Igår, 16:13
  #37
Medlem
LuiLuis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av glockenrein
Jag jobbar inom rättsväsendet och företräder såväl målsäganden som tilltalade i brottmål. I nästan samtliga fall när nån snubbe begått ett vidrigt brott mot nån brud brukar snubbens päron försvara honom och genuint tro att han är oförmögen att begå ett sånt brott trots omfattande bevisning.

Har inga egna ungar än men fattar såklart att föräldrar alltid vill försvara sina barn och tro det bästa om dem. Blir ju dock jäkligt fel i dessa situationer när de faktiskt försvarar en grovt kriminell individ som förstört livet för en annan person så man hoppas ju att, om man själv fått en son, misslyckats med att uppfostra honom och han därför begått ett allvarligt brott, man inte förnekat det utan bett om ursäkt till den utsatta och amputerat chorizon på sin son.

Nu till det som ska diskuteras: hade du kunnat erkänna för dig själv om din unge begått ett allvarligt brott? Var går gränsen för hur många vidrigheter begångna av din unge du kan försvara?

En svår samvetsnöt men jag hade hjälpt mitt barn att gömma liket, utan att tveka.
Därmed innebär inte det att jag skulle se mitt barn som oskyldig.
Jag skulle också vara beredd att mörda den som tex våldtog min dotter och jag hade letat världen runt med blåslampa tills jag personligen fick tag på den som mördade eller allvarligt skadade mitt barn och då skulle jag själv sen, få skaka galler sannolikt.

Gränsen som man skulle försvara, är töjbar eftersom det beror på vilka brott barnet skulle begå.
Sadistiska, våldsamma våldtäkter och hemskheter är ju inte detsamma som att råna en bank eller langa knark.
Citera
Igår, 16:17
  #38
Medlem
Man har gett upp på sina barn om man inte försvarar dom.
Citera
Igår, 17:27
  #39
Medlem
glockenreins avatar
Citat:
Ursprungligen postat av 1335991
Det beror helt vad det är för brott.

I detta fall sexualbrott eftersom det är dem jag brukar sitta med och har noterat att föräldrar aldrig vill inse att deras söner är skyldiga ens när bevisen överväldigande.
Citera
Igår, 19:20
  #40
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av NapoleonLaRue
Man har gett upp på sina barn om man inte försvarar dom.
Tvärtom.
Om man inte låter dom inse att dom gjort fel gör man dom en björntjänst för livet.
Citera
Igår, 19:37
  #41
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av hidden-nick
Tvärtom.
Om man inte låter dom inse att dom gjort fel gör man dom en björntjänst för livet.
Man läxar upp dom själv men man försvarar dom från poliser/rättssystemet så mycket man kan.
Citera
Igår, 19:57
  #42
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av glockenrein
Jag jobbar inom rättsväsendet och företräder såväl målsäganden som tilltalade i brottmål. I nästan samtliga fall när nån snubbe begått ett vidrigt brott mot nån brud brukar snubbens päron försvara honom och genuint tro att han är oförmögen att begå ett sånt brott trots omfattande bevisning.

Har inga egna ungar än men fattar såklart att föräldrar alltid vill försvara sina barn och tro det bästa om dem. Blir ju dock jäkligt fel i dessa situationer när de faktiskt försvarar en grovt kriminell individ som förstört livet för en annan person så man hoppas ju att, om man själv fått en son, misslyckats med att uppfostra honom och han därför begått ett allvarligt brott, man inte förnekat det utan bett om ursäkt till den utsatta och amputerat chorizon på sin son.

Nu till det som ska diskuteras: hade du kunnat erkänna för dig själv om din unge begått ett allvarligt brott? Var går gränsen för hur många vidrigheter begångna av din unge du kan försvara?

Intressant och komplex fråga. Och finns väl inte enkelt svar. Men såhär;

1. Hade något av mina barn stått anklagad för ett brott och varit uppenbart oskyldig, så hade jag definitivt försvarat barnet! Absolut! Finns ju då inget annat. Jag hade då även givetvis stöttat barnet och funnits vid barnets sida som stöd i den svåra situationen. Visat att jag älskar barnet. Funnits där som tröst. Och kämpat hårt för rättvisa för mitt barn! Stöttat mitt barn på alla de sätt barnet behövt stöd på.

2. Hade något av mina barn stått anklagad för ett brott och det var mer tveksamt, så hade jag förhållit mig neutral i frågan och sett vad utredningen visar. Jag hade då även givetvis stöttat barnet och funnits vid barnets sida som stöd i den svåra situationen. Visat att jag älskar barnet oavsett hur det än förhåller sig. Funnits där som tröst. Låtit barnet prata om alla de känslor och ångest. Och låtit barnet veta att hur det än förhåller sig så kommer jag älska mitt barn och finnas kvar vid barnets sida. Stöttat mitt barn på alla de sätt barnet behövt stöd på.

3. Hade något av mina barn stått anklagad för ett brott och det var helt uppenbart att mitt barn var skyldig till brottet. Så hade jag ju stått för det, framförallt för mitt barns skull! Lättare att ge stöd till sitt barn om man kan prata klarspråk med varandra. Lättare om barnet kan prata ut om sin ångest inför det barnet har gjort och få mitt självklara stöd för sina känslor kring det hela. Jag hade då även givetvis stöttat barnet och funnits vid barnets sida som stöd i den svåra situationen. Visat att jag älskar barnet trots det brott barnet har begått. Funnits där som tröst. Stöttat mitt barn på alla de sätt barnet behövt stöd på. Och sedan kommit på besökstid, om det blev fängelse.

Så hade jag agerat.
__________________
Senast redigerad av TomatKungen Igår kl. 20:00.
Citera
Igår, 21:43
  #43
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av NapoleonLaRue
Man läxar upp dom själv men man försvarar dom från poliser/rättssystemet så mycket man kan.
Som sagt gör du dom en björntjänst om du försvarar dom mot polisen/rättssystemet.
Citera
Igår, 23:54
  #44
Medlem
Tomtekukars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av glockenrein
Jag jobbar inom rättsväsendet och företräder såväl målsäganden som tilltalade i brottmål. I nästan samtliga fall när nån snubbe begått ett vidrigt brott mot nån brud brukar snubbens päron försvara honom och genuint tro att han är oförmögen att begå ett sånt brott trots omfattande bevisning.

Har inga egna ungar än men fattar såklart att föräldrar alltid vill försvara sina barn och tro det bästa om dem. Blir ju dock jäkligt fel i dessa situationer när de faktiskt försvarar en grovt kriminell individ som förstört livet för en annan person så man hoppas ju att, om man själv fått en son, misslyckats med att uppfostra honom och han därför begått ett allvarligt brott, man inte förnekat det utan bett om ursäkt till den utsatta och amputerat chorizon på sin son.

Nu till det som ska diskuteras: hade du kunnat erkänna för dig själv om din unge begått ett allvarligt brott? Var går gränsen för hur många vidrigheter begångna av din unge du kan försvara?
Om du verkligen jobbar inom rättsväsendet hoppas jag att du lämnar den här biasen hemma när du går till jobbet.
Citera
Igår, 23:57
  #45
Medlem
HerrFittarsles avatar
Det är lätt att skriva att man är genompräktig härinne men i praktiken fungerar det nog annorlunda

Mina barn och andras jävla skitungar.
Citera
  • 3
  • 4

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in