Universum kan sprudla av liv?

Haha, ja jösses. Det blir ju som att gå till banken:
– Jag vill ta ett lån för att köpa en liter mjölk.
– Okej, hur mycket kostar den?
– Det vet vi inte, men enligt min statistiska modell kan det vara allt mellan 15 kr och 10^137 kr. Så baserat på min budget är det extremt osannolikt att någon i det observerbara universum har råd med frukostflingor.

​Fast att dela upp problemet i mindre bitar (planetens läge, parametrar för abiogenes, intelligent liv etc.) förändrar ju ingenting i sak. Det blir bara att man delar upp en stor gissning i flera mindre gissningar.

​Vi har fortfarande bara en enda datapunkt: Jorden. Vår vetenskap har existerat i vad som knappt är en kosmisk mikrosekund och med vår nuvarande teknik är vi i princip blinda för vad som faktiskt sker på planeter t ex 500 000 ljusår bort.Eller 25 900 000 ljusår bort.
​Att i det läget sitta och försöka analysera vilka steg som är 'slump' och vilka som är 'processer' blir bara spekulationer helt utan empirisk grund. Vi har helt enkelt inte datan för att göra de uppdelningarna ännu. Kanske vi har det om 1000 år, eller 75 000 år!? Jag vet inte.

Min poäng var att det är enklare för oss att kanske avgöra om en eller flera av dessa steg går att estimera men någon form av konfidens än helheten. Helheten är precis som du är inne på omöjlig att estimera just för att vissa delar är ren slump medan andra kan vara en del av en oundviklig kedja. Fast egentligen är ju egentligen allt detta irrelevant då det som räknas är om vi faktiskt kan komma i kontakt med och/eller lära oss något av andra civilisationer.

Även om vi skulle utgå från att alla Planeter just nu har en civilisation som den vi har på jorden skulle kommunikation och utbyte av information vara svår att få till, även med våra allra närmsta grannar utanför solsystemet.

Är det nödvändigtvis så att cellen är en förutsättning för evolution och inte i sig själv kan vara ett resultat av evolutionära processer? Det vill säga att darwinistisk eller protodarwinistisk selektion verkat på alltmer avancerade självkopierande molekyler i en prebiotisk värld?

Är det fallet flyttas sannolikheten eller tröskeln för liv bakåt till någon tid före det att en urcell formats. Även möjlighet till det mycket kraftfulla fenomenet evolutionär konvergens flyttas, i sådana fall, på samma sätt bakåt.

Sannolikheten för liv torde, givet detta, öka.

Gällande att vi känner till endast ett exempel på liv. Ja, det är ju svårt att dra några slutsatser eftersom det inte går att avgöra om man i detta fall har med en kosmisk utliggare att göra. Men det är tydligt så, att i tillägg till det att liv på denna planet verkar ha uppstått ganska snart efter att det alls blivit möjligt, så var det betydligt segare för detta liv att göra de språng som krävs för annat liv än bakteriellt sådant.

Det intressanta med den saken är att den överensstämmer med vad man kan tänka sig givet de sannolikt kraftfulla selektionstryck som motverkar uppkomsten av en morfologiskt mer komplicerad cell från en "enkel". Samtidigt finns nog inga tydliga selektionstryck som på samma vis motverkar utvecklandet av en "enkel" cell från första början. Också den saken kan, måhända, innebära en generaliserbar överensstämmelse med förhållandena gällande livets utveckling på jorden.

Alltså, det spelar ingen roll om hur det blir liv på en planet, kalla det ren slump eller processer eller vilket,, vid ett stort inräknat antal planeter(stort område i rymden) får vi ett genomsnitt för sannolikheten för liv på en planet, och detta eftersom rymden på stor skala ser likadan ut, typ! Frågan är förstås hur stor skala eller hur stort område i rymden man måste ta med för att snittet ska vara stabilt och ge någorlunda samma värde på alla platser i rymden...

Finns det "kemiska processer" som så att säga "hjälper till" att få materien i gynnsammare position för bildande av liv så finns dessa mekanismer utspridda på flera planeter i rymden och höjer därmed genomsnittssannolikheten för liv i stort.

