen annan. Hade man kunnat ta sin tid och själv styra arbetstempot hade jag älskat mitt jobb och gärna talat med jobbiga kunder hela dagarna.
Det enda jag är tacksam över när det gäller mitt jobb är att det en dag kommer ta slut, där den höga lönen gör att min FIRE närmar sig med stormsteg. Jag stannar just nu bara för kollegornas skull. Det är klart att man då och då träffar en intressant kund med bra ideér och perspektiv och då känns jobbet för stunden meningsfullt, men 95% av alla kontakter är meningslösa och gäller just sådana problem som kunden hade kunnat lösa själv genom en googling, eller som inte alls är ett problem utan bara en fix idé.
Mitt jobb är egentligen att värna om arbetsplatsens resurser och lösa de problem som kommer in så billigt som möjligt. Själva kundkontakten blir en bieffekt av det. Tyvärr älskar alla kunder mig eftersom jag har en fin attityd utåt trots att jag som du vet i verkligheten är ett ass, och jag är expert på att servera en mix av halvsanningar och ren hokus pokus blandat med en liten gnutta sanning som löser det inkomna problemet för kunden utan att den fattar varför.
Det gäller bara att baka in den simpla, enkla lösningen i ett paket som gör att kunden känner sig smart och tror att den fått ett bra erbjudande. Föreslår man den simpla och billiga lösningen direkt tror kunden att man är dum i huvudet och går till någon annan, som då måste trappa upp erbjudandet ett steg som gör lösningen mer kostsam för arbetsplatsen. Ofta kan jag direkt med en blick se på kunden vilken sort den är och på sekunden improvisera ett erbjudande som gör alla nöjda till lägsta möjliga kostnad, och ofta med 2-3 reserverbjudanden i bakfickan som jag låtsas upptäcka efter att kunden fått briljera lite om det första erbjudandet inte når ända fram.
Jag ville inte belysa kvaliten på kundtjänsten, utan kunden ur kundtjänstens perspektiv. 20-åringen vet egentligen en hel del, men är inte lika bra på att fakea kompetens. Jag springer också ut och googlar, men visar det inte utan säger att jag ska diskutera med experterna högre upp och tar det tid får någon av mina hjälpredor göra någon liten onödig insats med kunden som tar precis så lång tid som jag behöver så kunden inte blir uttråkad utan känner att det händer saker. En glad kund är en tyst kund, fick jag lära mig på en charmkurs jag gick en gång (det var i alla fall andemeningen, även om det inte var formulerat exakt så).
Jag brukar tänka på kunder som gubbarna i datorspelet The Sims. Ju fortare man får kristallen ovanför deras huvuden att bli grön desto bättre. Blir den röd istället och de blir ilskna ska de tala med chefen och hela köret, vilket gör att det kostar 10 gånger så mycket jobb och resurser att få deras kristall att bli grön igen och kunden åter igen blir en tyst kund som går vidare med sitt liv.
EDIT: Jag kan också nämna att jobbet sker under extrem tidspress, där man ibland får jonglera 2-3 kunder samtidigt om man råkat unna sig en toapaus och ligger efter i arbetet. Som sagt i ett av mina tidigare inlägg är det extremt resurskrävande att ge individuell hjälp till kunder, jämfört med att tusentals kunder själva läser på hemsidan, googlar eller frågar AI. Lättillgängligheten till information idag med mobiltelefoner, internet, bilar och så vidare har gjort att folk är vana vid att få allt serverat på en gång med minimal egen insats och de fattar inte att livepersonal inte kan hålla jämna steg med de digitala alternativen, jämfört med förr då det var en tröskel att ta ledigt från jobbet, klä upp sig i finkostymen och åka häst och vagn in till banken från byn för att få tala med direktörn, till skillnad från nu då allt är ett gratis mobilsamtal eller 5 minuters bilväg bort. Därmed kanske förklaringen till att 20-åringen på banken sade att aktieexperten kanske inte ville tala med dig just nu, då den vid tillfället satt på toa med grav ångest och rännskita på grund av flödet av jobbiga kunder som aldrig tar slut och där alla absolut måste tala med just "experten" och ingen annan. Hade man kunnat ta sin tid och själv styra arbetstempot hade jag älskat mitt jobb och gärna talat med jobbiga kunder hela dagarna.
När jag läser ditt inlägg förstår jag (kanske åtminstone delvis) vilken press du har på dig. Du uttrycker dig så väl och jag kan tänka mig att du löser problem till kundernss belåtenhet eller guidar dem rätt.
Jag ska säga att jag aldrig klagar på min banks kundtjänst utan det är snarare det lokala kontoret som inte verkar proffsigt utåt. Det finns bara två stycken kvar där som man känner igen och vill prara med. Men där är det också tidsbrist. De sitter oftast med kunder.
Ska tillägga att jag själv har jobbat flera år på en europeisk (ej svensk) bank. Men det var i New York och för flera år sedan. Vi var två personer som var gemensamt ansvariga för information och PR. En av oss "domestic" och den andra "international" men vi dubblade ofta för varandra. Ja, du kan säkert ana vilka situationer vi fick lösa när det var knas någonstans. Man var bankens ansikte utåt. I ur och skur och även tvärs över tidsgränser och politiska förvecklingar.
Vi hade ett gäng praktikanter varje sommar och de var ofta studenter, ibland från Europa. Trots att de inte var så insatta utförde de generellt ett mycket bra jobb. Attityden spelade en stor roll och det är dit jag vill komma. Vet man att man inte har lösningen på en kunds fråga eller problem, så ska man säga det samt tillägga att man ska rådfråga någon annan kunnigare. Inte bara säga "öh... asså inte vet jag... " och avsluta så. Men det är inte sällan på det viset när man ska köpa varor i dagligvaruhandeln. Klart att bankvärlden är speciell men principen är samma.
Ingen kund vill väl heller höra att det bara är att googla, för det har de flesta redan försökt. Ett exempel är Skatteverket vars språk ofta är tvetydligt på hemsidan. I min situation som utvandrare-invandrare-tillbakavandrare till Sverige finns det en hel del nötter att knäcka. Ofta kopplas jag till en kunnig efter att ha talat med första instans som gått bet. Det uppskattar man förstås.
All heder till dig.
__________________
Senast redigerad av Detdundrar 2026-07-23 kl. 04:41.
Senast redigerad av Detdundrar 2026-07-23 kl. 04:41.