Hälsar ni på grannarna i flerfamiljshus?

Vi bor i samma hus därför att vi måste. Nej, bättre att låtsas som att den andra inte ens existerar. Brukar alltid ha noise cancelling och stirra rakt fram när jag går är ii farstun. Förnimmer mig inte att jag skulle få för mig att hälsa på någon. Galenskap.

Naturligtvis hälsar man på sina grannar. Märkligt nog är unga kvinnor - de som mest pratar om öppenhet och att svenskar är stela och tråkiga - de som är absolut sämst på att svara när jag säger hej. Äldre personer av båda könen svarar glatt. Invandrare svarar oftast. Unga män svarar oftast. Unga kvinnor - sämst.

Så TS ska vara en bitch som ska hälsa på någon som inte hälsar tillbaka, till att grannen plötsligt känner för att hälsa och ”kanske öppna upp sig”?

Har du ingen känsla för självrespekt?

Jag har bott i ett antal bostadsrättshus genom åren. De senaste åren har jag i de två sista tyckt det varit lite konstigt att grannarna är så nollställda och inte hälsar. Egentligen helt OK att inte göra det, och kan vara rätt skönt ibland, men beror ju lite på hur stort eller litet huset eller trappuppgången är. I den lilla trappuppgången där jag bodde innan jag flyttade till detta större huset fanns det ett par stycken som inte hälsade. Här i det större huset finns det de som inte hälsar tillbaka när jag hälsar. Jag har försökt undvika att hälsa på vissa jag misstänker inte tänker hälsa tillbaka och hälsa på de som jag tror kommer att hälsa. Eller lösa det med en nick och ett leende för att inte verka för påträngande snabbt snabbt i farten liksom. Vad säger ni, ska man hälsa på grannarna eller inte? Ska man göra som man känner för eller vad tycker ni?

Hälsandet i trappuppgångar är resultatet av social ingenjörskonst och stenhård social kontroll.

När Socialdemokraterna byggde Sverige under 1900-talet såg man inte bostäder som "tak över huvudet", man såg dem som maskiner för att uppfostra arbetarklassen och designa den perfekta medborgaren. Tidigare vätte fönstren ut mot gatan, nu vätte de istället ut mot gårdarna och gemensamma utrymmen för att kunna kontrollera grannarna. Man byggde balkongerna extremt tätt ovanpå eller brevid varandra i syfte att du skulle se och höra din granne hela tiden. Privatlivet tonades ner till förmån för kollektivet. Anpassade man sig inte skämde man ut sig inför hela längan. Hela systemet är uppbyggt på att radera ut det mänskliga privatlivet.

Den gemensamma tvättstugan var den ultimata skolan i kollektiv disciplinering. Passa tider, städa efter dig, följ reglerna – annars blir det social utfrysning eller arga lappar.

Man kan koppla det till den svenska skolplikten som är den mest extrema i världen och inte tillåter hemundervisning. Ingen ska undslippa statens fostran.

Hälsandet i trapphuset har blivit en överlevnadsmekanism. Eftersom att sossarna har tvingat på människor den här fysiska närheten och gjort att människor kom obehagligt nära varandra blev hälsningsfrasen en slags rituell fredspakt. Det är ett kvitto till grannen som säger att: "Ja, jag har underkastat mig den sociala ingenjörskonsten. Jag är kastrerad och kommer inte att försöka hävda min individualitet. Jag anpassar mig till sosse-normen. Du kan lita på mig"

Det roliga är att svenskarna bor i ett statligt kontrollerat laboratorium, i praktiken ett fängelse, men tror fortfarande att de är individualister.