Så du har fortfarande kvar dessa 2 parametrar, antal planeter och genomsnittssannolikhet för liv på en enskild planet. Men som sagt, dessa värden kommer då att gälla för stora områden i rymden.

Vi vet inte sannolikheten, och vi vet inte storleken på områdena för att sannolikhetsvärdet ska vara stabilt, MEN värdena existerar lik förbannat!

Precis så kände jag över tanken på att det hade uppkommit liv i mitt tankeexperiment fast oddset för det låg på 10^112. Helt verklighetsfrämmande kändes det faktiskt, jo! För tänk dig att du kastar en tärning 144 gånger i rad och varje gång blir det en S E X A! Vad gör du?
Vi vet ju alla att tärningar kan ge ifrån sig sexor så då är väl allt okej då liksom? (Man kastar fram en sexa i taget och då är det inte så märkvärdigt att få en sexa, och så kastar man fram en sexa till och det är inget konstigt som sagt och en till och en till.. etc etc).
Eller skulle man möjligen undersöka tärningen lite närmare först innan man resignerat accepterade slumpens "fria vilja"?


Jag kan tänka mig att just den närmaste tiden efter att NASA släpper nyheten om oberoende liv på Mars så blir det mycket "HYPE" och så men sen lägger sig allt igen med insikten att liv visst "kan" bildas på en gynnsam planet men att det "fortfarande" är väldigt osäkert hur vanligt detta är och att vi inte kan ta vad som skett i vårat solsystem som något riktmärke på hur det ser ut i övriga universum. Hela vårat solsystem blir sett som 1 datapunkt, och därmed den enda datapunkten..


När det gäller tankeexperimentet(..som kan bli verkligt) med Jorden och det oberoende livet på Mars så befinner sig dessa i den verkliga världen där universum är oändligt och därför full med "illvilliga" observatörer utspridda på mycket stora avstånd ifrån varandra runt om i detta universum och i varenda multiversum som existerar. Och de flesta av dessa observatörer är givetvis ensamma(tror dom) men en liten del av dem, typ 1 av 10^137, har en grannplanet som också har oberoende liv!
Och det är inte alls omöjligt att vi är någon av dessa observatörer, för kan man få 144 sexor i rad, (med tärningar som vi godtroget litar fullt ut på) så kan man inte utesluta något alls i vårat matrix som vi är en del av! Allt beror tillslut på vilken observatör "någon/något" väljer att just vi ska vara!


10⁻¹ låter som chansen för att Sverige hade vunnit över Frankrike i fotbollsmatchen på fotbolls-VM!
Och 10⁻¹³⁷ låter som chansen för att Sverige får guld i USA i årets fotbolls-VM!

Ok.
Men att påstå att det "inte spelar någon roll" hur liv uppstår missar ju själva kärnan i frågan. Det är ju precis där sannolikheten avgörs.

Om man bortser från kemisk evolution och abiogenes behandlar man livets uppkomst som ett slags slumpmässigt tärningskast mellan planeter. Men om naturliga kemiska processer, självorganisation och fysikens lagar under vissa förhållanden kan driva mot mer komplexa strukturer, då kan sannolikheten vara fundamentalt annorlunda.

Mekanismen är alltså inte en detalj - den är själva grunden för att kunna uppskatta sannolikheten.

Vi har fortfarande bara en enda säker datapunkt: Jorden. Därför vet vi inte hur starkt dessa kemiska processer påverkar sannolikheten, vilka värden som gäller eller om liv är vanligt eller extremt ovanligt i universum.


Att ett sannolikhetsvärde existerar betyder inte att vi vet vad värdet är.

.

Om det visar sig att detta liv är helt orelaterat till det liv ser på jorden så skulle det förändra allt vad det gäller sannolikhetsberäkningen för liv på andra planeter. Oavsett om vi finner ngt liv på Mars eller en mer avlägsen planet så ändrar det faktum att vi går från enbart en punkt till två att sannolikheten för liv uppstår lite varstans ändras i positiv riktning med flera magnituder kopplat till antalet planeter som finns och hur få vi undersökt.

