Barnlösa lever ett helt liv på tomgång.

Ok.
Har du lyckats fått nåt jobb? Tar du nåt som helst ansvar där?
Valde du själv att inte skaffa barn eller fanns inget alternativ?
Om nån möjlighet hade funnits, varför avstod du?

Dina föräldrar tänkte uppenbarligen inte i samma banor ...... 🤔

Varför alltid dessa deprimerade bittra föräldrarna ägnar sin tid åt att hata barnfria på internet och aldrig tvärtom ? Kan bara betyda en sak..but hey, have fun with the kids 😘❤️

Jadu. De flesta av dem vill nog inte det egentligen men de känner sig själva ändå så bra och en del av dem har nog dåligt självförtroende också. Men de tar beslutet att jag klarar inte det här eller jag ska nog inte sprida mina gener vidare.

Möjligt.
Jag har också träffat på en hel del av dessa duktiga barn. Har ingen känsla av att de oftare skulle vara barnlösa. Men de av dem som är det kan säkert vara riktigt bra som arbetare inom vården.
Frågan är hur mår de där hemma?

Varför alltid dessa deprimerade bittra föräldrarna ägnar sin tid åt att hata barnfria på internet och aldrig tvärtom ? Kan bara betyda en sak..but hey, have fun with the kids 😘❤️

Har haft med några barnlösa vuxna människor att gjort på sistone. Att det är nåt fel på dem har man ju alltid vetat men först nu förstod jag vad det var.
De lever ju som en student som kan fokusera helt och hållet bara på sig själva, behöver aldrig planera nåt för att ta hänsyn till eller ta hand om nån annan människa.
Ändå så är det alltid de på en arbetsplats som har barn som ser till att allt funkar. Även för de förvuxna barnen som aldrig fick några barn.
Lyssnar man istället på hur en barnlös upplever situationen så är det alltid att det är de som får anpassa sig och ställa upp för alla de med barn.
Så kan det nog vara på nåt enstaka ställe, men det jag sett så kan man inte ens lägga över ansvaret på dessa förvuxna barn för de har ingen rutin av att ta ansvar och empatin är också oftast på mycket låg nivå.

Frågan är då om dessa vuxna barnlösa människor varit så hela sitt liv och därför har ingen valt att skaffa barn med dem, eller är det så att de blivit förstörda av att inte behöva bry sig om nåt annat än sig själv på sin lediga tid.

Nu är detta Flashback och då brukar det alltid bli svart eller vitt. Självklart finns det de med barn som är helt hopplösa och de utan som är helt fantastiska. Men de faller ur normen.
Tråden handlar inte heller om unga ambitiösa människor som ännu inte skaffat barn.
Det handlar om de vuxna som aldrig behövt bry sig om nån annan än sig själva varenda minut de inte varit på jobbet.

40+kvinnor utan barn är däremot det allra sämsta av allt att få in på en arbetsplats.

Det handlar i grunden om en ond cirkel som nästan alltid startar i deras egen barndom. Många av dessa människor växte upp i dysfunktionella hem med känslomässigt frånvarande föräldrar eller i en miljö där de aldrig fick lära sig vad äkta ansvar och villkorslös kärlek innebär. De bär på ett misslyckat känsloliv från uppväxten som de aldrig har bearbetat och när de sedan blir vuxna klarar de inte av att etablera de djupa, uppoffrande relationer som krävs för att bilda familj och det är deras eget fel att de fastnar i det stadiet eftersom de väljer den enkla vägen att förbli i sin bekväma, egoistiska bubbla i stället för att mogna. De väljer bort barn eftersom tanken på att sätta någon annan före sig själva skrämmer livet ur dem i ett direkt resultat av deras egna brister och en misslyckad start i livet.