Rationellt självmord

Vissa svar(i teorin) på trådstarten blir indirekt en uppmaning till självmord så tråden är krånglig att öht diskutera i utan att bryta mot någon regel. FB har väl haft problem med detta tidigare har jag för mig.

Det blir lite märkligt att använda ordet rationellt när allt i trådstarten handlar om hur en individ känner eller mår och sådana saker är mer psykologiska än vetenskapliga/logiska.

Huruvida livet är värt att leva eller ej är ju bara en känsla. Två personer på exakt samma position anser troligen helt olika huruvida tillvaron har en mening eller ej. Det går inte att fastslå huruvida en person har rätt eller ej i det. Person 1 känner att livet är värt att leva, Person 2 gör det inte.

Finns gott om personer som ligger bra till ekonomiskt, social status och vänner mm som sedan dippar på samtliga områden. Blir livet mindre värt att leva?

Ja så kanske det känns, men det finns inga rationella svar för eller mot.

Det finns som sagt inga rationella argument för att livet öht var värt att leva från första början även när denna individ hade ekonomisk och social framgång och numera har "skulder, arbetslöshet, ensamhet, ålder, bristande egenskaper".

Det intressanta i kråksången är att nackdelen med social status, ekonomisk framång mm är att en individ just kan förlora viljan att leva när det tas ifrån en. Det är troligen därför buddister och liknande minimalister bestämmer sig för att äga ingenting.


Det ger en hel del nackdelar och konsekvenser längre fram. Däremot är den förlorade viljan att leva till stor del fysisk/kemisk. Så träning och mycket annat kan vända på det rent fysiologiskt genom att kroppen tillverkar endorfiner.

Så är det.
Livet är inte värt att leva.
Vad skulle meningen vara ?
Nej just det.
Endast rädslan att dö en smärtfull död står i vägen.
Och självklart svårigheterna med genomförandet pga pk.

Logik är en gren av filosofi. Vad menar du egentligen med "rent logiskt"?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Filosofisk_logik

Jag har funderat mycket på detta precis som du beskriver, och jag är tyvärr i en sådan situation. Jag älskar livet dag för dag och har fina minnen, men jag tar snedsteg gång på gång och ser inte vad jag har att hämta i framtiden.

Jag önskar att jag vetat bättre men framtiden har alltid varit så långt bort och det är först nu när jag passerat trettio som jag inser att jag trampar vatten i en hopplös situation. Framtiden är just nu och jag trivs så länge jag undviker att tänka längre än två dagar.

Jag lever som att allt är bra men jag ser inte varför eftersom jag vet att min situation är lika hopplös eller värre om ett år och jag önskar att jag kunde se en lösning. Livet är vackert men det är tärande att vilja fortsätta livet samtidigt som allt är hopplöst. Följden av dåliga val

Jag önskar att det inte vore så men alla ska dö och det som stoppar mig är tanken på hur alla i mitt liv skulle påverkas.

Kan du styrka detta? Jag ser studier som tyder på att antidepressiva funkar förvånansvärt dåligt.

För fullt fysiskt friska personer har jag svårt att se rationalitet i självmord.
Framför allt ifrågasätter jag personens förmåga att bedöma detta i stunden.
Finns massvis med exempel på människor som tagit sig igenom perioder med svårmod och depression för att år senare må väldigt bra.

Själv har jag aldrig övervägt det men haft dippar i mående. Vid 22-23 års ålder samt i samband med en skilsmässa i trettioårsåldern. Peakarna har vart i tonåren samt från 35 till idag vid femtio.
Mentalt mår jag mycket bättre vid femtio än när jag var 22, vilket är synd, jag var fysiskt i toppform då.

Vad jag vill ha sagt är att det är svårt att veta hur man kommer må i framtiden, ironiskt nog är man själv den som vet det minst.
Är man döende så kan jag dock se rimligheten dödshjälp.

Livet är inte särskilt logiskt överhuvudtaget och var och en borde ha den absoluta rätten att avsluta sitt liv oavsett vad. Däremot tycker jag att så länge man är ung och frisk, ens lite socialt kompetent (enligt "normala" människors mått), har det bra ekonomiskt ställt och bor i ett någorlunda fungerande välfärdssamhälle så är det ju inte speciellt illa och skulle därför inte rekommendera självmord. Själv tänker jag njuta så länge det är möjligt, men vid behov hade gärna begått självmord, assisterat eller ej, om jag inte hade turen att bara mitt i allt tuppa av innan åldern eller något större hälsoproblem börjar orsaka bekymmer.

Jag tror att ett liv generellt innebär mer lidande än njutning.
Så ska man svara på frågan så rationellt som möjligt så är självmord det mest logiska.
Men samtidigt fungerar det inte på det viset eftersom det inte bara går att rationalisera bort att vi är känslomässiga varelser med livslust och längtan.

Oavsett om man ser på frågan filosofiskt, religiöst eller psykologiskt så missar du meningsfullhet.

Lite snabbt kan man säga:
Njutning gör livet behagligare.
Lidande gör livet svårare.
Mening avgör i hög grad om livet ändå upplevs som värt att leva.

Det är med andra ord inte en balansräkning mellan lidande och njutning som avgör om vi anser livet värt att leva.
Ett gott liv handlar inte om att maximera njutning eller minimera allt obehag, utan om att leva i enlighet med värden och relationer som gör att även svåra erfarenheter kan rymmas i en meningsfull livsberättelse.

Jag håller med och det var det jag menade med att det inte går att rationalisera livet så enkelt som att väga njutningen mot lidandet.
Vi har så många abstrakta känslor utöver det.
Men ofta känns det som att rädslan inför att dö är starkare än kärleken till att leva.
Om motviljan inför döden är vår starkaste drivkraft så tycker jag inte livet i sig är så meningsfullt.

Jag förstod det.
Min poäng är att de flesta finner mening i livet utöver rädsla för döden.
Meningen är mer något som kommer från vårt förnuft och intellekt.
Vi kan både hitta och förlora den.

Personligen så har det jag funnit meningsfullt i livet ändrats genom åren, precis som det bör.

Jajamän ett självmord kan absolut vara rationellt. Det beror helt på hur personens livssituation ser ut. Förhoppningsvis så kan personen hitta en annan lösning men om det inte går så är självmordet troligen den mest förnuftiga lösningen 🙂