Citat:
Ursprungligen postat av
deddd
Sedan ganska länge, 50 år i alla fall, säker mer. Men det ackumulerar, så blir värre och värre ju längre tiden går.
Har du 10 kronor kan du skapa 1 krona från intet genom lån, på bekostnad av alla som äger kronor som ser värdeminskning av sina kronor, och med de 1kr öka ditt ägande av ting.
Har du 1000kronor kan du skapa 100 kronor från intet genom lån, på bekostnad av alla som äger kronor som ser värdeminskning av sina kronor, och med de 1000kronorna kan du öka ditt ägande av ting.
Har du 1 miljard kan du skapa 100 miljoner från intet genom lån, på bekostnad av alla som äger kronor som ser värdeminskning av sina kronor, och med de 100 miljoner kronorna kan du öka ditt ägande av ting
osv...
Nästa år har första 11kronor och kan skapa 1,1kronor från intet genom lån, på bekostnad av alla som äger kronor som ser värdeminskrning av sina kronor.
Den sista 1,1 miljarder.
Nu har du bara låtit dig luras av några debila svammelmakare.
Om jag ökar på M1 genom att ta ett lån så minskar inte värdet på valutan.
Här kan du då säga att "ja men om du köper hundra USB-minnen så ökar efterfrågan på dessa och därmed priset". Men det är fundamentalt fel. Det som ökar är inte pris utan produktion. Det kan du tom inse av dig själv iom att mängden USB-minnen har öka drastiskt genom åren. Så uppenbarligen har det producerats enorma mängder genom åren. Och det utan prisökning.
Vidare leder lånande till lägre konsumtion. Om jag lånar x kr så åker jag på att återbetala x+y kr där y är ackumulerad ränta. y är alltså en konsumtionsminskning för mig.
Nu kan du påstå att banksparare som får räntan kan konsumera mer. Men så var det inte. Räntan kompenserar för inflation. Men det onda gänget staten som plundrar säger att man har haft vinst och räknar med inflationen som vinst. Varvid det onda gänget staten plundrar hela reala räntan.
Så, nej lån leder inte till inflation. Det som skapar inflation är kostnadsökningar för producenten.
Och i Sverige är det i huvudsak fackföreningarna som tvingar upp lönekostnaden. När lönekostnaderna ökar så måste producenterna öka på priset motsvarande.
Som deflatorisk kraft har du produktivitetsökningarna som kapitalisterna ordnar. De sänker kostnaderna. Men facken driver upp lönekostnaderna MER än vad kapitalisterna sänker kostnaderna. Därav att vi har inflation.
Citat:
Ursprungligen postat av
deddd
Skillnaden mellan en skatt på ägande, förmögenhetsskatt, (som jag bara gissar du syftar på här) är att den suger lika av alla och utbetalas till alla (korruption borträknat), förhoppningsvis till de med minst om än indirekt med ökad tillgång till infrastruktur, skola, etc.
Den dolda fiat-skatten (låneekonomin/fiatvalutasystemet) är en skatt en omvänt exponentiell skatt, ju mindre du har ju högre procentsats betalar du, och pengarna utbetalas exponentiellt till de med mest pengar.
Med twisten då att sparar du betalar du mer i skatt än någon i samma skattesats som dig. Sitter du på hundra lök och din kompis tagit lån för att köpa något, tex ett hus, har dina 100 lök varit med och betalat hans hus genom värdeminskningen. 1 miljon nya kronor i ruljans, 0 nytt värde skapat. Inget att bli sur över på kompisen så klart, är en spotstyver mot vad de miljarder miljadärerna lånat samma dag med 0 nytt värde skapat.
Om bankspararen får 2% ränta och facket skapar 2% inflation så får bankspararen realt 0% avkastning på sparandet. Men då kommer staten och säger att vi tar 30% av dessa 2%. Varvid spararen realt förlorar 0.6% av sparandet varje år.
Dvs staten straffar sparande och investeringar. Skatt på kapital är inget annat än böter på produktivitetsökning. Dvs staten gör vad den kan för att hindra stigande levnadsstandard.
Och för att återknyta till tråden så gör då de som slösar upp alla inkomster/bidrag på en gång precis det som staten vill. Och det som folket vill, för det är folket som väljer de i Riksdagen.
Dvs folket vill inte att människor skall spara/investera och skapa stigande levnadsstandard.
