Ung snygg tjej fick inte göra lumpen

Det verkar som att du helt har missat poängen med vad militär effektivitet faktiskt handlar om. Ingen pratar om att dela ut guldmedaljer eller göra lumpen till en fitnesstävling. Det handlar om ren taktik, fysik och hur man vinner ett krig på riktigt.

Självklart väger en pansarvärnsrobot eller en ammunitionslåda exakt lika mycket oavsett vem som bär den. Men i krig handlar allt om att maximera gruppens totala stridsvärde – inte om att leka millimeter-rättvisa på ett sätt som gör förbandet långsammare.

Om vi nu ska prata om "krigets krav", låt oss göra det på allvar:
Om du har en kille på 90 kilo i gruppen som bara bär sin egen personliga standardpackning på 25 kilo, så bär han bara 28 procent av sin kroppsvikt. Han går alltså på halvfart och utnyttjar inte sin fulla kapacitet. Samtidigt går tjejen på 55 kilo på absolut rödmarkering eftersom hon bär 45 procent av sin vikt.
När striden väl börjar och den tunga ammunitionslådan faktiskt måste "hystas" eller den skadade soldaten ska släpas, vem tror du har mest krafter kvar att göra det? Jo, tjejen är helt slutkörd på grund av att hon burit en fysiologiskt sett mycket tyngre ryggsäck under marschen, medan den stora killen har gott om energi över.

Om man faktiskt brydde sig om krigets krav, och inte bara ville hålla fast vid gamla stelbenta principer, så skulle den stora killen ha packats med 45–50 kilo från början (vilket motsvarar samma fysiologiska slitage som tjejens). Han skulle ha burit gruppens tunga robotar och ammunitionslådor i sin ryggsäck under marschen för att avlasta de lättare soldaterna.

Att fördela den tunga materielen fysiologiskt efter bärkraft handlar inte om att vara "snäll" mot kvinnor. Det handlar om att hela gruppen ska kunna marschera snabbare, hålla sig skadefria och komma fram till målet med maximalt stridsvärde i behåll. Att låta stora killar gå runt och mysa med halva sin kapacitet outnyttjad under en marsch, bara för att "allt ska vara lika", är inte taktiskt militärt tänk – det är bara dålig logistik.

Hela mönstringssystemet, inklusive Isokai-testet, är historiskt sett byggt av män, för män och kalibrerat efter manlig anatomi och fysiologi inte för hur du klarar ett krig.
Isokai-maskinen utvecklades under 1960- och 70-talen, på den tiden då värnplikten var en renodlad manlig angelägenhet och man behövde ett snabbt sätt att sortera hundratusentals unga killar. Testet är i princip ett vertikalt drag – som en blandning av ett marklyft och ett upprätt rodd-drag – där du drar en stång från golvet upp till nyckelbenshöjd.

Konstruktionen i sig gynnar biologiskt manliga förutsättningar på flera sätt som gör att kraven har cementerats på en nivå som blir direkt skev för kvinnor. Det borde göras om och uppdateras så de blir lika rättvist.

Du menar den där ukrainaren vars drönare (kamera och batteri) inte fungerade när det var kallt ute?
Varför kränga till det? En soldat har en ganska standardiserad personlig utrustning, den ska soldaten kunna bära själv. Under utbildningen skapas ofta förband, men det är inte alls säkert att en viss soldat för alltid kommer att tillhöra just det förbandet eller ett annat förband av samma typ. Så det blir mycket lättare, sett till förbandsproduktionen, att bestämma att det här förbandet kräver X personer som uppfyller de fysiska kraven Y än att, innan utbildningen ens startat, sitta och räkna på exakt vem som ska bära vad. Det är mycket lättare att bara bestämma att för varje tjänst ska angivna krav uppfyllas. Då kan man lättare möblera om bland krigsplaceringarna när folk senare väljer att flytta, vidareutbilda sig inom det militära, hamnar i fängelse för spioneri eller råkar få ett civilt jobb som är väldigt viktigt för totalförsvaret.
Dessutom blir det mycket lättare om man vet att alla andra som genomgått samma utbildning har samma förmåga.

