Jag får visst citera mig själv omgående
Citat:
Att trådens glömska troll försöker tramsa bort saker och ting med skitsnack och påhitt förändrar inte det hela.
Återigen läggs påståenden jag aldrig gett uttryck för i min mun. Halmgubbar levereras på löpande band. Det är typiskt modus operandi för hårbeväxta skogsvarelser.
Som jag skrev alldeles nyss, det hela är väldigt enkelt.
Åklagaren ljuger (igen). Se mitt föregående inlägg.
Det som kan tilläggas mitt förra inlägg är varför åklagaren har ett behov av att ljuga.
Det är nämligen så att en åklagare har vissa regler att förhålla sig till, han får inte hitta på vad som helst i en förundersökning. De utredningsåtgärder som vidtas ska vara proportionerliga och syfta till att utreda det brott som det finns skälig misstanke för.
Att det kan finnas skälig misstanke för att ett brott har begåtts och att det kan finnas en individ som är skäligen misstänkt för ett brott är två skilda saker är så självklart att det inte borde behöva förklaras, men det finns visst en och annan som inte förstår det, kan jag konstatera. Det hänger ihop med det där med halmgubben ovan
Nåja, avseende åklagaren. Som flera andra påpekat tidigare i tråden är det här med hårprov inte en helt vanligt förekommande åtgärd (även om jag personligen tycker att den borde vara det) och ses som ett omfattande intrång i integriteten, eftersom det kan kartlägga en person över en större tid.
En åklagare får inte vidta utredningsåtgärder som sträcker sig utanför det som krävs för att utreda det aktuella brottet.
Katja misstänktes för ett fall av rattfylleri och två fall av narkotikabrott (innehav + brukande). Narkotikan hade hon i sin väska och urin- och blodprov påvisade metaboliter av kokain. Detta var vad utredningen avsåg och tydliga bevis fanns. Det fanns ingen misstanke om andra brott.
Då beslutar åklagaren om ett hårprov, utan att vid tillfället ange något motiv till utredningsåtgärden.
Hårprovet analyseras ett år bakåt i tiden i, vill jag minnas, fyra olika intervaller, och leder till flera ytterligare åtalspunkter mot Katja.
När åklagaren i efterhand får frågan om varför han beslutade om hårprov, svarade han att det berodde på Katjas ovilja att samarbeta. Men vi vet att Katja samarbetade fram till och i samband med att hårprovet togs.
Åklagaren är väl medveten om att hårprovet han tog inte ligger inom ramen för de utredningsåtgärder han rimligen får besluta om. Det finns helt enkelt inte tlllräckliga skäl för en sådan, och särskilt inte en som sträcker sig ett år bakåt i tiden. Åklagaren har här, med stor sannolikhet, överskridit sina befogenheter, och det vet han om. Därför drar han till med en lögn när han får frågan om varför han genomförde hårprovet. En lögn som avslöjas av FUP.
Så, återigen, Katjas JO-anmälan är högst förståelig och högst relevant.
Åklagaren har av allt att döma överskridit sina befogenheter, genomfört en utredningsåtgärd som han inte fick genomföra och som inte är proportionerlig, och sedan vet vi att han har ljugit om varför han gjorde det.
Att Katja sedan sannolikt är skyldig till alltihop och att många av oss då också tycker att hon ska dömas och straffas för det, mig inkluderad, förändrar inte det faktum att det är som ovan som vårt rättsystem fungerar, och det har vi såväl som åklagaren, särskilt åklagaren, att rätta sig efter.
