Barnlösa lever ett helt liv på tomgång.

Har haft med några barnlösa vuxna människor att gjort på sistone. Att det är nåt fel på dem har man ju alltid vetat men först nu förstod jag vad det var.
De lever ju som en student som kan fokusera helt och hållet bara på sig själva, behöver aldrig planera nåt för att ta hänsyn till eller ta hand om nån annan människa.
Ändå så är det alltid de på en arbetsplats som har barn som ser till att allt funkar. Även för de förvuxna barnen som aldrig fick några barn.
Lyssnar man istället på hur en barnlös upplever situationen så är det alltid att det är de som får anpassa sig och ställa upp för alla de med barn.
Så kan det nog vara på nåt enstaka ställe, men det jag sett så kan man inte ens lägga över ansvaret på dessa förvuxna barn för de har ingen rutin av att ta ansvar och empatin är också oftast på mycket låg nivå.

Frågan är då om dessa vuxna barnlösa människor varit så hela sitt liv och därför har ingen valt att skaffa barn med dem, eller är det så att de blivit förstörda av att inte behöva bry sig om nåt annat än sig själv på sin lediga tid.

Nu är detta Flashback och då brukar det alltid bli svart eller vitt. Självklart finns det de med barn som är helt hopplösa och de utan som är helt fantastiska. Men de faller ur normen.
Tråden handlar inte heller om unga ambitiösa människor som ännu inte skaffat barn.
Det handlar om de vuxna som aldrig behövt bry sig om nån annan än sig själva varenda minut de inte varit på jobbet.

Jag skulle säga att barn ger en struktur och fokus man annars inte tvingas ha i livet. Många människor skaffar sig dock struktur och fokus utan barn. Men, även om TS generaliserar grovt så är det absolut en tendens i dagens samhälle att vuxna människor vägrar växa upp, och utan ett föräldraskap tvingas de aldrig till det.

Vad jobbar du med?

Jag brukar säga att om du vill anställa någon som är duktig så anställ en flerbarnsmamma där barnen flugit ut och som söker något nytt att göra.

Den personen är ofta organiserad, tänker rationellt och faller inte i självömkan vid minsta motgång. Dessa kvinnor har tränat 18 år eller mer på att få saker att fungera, och dom är tacksamma för jobbet.

40+ kvinnor är en riktig resurs, men bara om de haft barn! Deras makar är däremot inte alltid lika ambitiösa eller självgående.

På en stor arbetsplats med många ungdomar i produktionen, och de lite högre upp i hierarkin är äldre män och inkvoterade kvinnor.
Även detta svar är inte helt svart eller vitt.

Skall man ha något gjort så skall man fråga någon som är upptagen. Ja det stämmer.

Men jag ser att vabbandet missbrukas tex å det grövsta.

40+kvinnor utan barn är däremot det allra sämsta av allt att få in på en arbetsplats.

Det är en alltför generaliserande bild, men visst finns det nog betydligt fler barnlösa i gruppen ”människor som aldrig har behövt/velat sätta någon annans behov före sina egna”, vilket i mina ögon är den grupp människor som är allra minst kapabel att hantera problem eller motsättningar i livet.

Barnföräldrar vet oftast att inget blir exakt som man planerar det, så de är beredda på att saker skiter sig, och har en plan b för de mest troliga scenariona samtidigt som de är helt ok med att det blir som det blir. Så upplever jag sällan att folk utan barn tänker.

Folk gör sina val i livet, och jag tror inte att det finns en väg som är den rätta för alla. Men det är onekligen en tillgång att vid rätt tillfällen kumna (vilja) underordna sina egna preferenser för att någon annan känner starkare för sina. Men jag tror inte nödvändigtvis att det kräver att man skaffar barn, det räcker med att man träffar någon man älskar.

Även mina barnlösa vänner är oerhört kapabla, så det hela handlar nog om något annat än just barn.

Ja, insikten att man väntade för länge, inte träffade den rätta etc gör många väldigt bittra. "Vad finns jag till för, egentligen?"
Har dom dessutom haft ett någorlunda attraktivt utseende så börjar det även gå upp för dem att le och visa hud inte fixar fria dringar och äventyr längre.

Men hur mycket roligare är det att vara en lönnfet, frånskild och skallig 40+ man egentligen?

Kan inte problemet vara att det är många ungdomar då? Eller är det föräldrar i tonåren du tycker styr upp?

De personer som beter sig så som du beskriver, har nog varit sådana hela sina liv och just därför har dom själva valt att inte skaffa barn, för att dom inte gillar ansvar. Det handlar nog mer om det än att dom inte kan hitta någon som vill ha barn med dom.

Det handlar inte om ungdomar.
De är som de är och vissa av dem blir det folk av.