Det är inte alls krångligt.... Pliktverket har redan digitala system och läkare som väger varenda mönstrande person på sekunden innan de gör Isokai-testet. Att låta en dator räkna ut ett procentuellt krav baserat på kroppsvikt tar ungefär en mikrosekund och kräver noll extra administration.
Det handlar inte om att sitta med papper och penna och skräddarsy ryggsäckar innan utbildningen startar. Det handlar om att mäta verklig fysik i stället för att bara mäta vem som är tyngst.

I dag motsvarar varje siffra på Isokai-skalan (1 till 9) ett fast antal Newton (kraft). För att göra det rättvist ändrar man helt enkelt på formeln i maskinens programvara så att siffrorna i stället baseras på din vikt:

Styrka 3 (Grundnivån): Kräver det att du drar 70 % av din egen kroppsvikt rakt upp. En tjej på 55 kg behöver då dra 38,5 kg, medan en kille på 90 kg måste dra 63 kg.

Styrka 6 (Skyttesoldat): Kräver det att du drar 100 % av din egen kroppsvikt. Tjejen på 55 kg måste då dra 55 kg, och killen på 90 kg måste dra 90 kg.

Styrka 9 (Jägarkrav): Kräver det att du drar 140 % av din egen kroppsvikt. Tjejen på 55 kg måste dra 77 kg, medan killen på 90 kg måste dra 126 kg.

Genom att göra så här tvingas båda visa prov på exakt samma träningsstatus och muskulära utveckling för att få samma betyg. Killen på 90 kg kan inte längre glida igenom på gratis kroppsmassa- han måste vara precis lika vältränad och stark för sin storlek som tjejen är för sin.

Det här gör inte "förbandsproduktionen" svårare. Tvärtom. Det ser till att de soldater som faktiskt får tjänsterna har bäst tränade kroppar och mest pannben, i stället för att vi får otränade men tunga män som går sönder så fort de utsätts för riktigt fältliv... Det är inte krångligt- det är bara ett fysiologiskt mycket smartare sätt att bygga ett starkt och hållbart försvar. Tror enormt många män hade failat på detta test.

Varför är den relativa styrkan så viktig? Det intressanta är väl inte soldatens träningsstatus utan hens förmåga, inklusive hens bedömda förmågeutveckling under utbildningen?

Pipan till förbandets tunga kulspruta väger lika mycket oavsett vem som bär den.

Och jag utgår från att fystesterna baseras på mycket mer än ett pimpat marklyft.

Skyddsskäl för att hon inte ska bli våldtagen av någon uppifrån som hon
har lydnadplikt till o några sidled

Träningsstatusen är ju helt avgörande för om en soldat överhuvudtaget håller ihop under utbildningen. En tjej på 55 kilo som klarar de hårda kraven har tvingats bygga upp en extremt hög relativ styrka under flera år av hård träning. Hennes senor, ligament och skelett är härdade för att tåla extrem belastning.

En otränad kille på 90 kilo som drar samma kilon i Isokai-maskinen gör det enbart på gratis kroppsmassa. Hans leder och senor är inte härdade. När han hängs på en tung ryggsäck i fält är risken för stressfrakturer och knäskador skyhög. Att välja bort den genomtränade tjejen för att man tror att den otränade killen har mer "utvecklingspotential" är fysiologiskt nonsens – det är att aktivt välja skaderisk framför hållbarhet.

För det andra: Ja, kulsprutepipan väger lika mycket, men varför ska den minsta soldaten bära den?
Att mäta relativ styrka handlar inte om att alla ska göra exakt samma sak i fält. Det handlar om fysiologisk rollfördelning.... En vältränad och uthållig skyttesoldat, prickskytt eller signalist behöver inte bära den tyngsta kulspruteslangen-men hon måste ha fysiken att bära sin egen skyddsutrustning utan att kollapsa. Genom att mäta relativ styrka får vi de absolut mest uthålliga och mentalt starkaste individerna till dessa roller, i stället för att bara fylla leden med tunga men otränade kroppar.

För det tredje: Orättvisan i att hon presterar mer men ändå väljs bort....
När en tjej på 55 kilo klarar exakt samma absoluta test som en kille på 90 kilo, har hon fysiologiskt sett utfört ett dubbelt så hårt arbete i förhållande till sin kropp. Hon har visat en extremt mycket högre disciplin och ett starkare pannben. Men ändå nekas hon inträde till de mansdominerade förbanden för att man hellre tar en kille som har fått sin styrka gratis på grund av sin födelsevikt.