Totala antalet planeter i Universum: X
Totalt antal planeter (utöver jorden) vi undersökt: Y
Hur många av planeterna X som vi funnit liv på: Z

Vi vet idag att X är ett väldigt stort tal vilket är gynnsamt i den aspekten att det ger oss fler planeter och därmed chanser att undersöka. Den enda planeten som vi börjat undersöka är Mars så vi kan då säga att vi undersökt Y/X av Universum. I nuläget har vi alltså bara precis undersökt en vattendroppe av en hel ocean. Om vi inte hittar liv där innebär det mer eller mindre ingenting då vi har för lite data. Skulle vi däremot lyckas hitta liv redan på vårt första taffliga försök så ger det goda chanser att liv finns på flera andra ställen.

Om vi inte finner liv och fortsätter vårt sökande så kommer sannolikheten för liv gå ned. Dvs, den dagen vi undersökt 80% av alla planeter och fortfarande inte hittat liv är sannolikheten mindre att vi kommer hitta något. Likväl kan ju liv befinna sig på de två absolut sista planeterna vi undersöker, även om detta statistiskt skulle vara osannolikt.
I takt med att

Ja exakt så kan man sammanfatta det hela!
Den eventuella okända "MEKANISMEN" kan möjligen påverka det genomsnittliga sannolikhetsvärdet såpass mycket att det blir fel att kalla det för en "liten" detalj i sammanhanget utan kanske bättre att använda ordet "en okänd faktor" istället.

Eventuell Mekanism är med och avgör sannolikhetens storlek för varje enskild planet men vi får ändå ett medelvärde på stor skala när man tittar på ett stort antal "slumpmässigt" valda planeter! Osäkert som sagt hur många planeter som behövs?

Räknar du in oss nu som en fullvärdig medlem av en datapunkt? Var det inte så att vi är givna i sammanhanget eftersom vi är observatören som ser detta just för att vi själva har LIV✅ på vår planet etc etc. Om vi är den "givna datapunkten" som alltid finns där oavsett, kan vi då räknas som en helt vanlig datapunkt? Kanske är vi en halv datapunkt eller 0,25 datapunkter?
Eller vi ska nog bara se oss själva som en kontrollstation som "någon" har placerat ut helt slumpmässigt i rymden för att mäta antalet datapunkter i omgivningen just där! Och om vi mäter upp en planet med liv(kontrollstationen ej inräknad) i vår omgivning har vi observerat 1 datapunkt!?

Frågan blir då,, hur mycket ökade sannolikheten för att sannolikheten för liv på en enskild planet översteg 10^-137 efter att en "kontrollstation" av en slump råkade placeras ut mycket nära 1 datapunkt?
Om den enda upptäckta datapunkten istället hade varit 4 ljusår bort, hur många procent sämre hade ett sådant scenario varit för ett högt sannolikhetstal för liv?




Men visst, det blir roligt att följa vad som händer efter NASAs presskonferens om L I V _ P Å _ M A R S ! Hittar man liv på Mars kommer man förstås att först gräla en evighet över om det verkligen var liv som hittades? Och efter det bråkar man ytterligare en evighet ifall det är oberoende eller kommer ifrån Jorden,, eller om livet på Jorden kanske kommer ifrån Mars! Och sedan efter 10^137 gånger längre tid än så har man tillslut beslutat sig om att livet på Mars är en ny datapunkt att ta i beaktande, men att de fortfarande är osäkra ifall det betyder att vi har 1 eller 2 datapunkter nu?

Ok, låt oss då ta upp detta om abiogenes! Jag är inte biolog och långt ifrån någon expert. Hittade av en slump nyheten om en helt konstgjord cell som kan äta (väldigt speciell mat) och dela sig, men trots denna extrema enkelhet så har den 90000 baspar i sitt arvsanlag, se tidigare inlägg + reelen längst ner i detta inlägg. Om så många kvävebaser skulle behöva hitta rätt position av en slump, skulle sannolikheten för liv vara fantastiskt liten, typ 1 på n⁹⁰⁰⁰⁰ där n är antalet olika sorters kvävebaser.

