Barnlösa lever ett helt liv på tomgång.

Kan givetvis inte tala för andra, men personligen upplever jag livet med barn som betydligt rikare och mer belönande än livet utan.

Vi har rest jorden runt och haft fantastiska upplevelser, men att få göra det tillsammans med vårt barn har varit ännu mer berikande. Att se vår son fascineras av nya platser, upptäckter och kulturer, och att få skapa de minnena tillsammans, ger resorna en helt annan dimension.

Vi har också ätit på otaliga fina restauranger, men de stunder som stannar kvar starkast i minnet är ändå de enkla. Som när sonen plockade bär för första gången, eller när vi stod tillsammans i köket och lagade mat. För mig överträffar sådana ögonblick vida de mest exklusiva restaurangbesök vi har gjort.

Att få uppleva världen genom sitt barns ögon, att se hans glädje, nyfikenhet och förundran inför livets små och stora upptäckter, det har gett mitt liv en dimension som jag aldrig upplevde innan vi fick barn.

Föräldrar vill gärna blåsa upp sin prestation med att ge/motta en creampie till nånting så jävla stort och att dom är så jävla mycket bättre än dom som valt att leva livet utan barn. Skulle snarare säga att föräldrar tenderar att vara påklistrat duktiga, och vill få det till nån jävla merit att ha avlat. Allt som oftast så har ändå vänner, släktingar och hela samhället stått bakom dom, och dom har aldrig lärt sig att vara exekutiva och ta sig framåt när ingen annan finns där.

För att inte tala om alla dessa jävla fejkade vab-dagar. Har jobbat med dessa idioter som absolut måste stanna hemma två veckor för att lilla Per-Algot fått lite snuva eller skrubbat knät. När jag tog min nuvarande anställning gjorde jag det till stor del för att jag får arbeta helt själv, och inte behöver ta hänsyn till att nån borde ha svalt den där natten.

Surt sa räven. Det finns inga föräldrar som blåser upp sitt föräldraskap, eftersom 95% blir föräldrar så är ju den lilla fokusgruppen de som haft otur att inte få barn. Alla andra har redan något gemensamt.

Jag håller med TS, träffar man barnlösa 50-åringar så är de vilsna och beter sig lite som barn, de försöker hitta på kul saker som man gjorde när man var 20 men lite tomt känns det allt.

Intressant synpunkt i tråden, att vi föräldrar faktiskt också påverkats och lärt oss något. Själv har jag varit fokuserad på mig själv de första 30 åren men med fem barn så har jag lärt mig lyssna på andra, känna andras känslor, bry mig om andra. Jag har blivit vuxen helt enkelt och kan numera umgås bättre med andra vuxna. Och barn naturligtvis.

Den som inte får barn får inte heller barnbarn.

Jag har valt bort barn pga min autism och diverse andra psykiska åkommor. Vad är det för fel med att inte vilja ha efterblivna barn? Jag hade idag vid 40+ gärna haft barn, normala barn, men det är inget jag kan få själv, det vet jag med säkerhet pga släkten.

Jag personligen behövde inte skaffa barn för att sluta vara sociopat. Men bra för dig.

En sak jag (som valt att vara utan barn) har märkt, är att det alltid är dom med barn som ska ondgöra sig över dom som inte valt att skaffa barn. Tänker inte dra någon lång harang här. Men ska måla upp ett exempel eller en liknelse, som jag tror är ganska träffsäker.


Erik köper en Chevrolet Corvette. Det har varit hans dröm sedan han var i tonåren. Erik tycker att alla som inte också drömt om en Corvette, är sjuka i huvudet. Har konstiga böjelser, eller döljer någonting. Så måste det vara. Han själv, döljer absolut ingenting. Inget. Och säger det igen, bara så att det verkligen låter trovärdigt. Han döljer INGET.


När Erik väl skaffat sin Corvette, så insåg han ganska snabbt att den kostade mycket. Krävde mycket underhåll och den var inte så rolig och häftig som han trodde.


Johan, var aldrig intresserad av en Corvette. Han köpte en gammal vanlig tråkig V70. Han behövde inte låna pengar. Och den har inte kostat mycket att driva runt. Vare sig i reparationer, eller bränsle om man jämför med Eriks Corvette.

Erik blir förbannad när han ser Johan.

Varför i HELVETE ska Erik dras med en svindyr och besvärlig Corvette, när Johan lätt kan glida runt på samma vis i sin SKETNA V70?? Det ska bara inte gå!

Erik valde ju denna vägen, för att många andra gjort det. Och för att visa att han minsann också är en "redig jävel" som dom andra Corvette-ägarna. Om nu Erik gjorde det valet, så ska väl för helvete alla andra också göra det? Dom ska ju också dras med samma vånda, huvudvärk och elände? Eller?



Erik ångrar bittert att han skaffade sin Corvette. Men måste lägga upp fina bilder på den på Instagram, Facebook och liknande där han ler tillgjort. Han får åka på Corvette-träffar, där han och dom andra entusiasterna baktalar alla V70 ägarna, och deras simpla livsstil. För inte fan är dom avundsjuka. Nej. Nej för i helvete. Det är dom inte!




Tror detta bör klargöra saker.



Och jag är jävligt nöjd med min V70. Aldrig velat ha en Corvette för att "passa in" - Och kommer då fan heller aldrig skaffa en, eller flera

Vad var det som gick fel och varför?

Surt sa räven. Det finns inga föräldrar som blåser upp sitt föräldraskap, eftersom 95% blir föräldrar så är ju den lilla fokusgruppen de som haft otur att inte få barn. Alla andra har redan något gemensamt.

Jag håller med TS, träffar man barnlösa 50-åringar så är de vilsna och beter sig lite som barn, de försöker hitta på kul saker som man gjorde när man var 20 men lite tomt känns det allt.

Intressant synpunkt i tråden, att vi föräldrar faktiskt också påverkats och lärt oss något. Själv har jag varit fokuserad på mig själv de första 30 åren men med fem barn så har jag lärt mig lyssna på andra, känna andras känslor, bry mig om andra. Jag har blivit vuxen helt enkelt och kan numera umgås bättre med andra vuxna. Och barn naturligtvis.

Den som inte får barn får inte heller barnbarn.

Det är så enkelt att jag på grund av min personlighet och hjärnfunktion inte passar för det livet och dessutom är det ju inte så att kvinnor vill ha lugna män för den delen, men även då hade jag vägrat. På medeltiden hade jag nog varit en barnlös dräng eller kanske byfåne för den delen. Nåja, jag arbetar och sysslar med föreningsarbete, så lite nytta gör man ju, men någon stereotypisk livsstil med resor, mat, teatrar eller just sovmorgnar blir det inte. Det finns säkert de inom övre medelklass som gör så, men det är överdrivet att påstå att det skulle vara en norm för barnlösa.



De allra flesta barnlösa 50+ åringar försöker inte leva ungdomen överhuvudtaget, utan de jobbar, läser tidningen, tar promenader och kollar på sport. Helt som vilken medelsvensson som helst. Jag gör ungefär samma sak men är yngre.

Jo, men för oss med barn känns det ju lite ungdomligt att bara ha "läsa tidningen" som dagens nöje medans barnfamiljen lagar mat till fem barn eller åker till stranden eller hjälper studenten med matteläxan.

Ja vi utan barn blir nog aldrig riktigt vuxna.