Det är ju inte endast marklyftet som avgör befattningen.

Ingen har sagt att den minsta i gruppen ska bära en viss sak, men i gruppens uppgift kan ingå att kunna bära viss tung utrustning, då bör alla bärarna klara samma lägstanivå. För hur ska man göra om 130 kilosbiffen, som fick bära en större andel än fruntimren i gruppen, behöver ersättas?

Och för det tredje, din hypotetiska lilltös presterar mindre, trots att hon är en imponerande duktig flicka.

Nu vet jag inte vad du har för utbildningsbakgrund men tydligen har du missat en ganska viktig poäng med utbildningar.

Det är ofta en enorm skillnad mellan de som precis klarar sig genom en utbildning och de som är absolut bästa, gäller alla utbildningar oaktat nivå.

Att ha ett diplom från din truck kurs betyder inte att du kunnat tillgodogöra dig innehållet bara att du varit där.

Svensk och i många fall Europeisk militär är idag mer intresserad av att ha en diversifierad trupp än den absoluta spjutspetsen.

Tror du på fullt allvar att de fettona som du ser på rapport som står i gräver i en låda och skiner upp när dom får vara med i tv verkligen klarade av hinderbanorna?
Förvisso var det längesen jag var i det militära men de hinderbanorna vi hade då är det inte en chans att en tjej med fet röv och 152 cm har tagit sig igenom.

Sen sitter jägarsoldater och gråter i media när befälen är elaka mot dem.

Vad tror dom krig är? Om dom dels inte kan genomgå den härdning som grundutbildning skall vara och sen anmäler såfort dom känner sig kränkta hur ska dom klara av att bli beskjutna?

Krig är ett helvete och du lever med konstant rädsla, varje sekund. En rädsla du måste trycka bort om du ska fungera och som en dag kommer att hinna ikapp dig och då är det inte så roligt längre. Det kan hända i fält det kan hända 10 år efter att du lämnat det militära.
Hur ska du kunna ta det när du blir ledsen för att befälen ryter åt dig när du ska lära dig saker. Den pressen är ingenting mot vad sårade kamrater och beskjutning kommer utsätta dig för.

Så om du tror att det finns någon sorts trygghet i att alla har samma förmåga bara för att dom är på samma plats så kommer du få det tufft här i livet.

Gör det enkelt. Tänk på läkarutbildningen, det finns de som behöver max antal omtentor och det finns de som briljerar men när de många långa åren är förbi så har bägge titeln läkare men kunskapsnivåerna är milsvitt skilda.
Du här säkert träffat en av de där som inte briljerade på din vårdcentral, det är inte där eliten hamnar om man säger så.

Så oaktat hur Sverige lägger upp sin militära kapacitet och kompetens så kan vilket land som helst med en riktig stridsduglig armé antagligen promenera rakt genom Sverige med skoskav som värsta problemet.

Hur långt tror du främlinslegionen i Frankrike eller de olika specialstyrkorna som många länder har kommit om målet hade varit diversifiering och inte att välja de absolut bästa lämpade.
Visst det behövs kockar och kalsongtvättare också men att dom legat på en skjutbana några gånger betyder inte att de har någon som helst kompetens i krig.

Före drönarna kunde 20-30 verkligt duktiga soldater sätta hela arméer i gungning, SAS,SBS, USAs olika specialstyrkor, gurkhas mfl har en kompetens som gör att dom i antal kan vara fullständigt underlägsna men ändå klara av sitt uppdrag och mer därtill bla för att dom alla vet vad han brevid klarar av.

Jag antar att om drönarna är de som ska ta över slagfältet så kan du ge dig faen på att just dessa specialstyrkor kommer att vara spjutspetsen även i den krigföringen plus att än så länge går inte människan att plocka ut ekvationen och när vi en gång gjort det, vad är då ett krig??


Skärp dig och vakna upp ur din woke dröm.

Du verkar inte ha läst och förstått hela inlägget som du citerar.