Nu är det ju, som du säger, inte riktigt så som man förmodar att det gick till. Aminosyror har observerats t o m i interstellära gasmoln, så dessa proteinernas byggstenar uppkommer uppenbarligen naturligt även i väldigt tuffa miljöer. Större molekyler och komplex kan också tänkas skapas i en naturlig och närmast deterministisk kemisk evolution. Men det är en lång och komplicerad väg ända fram till encelligt liv. Att döma av Wikipedia finns det iaf än så länge VÄLDIGT stora luckor i vår förståelse av hur det har gått till. Tänker t ex på de tre frågetecknen direkt innan LUCA i den första bilden på
https://en.wikipedia.org/wiki/Abiogenesis.

"???" = "then a miracle occurs"?
https://www.researchgate.net/figure/Then-a-Miracle-Occurs-Copyrighted-artwork-by-Sydney-Harris-Inc-All-materials-used-with_fig2_30263292 0

Varför öht sannolikheter inom kemi och biologi? Tja, vi har det iaf inom atomfysik, kärnfysik och partikelfysik. Att två partiklar kommer nära varandra med rätt energi osv ger ÄNDÅ bara sannolikheter för en viss reaktion. T ex är det försvinnande få av alla partikelkrockar på CERN med rätt energi som ger en Higgsboson. Kemiska reaktioner fungerar på liknande sätt, de styrs ju trots allt också av kvantfysikens slumplagar. Men med väldigt många molekyler, typ Avogadros konstant 6.023×10²³u/g, så blir det ändå väldigt många reaktioner OM sannolikheten per molekyl inte är extrem låg, vilket ger makroskopisk determinism trots mikroskopisk indeterminism. Sannolikheter spelar också stor roll i den sexuella fortplantningens genetiska lotteri m a p de båda föräldrarnas anlag. Mutationer är slumpstyrda, inkl själva dess orsaker om det har orsakats av radioaktivitet. Osv, osv.

Frågan här är då hur stor eller liten sannolikheten är för avgörande steg i den process som leder till det första livet. Hög sannolikhet --> deterministisk makroskopisk utveckling, tillräckligt låg sannolikhet --> indeterminsm.

Det verkar iaf för mig som att åtskilligt återstår att göra inom abiogenesforskningen innan den kan säga varken bu eller bä om trådens Topic. Kanske är Kate Adamalas konstgjorda "SpudCell" ett steg på vägen?
https://www.instagram.com/reel/DaVhTPMisd8/

Just själva avståndet väger jag inte in så mycket ,det kan vara nära eller långt bort. Det som däremot är intressant är hur många planeter vi undersökt grundligt och fått positiva tecken från. Tänk som en enorm kulpåse med en kula för varje planet. en omålad grå kula symboliserar inget liv, grön symboliserar liv. Givet från start är att vi själva står utanför påsen och är en grönmålad kula. Redan innan vi öppnar säcken vet vi att det finns riktigt många kulor i den (100-tals Miljarder Miljarder). Vi vet dock ingenting om sannolikheten för att en kula är grön, vi vet inte heller ens hur en kula blir grön från första början och vi bortser från att gröna kulor medvetet är planterade i säcken så måste alltså en kula genom en för oss okänd process gå från grå till grön.

Om vi sedermera öppnar säcken och direkt får upp en grön kula så är det rimligt för oss att gissa att det faktiskt finns fler gröna kulor.

Om vi tvärtemot tar upp flera miljontals kulor som är gråa utan att finna minsta tendens till något grönt på en enda kula. Någonstans här börjar vi nog fundera på om det ens finns någon grön kula i säcken överhuvudtaget. Här har vi ju dock dilemmat att vi själva är gröna så vi fortsätter leta fram till sista kulan. För varje kul vi tar upp som är antingen grå eller grön så ändras vår sannolikhetsberäkning.


Vår sannolikhetsberäkning kan så klart ändras även om vi får nya rön mellan kuldragningarna.