Dessa folk som reser hela tiden och är ständigt fattiga, hur tänker de?

Detta. Låt de leva för fan.

Ts är du avundsjuk för att de får leva medans du gnider som en jude och inte får leva?

Jag ser inga problem med att resa inom en väl uttänkt budget. Trots att jag har det knapert ekonomiskt lägger jag alltid undan 50.000-60.000 kr per år så att vi kan åka utomlands hela familjen, men då planerar vi noga så att vi köper absolut billigaste flygbiljetterna, där jag gärna hade suttit med getterna i flygplanets lastutrymme om jag kunnat och det blivit billigare. Väl på plats bor vi hos släktingar vilket håller kostnaden nere.

Dock vet jag hur fattiga resonerar. En bekants bekants fru gick bort för några år sedan i en sjukdom och han fick en summa pengar på livförsäkringen, låt säga en miljon. Inom 1-2 år hade han och de två tonårsdöttrarna bränt vartenda öre på åtminstone 5 lyxresor och sprit "för att hantera sorgen". Då hade han ändå ett vanligt arbetaryrke med vanlig arbetarlön, men han valde att bränna allt på kort tid istället för att investera miljonen i indexfonder på ISK och kunna ta ut 40.000 kr om året livet ut för en årlig resa. Nu bor han fortfarande i en hyresrätt, har precis förlorat körkortet pga rattfylla och döttrarna ska snart flytta hemifrån så det fanns ingen brist på vettiga saker att lägga pengarna på. Hoppas han älskar att jobba och att kroppen håller till beräknad pensionsålder 68 år.

Folk lägger pengar på en massa skit de tar för givet. Sen när plånboken gapar tom klagar de över att arbete inte lönar sig.

Det låter inte som att du har det knapert.

De tänker inte alls. De lägger en massa pengar på resor, nöjen och annat skit och sen sitter de och gnäller över att de inte har några pengar över! Anser att det är precis så de ska ha det.

Just precis, de är med andra ord korkade.

Man ska självklart inte låna till resor eller annan konsumtion. Det enda som är vettigt att låna till är utbildning (och då genom CSN), bostad och möjligen bil (om det är helt omöjligt att ta sig till jobbet, dagis etc. med kommunala färdmedel, inte annars).

Annars så måste jag säga att resande kan vara rätt vettigt att lägga pengar på. Det bryter av vardagen, och man lär sig mycket. Beroende på hur man reser och hur mycket man förbereder sig såklart. Jag kan även styra hur mycket jag arbetar (som översättare hemifrån), och en resa blir en motivation att arbeta - och därmed tjäna - mera. Jag kan tänka typ "hundra ord till blir ett nattklubbsbesök i Alger"!

När jag reser med min dotter (eller ibland ensam) så bokar vi sex månader i förväg. Sedan lägger vi de sex månaderna på att verkligen förbereda oss: titta på dokumentärer om landet, filmer eller TV-serier från landet, läsa på om samhälle, historia, geografi, samt lära oss så mycket som möjligt av språket. Detta skulle aldrig bli av, om vi inte hade resan som morot. Så även om vi aldrig skulle komma iväg på själva resan, så skulle den ha berikat oss! Jag tycker att det är viktigt att min dotter får de här erfarenheterna - själv kom jag igång med resande ganska sent p.g.a. dåliga ekonomiska förhållanden under uppväxten.

Sedan brukar vi göra upp ett program som blandar olika typer av upplevelser. Slappa dagar vid stranden eller poolen blandat med besök på muséer eller historiska platser, samt gärna även någon workshop där man får träffa lite ortsbor och folk från hela världen och lära sig någonting. T.ex. hur man tillverkar något som orten är känd för, eller tillagar någon mat eller dryck som man sedan inmundigar tillsammans.

Vi brukar resa en gång om året, och en annan finess är att när man kommer hem så är man nöjd igen med lägenheten och området där vi bor i gamla Svedala. För det är JOBBIGT att resa också, och på senare år har vi även rest i länder som innebär vissa risker. Hemma kan man slappna av igen.

Om vi gör det enkelt och säger man är ett par födda 1995, tar riksgenomsnitt skatt, medlem svenska kyrkan och medianlön Sverige 38300kr/mån. Då har var och en ut 30100kr ca efter skatt. Vi säger att ena lönen +5000kr täcker upp alla kostnader hemma inkl ev lån, transporter, mat, CSN, försäkring osv. Samt de bor då i lägenhet. Det måste väl ändå funka gott. Då har de25 tusen att lägga på resor VARJE månad..om de vill..så jag fattar inte vad det är för lyx att ofta resa!?
Möjligen om de sajfar och har stort eget pensionssparande..men möjligheten är riktigt god för de flesta att resa ofta om man jobbar i Sverige.

Varför inte? Förutsätter att man inte har barn och försörjningsansvar för någon annan?

Vad gör detta personer värre än tex FIRE-folket som lever som fattiga för att kunna investera allt och gå i pension tidigt. (Vad de ska göra när de gått i pension framgår sällan)

Njae. Kanske för någon men knappast för alla som är den situationen.

Men som sagt vet man ju aldrig vad som kan hända. Om man nu snackar om dom som är i t.ex. mina föräldrars generation så var det en hel del av dom som skulle börja resa och utforska världen när dom var pensionärer och hade tid.

Vissa av dom hann aldrig bli pensionärer, andra drabbades av cancer och annat elände vilket gjorde resande omöjligt. En del av dom orkade inte längre med långresor så drömresmålen blev ersatta med saker som ligger närmare.

Och en del vågade helt enkelt inte, då dom i stort sett inte hade någon erfarenhet av att resa. Så utforskandet av världen blev istället ersatta med typ charterbussresor till närliggande länder.

Jag tror inte varken den ena eller andra extremen är speciellt vettig. Man ska förstås inte resa upp pengar som man inte har, men man ska inte heller bara tänka att man ska göra det sen.

Om man nu sen inte vill resa alls så är det förstås helt okej också, men jag tror det är bra för alla att komma sig ut lite i världen och uppleva andra ställen och kulturer.

Problemet är att om individen drabbas av sjukdom innan pensionsåldern som påverkar arbetsförmågan och den inte längre kan upprätthålla balansen mellan inkomster och utgifter så blir det samhället som måste skjuta till resurser, vilket bland annat ska tas från FIRE-folkets besparingar i form av skatter.

Sedan ser jag personligen det som en samhällsplikt att skaffa barn för landets framtida försörjning och att den som inte har barn utan premerat skörlevnad under ungdomsåren bör få avdrag på pensionen eftersom de på ålderns höst profiterar på arbetet från nu vuxna barn som de själva inte försörjt under uppväxten, eller som alternativ att den som har barn ska få en bonus motsvarande vad de egna barnen producerar och betalar i skatt, men det är en annan fråga som står långt från trådens topic.

Att resa är oerhört överskattad. Dyrt, stressigt, jobbigt. Många ser det nog en obligatorisk sak att göra, annars "lever man inte" som folket dom följer på Instagram ser ut att göra.