Att stå ensam kvar i en skyttegrav handlar inte om att kunna bänka 130 kilo. Det handlar om uthållighet, skyddsteknik, stresshantering och träffsäkerhet. En utmattad och skadad soldat skjuter sämre och fattar sämre beslut. Det är just därför träningsstatus och relativ styrka är så avgörande- den vältränade soldaten har mer energi kvar i systemet när allt skiter sig, medan den otränade "biffen" har bränt sitt krut på att bara flytta sin egen tunga kroppsmassa...

För det andra: Att ersätta en skadad soldat är grundläggande militär logistik, inte ett argument för att alla måste vara identiska....
Om 130-kilosbiffen blir skadad, så ersätts han av en annan soldat från reserven som har samma utbildning och roll, inte av att en signalist plötsligt ska trolla fram 40 kilo extra muskelmassa. Dessutom har ingen föreslagit att vi ska skrota en absolut lägstanivå. Självklart ska det finnas en spärr för att säkerställa att alla kan hantera basutrustningen. Men att använda den lägstanivån för att sedan kvotera in otränade män framför genomtränade kvinnor gör förbandet svagare, inte mer utbytbart.

För det tredje sen: Att kalla en vältränad kvinna som presterar på sitt absoluta fysiologiska max för ”lilltös” och ”duktig flicka” visar tyvärr bara på dina fördomar och misogyn, inte på logik.
Hon presterar mer i förhållande än männen till vad hennes kropp har att ge.

Hon kommer att vara glad för det om något år.
Feministisk mindervärdeskomplex hos små snärtor måste bekämpas.
Det hör hemma hos kärringar med håriga ben.

Eller så höjer vi bara kraven för männen så de blir mer jämlikt.... Om kvinna i lumpen på 55 kg som ett exempel måste marschera med grabbarna med 25 kg packning ska männen klarar marschera med 45-50 kg packning.. Så rent matematiskt landar hans rättvisa ryggsäck på 45,4 kg. Om vi dessutom räknar med att en större kropp har tyngre egna ben och armar att flytta på, så är steget upp till 50 kg absolut rimligt för att han ska uppleva exakt samma mjölksyra, puls och totala utmattning som hon gör.

Samma sak för männen som väger 80 kg ska bära 36 kg i packning.

Sen får vi heller inte glömma stridsutrusningens vikt (ungefärligt).. Kroppsskydd (Väst + tunga ballistiska plattor fram/bak): ca 6–8 kg (beroende på storlek).

Hjälm: ca 1,5 kg.

Ak 5C / Ak 24 (Vapen + rem + optiskt sikte): ca 4,5 kg.

Ammunition (4–6 fulla magasin): ca 2–3 kg.

Fyllt vätskesystem (2–3 liter vatten i västen): ca 2–3 kg.

Övrigt på västen (Fältkniv, radio, första förband, ficklampa): ca 1,5 kg.

Kängor: ca 1,5–2 kg paret.

Bara det här som sitter direkt på kroppen landar snabbt på mellan 18 och 24 kg – innan man ens har hängt på sig ryggsäcken på 25 kg.

Om vi lägger ihop en normal stridsutrustning på 20 kg med ryggsäcken på 25 kg, så bär varje soldat totalt 45 kg ut i skogen.

Låt oss köra den fysiologiska matematiken igen med de verkliga siffrorna. Det är nu det blir helt absurt:

Mannen (100 kg): Bär totalt 45 kg. Det motsvarar 45 % av hans kroppsvikt. Det är ett tungt och rejält slit, men fullt fysiologiskt hanterbart för en stor, vuxen man.

Mannen (80 kg): Bär totalt 45 kg. Det motsvarar 56 % av hans kroppsvikt. Nu börjar det kännas ordentligt i ben och rygg.

Kvinnan (55 kg): Bär totalt 45 kg. Det motsvarar 82 % av hennes egen kroppsvikt!

Att kräva att en människa på 55 kg ska marschera, springa, ta skydd och strida med 82 % av sin egen kroppsvikt fastspänd på kroppen är fysiologiskt sett helt galet.... Det är nästan hennes egen vikt i rent stål, tyg och utrustning och så kallas hon lilltös och klen av sina kamrater är sinnesjukt!