Hade du försvarat din unge om han begick ett allvarligt brott?

Jag jobbar inom rättsväsendet och företräder såväl målsäganden som tilltalade i brottmål. I nästan samtliga fall när nån snubbe begått ett vidrigt brott mot nån brud brukar snubbens päron försvara honom och genuint tro att han är oförmögen att begå ett sånt brott trots omfattande bevisning.

Har inga egna ungar än men fattar såklart att föräldrar alltid vill försvara sina barn och tro det bästa om dem. Blir ju dock jäkligt fel i dessa situationer när de faktiskt försvarar en grovt kriminell individ som förstört livet för en annan person så man hoppas ju att, om man själv fått en son, misslyckats med att uppfostra honom och han därför begått ett allvarligt brott, man inte förnekat det utan bett om ursäkt till den utsatta och amputerat chorizon på sin son.

Nu till det som ska diskuteras: hade du kunnat erkänna för dig själv om din unge begått ett allvarligt brott? Var går gränsen för hur många vidrigheter begångna av din unge du kan försvara?

Jag jobbar inom rättsväsendet och företräder såväl målsäganden som tilltalade i brottmål. I nästan samtliga fall när nån snubbe begått ett vidrigt brott mot nån brud brukar snubbens päron försvara honom och genuint tro att han är oförmögen att begå ett sånt brott trots omfattande bevisning.

Har inga egna ungar än men fattar såklart att föräldrar alltid vill försvara sina barn och tro det bästa om dem. Blir ju dock jäkligt fel i dessa situationer när de faktiskt försvarar en grovt kriminell individ som förstört livet för en annan person så man hoppas ju att, om man själv fått en son, misslyckats med att uppfostra honom och han därför begått ett allvarligt brott, man inte förnekat det utan bett om ursäkt till den utsatta och amputerat chorizon på sin son.

Nu till det som ska diskuteras: hade du kunnat erkänna för dig själv om din unge begått ett allvarligt brott? Var går gränsen för hur många vidrigheter begångna av din unge du kan försvara?

Man tar inte parti utanför familjen, småpåve.

Hade stöttat min unge oavsett vad. Men det är inte samma som att försvara ungens handlingar om jag anser dem oförsvarliga.

... I nästan samtliga fall när nån snubbe begått ett vidrigt brott mot nån brud brukar snubbens päron försvara honom och genuint tro att han är oförmögen att begå ett sånt brott trots omfattande bevisning...

Jag jobbar inom rättsväsendet och företräder såväl målsäganden som tilltalade i brottmål. I nästan samtliga fall när nån snubbe begått ett vidrigt brott mot nån brud brukar snubbens päron försvara honom och genuint tro att han är oförmögen att begå ett sånt brott trots omfattande bevisning.

Har inga egna ungar än men fattar såklart att föräldrar alltid vill försvara sina barn och tro det bästa om dem. Blir ju dock jäkligt fel i dessa situationer när de faktiskt försvarar en grovt kriminell individ som förstört livet för en annan person så man hoppas ju att, om man själv fått en son, misslyckats med att uppfostra honom och han därför begått ett allvarligt brott, man inte förnekat det utan bett om ursäkt till den utsatta och amputerat chorizon på sin son.

Nu till det som ska diskuteras: hade du kunnat erkänna för dig själv om din unge begått ett allvarligt brott? Var går gränsen för hur många vidrigheter begångna av din unge du kan försvara?