Svärmor och anonymt brev

Har vi samma svärmor? Låter precis som nått min galna svärmor skulle kunna göra

Men var hittar ni alla dessa galna svärföräldrar? Kan deras döttrar och söner vara normala när föräldrarna är helt cp?
HUR?

Jag har alltid blivit bemött med värme och kärlek av alla mina partners föräldrar. Har ni verkligen otur eller är det ni som är lite stela och otrevliga så att ni lyckas bli hatade? Sannerligen märkligt.

Hon kan ju inte kalla dig för psykopat helt out of the blue. Något måste du ha gjort.. nåväl spill THE TEA. Säg sanningen för fan! Jag har tio minuter ☕️

Haha ja du har helt rätt, väldigt vågat av mig att föda två barn åt hennes son. Borde rådfrågat henne om det var rätt tillfälle. Tror damen upplever det som väldigt jobbigt att inte bli prioriterad och stå i centrum.

Meeeen så du vet så var min förra svärmor helt underbar! Kanske är så det funkar? Bra svärmor - Dålig man. Dålig svärmor - Bra man 😂🤷‍♀️

Hahaha lider med dig samtidigt som jag skrattar 😂

Eller inkluderad?

Det är nog rätt tråkigt för en mamma om hennes son gifter sig och hans fru inte tycker om en och aldrig bjuder dit en. Man får ändå tänka på att den mamman har tagit hand om den där bebisen sedan födseln och det är nog inte så kul att nästan aldrig få träffa honom igen pga frun han har valt.

Man behöver låta personen få kunna ha en fortsatt relation till sin familj trots att man skapat en ny familj tillsammans. Och hur kan man hata sin mans mamma? Alltså hon är anledningen till att du har din man. Man ska känna sig tacksam och älska sina svärföräldrar som om dom vore ens egna, trots deras brister och detsamma ska dom göra tillbaka annars får ni reda ut era konflikter för det här tramset är inte normalt och ändå händer det. Kan det handla om två kvinnors stora egon? Ditt ego och hans mammas ego.

Om hon har skrivit det där brevet så är hon djupt sårad och känner att du manipulerat hennes son och vänt honom emot henne och så kan hon ju bara känna om du är empatilös mot henne och inte har visat någon som helst respekt eller omtänksamhet. Eller så är hon alkis och då ger jag dig alla rätt. Dina barn kommer också växa upp en dag, hur hade du känt om du blev hatad av deras respektive? Är inte det hemskt?

Du tycker att hon ska tacka dig för att du har fött två barn åt hennes son men du ska inte tacka henne för att hon fick sin son så att du kunde få dina två barn som du har idag? intressant!

Måste vara skitjobbigt för dig också att leva i en relation där du känner att hans familj inte accepterar dig. Ni har säkert bråkat jättemycket över det här?

Gör som Leif GW gjorde med sin mamma. han visste att hon hade en extra nyckel till hans där han förvarade sina anteckningar och dagbok. Så han började skriva att han pratat med en kompis pappa som va psykolog om hur att hon var psykiskt sjuk och kanske skulle ta livet av sig.
Han skrev att psykologen höll med osv.

Hans mamma läste men vågade aldrig säga nått

Jag hade inga problem med henne innan barnen föddes, sen började hon lägga sig i allt och började tjuta så fort hon inte fick sin vilja igenom. Som tex när en julafton skulle firas hos min släkt istället för hos henne. Eller när vi har andra planer och inte kan komma när hon bjuder in oss på middag med två dagars varsel. Tro mig jag har verkligen försökt så många gånger, bjudit hit dom men hon ställer alltid till en scen. Hon träffar sin son regelbundet, men jag behöver skydda mitt eget mående och vill därför inte sitta med henne och få höra massa elaka kommentarer om hur fel jag gör utan att få säga emot henne. Att hon är mamma till min man ger henne inte rätten att trycka ner mig framför mina barn utan att jag ska få säga ifrån.

Den som får ett sådant brev kan med all sannolikhet säkert lista ut vem i bekantskapskretsen det kommer från.

Att personen har autism är ju uppenbart, för det är de som alltid använder "psykopat" (eller ibland "narcissist") som skällsord. Det är också alltid de som skriver hemliga lappar.

Brevet är ju inget hotbrev, så att personen inte hotar dig trots att den bevisligen tycker illa om dig, innebär ju att du kan ta det med en klackspark. Se det som något positivt - nu vet du din svärmors innersta tankar. Se det som en utmaning att reta upp din svärmor ännu mer vetja!

Din flickvän måste väl ha känt igen sin mammas handstil? Vem anstränger sig att skriva brev utan att använda printer eller skrivmaskin? Måste ju vara en äldre hemmasittare.

Haha tack! Ska faktiskt börja tänka så, det kan göra allt lite lättare.

Alla hade känt igen handstilen, jag har dessutom födelsedagskort osv att jämföra med. Men jag tror att han lever lite i någon förnekelse. Jag kan förstå det för man vill ju inte tro att ens mamma är sån.

Kan avslöja att svärmor är en nybliven pensionär och sitter hemma mycket själv i lägenheten 😅

Vill du berätta på vilket sätt hon ställer till med en scen?

Och vad säger hon framför dina barn som du uppfattar är att trycka ner dig? Du får visst det säga ifrån. Är det din man som har sagt att du inte får säga ifrån?

Som andra redan har sagt så är det väl bara att glömma och gå vidare om det inte har hänt nåt mer? Släkt kan ju bara besvärlig att hantera men när man är vuxen (och det väl både TS och sambo?) så kan man ju minimera kontakten man har med dem. Varför ens gå in i diskussioner liksom?

Det verkar finnas barn med i bilden och det är väl klart att de ska kunna träffa sin mormor och sambon ska kunna träffa sin mamma så klart, men annars kan man hålla kontakten/umgänget till minimum.

Jag själv har inte haft några problem med varken min egen släkt eller nån partners men jag har kompisar som har haft lite slitningar i släkten och de har hanterat det så -- minimerat kontakten. Det är det enda man kan göra.

Kan förklara lite lätt bara. När hon berättade för alla hon kände att vårt barn var döpt efter hennes släkting (typ 100 år bakåt) så ifrågasatte jag henne och frågade varför hon går runt och ljuger då namnet är taget ur tomma intet. Direkt började hon höja rösten och gapa att jag inte får tilltala henne på det viset, direkt efter gick hon ut och bokstavligt talat smällde igen dörren och åkte hem.

Hon är väldigt noga med att kommentera att det är min sambos hus för han köpte det först. Nu står vi båda på det, men det är aldrig vårt hus, bara hans. Och detta sårar ju mej för vi benämner alla våra saker som just våra.

Förra veckan skrämde hon barnen som älskar att bada genom att "skoja" om att det finns hajar i sjön vi badar i. Dom är små så dom förstår inte ironi än.

Det finns mängder, och allt görs när inte min sambo hör för att sedan gå och skvallra om att jag är otrevlig.