Dessa folk som reser hela tiden och är ständigt fattiga, hur tänker de?

Du använder första stycket, för att motivera att "folk fått det bättre ställt". Men jag menar att det inte stämmer.

Fler siffror eller nollor på skärmen, betyder inte nödvändigtvis att folk fått det bättre, dvs blivit rika.

Jag bad ai hjälpa mig med att formulera vad jag menar, hur ökad teoretisk förmögenhet inte säger något om ifall folket fått det bättre. Det är lite som att säga att man blivit förmögen som arbetare om man tar innehållet i sin plånbok och växlar det till italienska lire eller spanska pesetas, för då blir det fler siffror på sedlarna och därför blev man plötsligt mångmiljonär (i pesetas).

AI som formulerar mina invändningar bättre än jag klarar själv:

Alltså, man hör ständigt från alla sin omgivning att de ska på resor jorden runt, fattar liksom aldrig hur folk har råd och ännu värre hur de kan prioritera sånt?

Resor är för mig en lyxprodukt. Bara två generationer bak kring typ 50-talet så hade de flesta inte ens varit utomlands överhuvudtaget. Att som en random svensk idag åka på ett antar utlandsresor per år var knappast tänkbart annat än för den rikaste eliten.

Snackade för nån dag sen med en kompis, han och tjejen ska snart åka på en lyxresa till Italien, detta är en vän som verkligen konstant är pank och inte ens har 10 tkr på kontot om något händer. Frågade vad det kostade, 30 tkr för en vecka blev svaret, detta är alltså pengar de inte har idag utan ska spara ihop snarast. Frågade varför de i hela friden inte sparar pengarna på Avanza istället så de kan bygga ett kapital, så kan de ju resa på avkastningen istället. Då sa han att så länge orkar de inte vänta!

Alltså, vad är det här för kultur som har uppstått? Är ju helt galet att folk förväntar sig att ständiga resor ska vara nån slags minimistandard? Det är och förblir en lyx på samma sätt som det är en lyx att köpa en Ferrari.

Idag tycks folk leva efter devisen "allt åt alla", inget ska behöva försakas. Underklassen lajvar medelklass som i sin tur influeras av överklassen. En jävla cirkus är det.

Problemet med dagens tacky medelklass är att de vill unna sig både resan och klockan. På kredit.

Mellan 1999 och 2020 så har svenskens medianförmögenhet femdubblats, bostadspriserna och ökade investeringar i aktier/fonder samt pensionssparande har bidragit till detta.

Så folk har det generellt sett bättre ställt, vilket möjliggör ökat resande.

Att andra har det gott ställt och reser mycket kan således bidra till att de i din umgängeskrets känner sig pressade att också leva så fastän de saknar ekonomin för det.

Frågade varför de i hela friden inte sparar pengarna på Avanza istället så de kan bygga ett kapital, så kan de ju resa på avkastningen istället. Då sa han att så länge orkar de inte vänta!

Bidrar förmodligen också till att en del mindre genomtänkta försöker spela till sig pengar på casino och/eller trada med hävstång för att inte "komma efter" och så blir det bara värre istället.

Långsiktigt investerande är det enda som gäller och sedan kan man belöna sig med en resa (men det kräver generellt minst tio års investerande utan för mycket slöseri däremellan).

Skuldbelopp ja, andel skuldsatta nej.

Även SVT uppmärksammar detta:

Sen ska väl också tilläggas att det finns många som tänkt att de ska spara pengar och resa någon gång "sen", och det blir aldrig av.

SVT på din länk skriver att det skett en förändring först efter 2025.

Men du skrev tidigare här i diskussionen följande:



SVT skriver inget om att andelen skuldsatta minskat de senaste 10 åren, utan endast det senaste året, 2025. Det kan alltså vara en tillfällig dipp i kurvan uppåt, mot ökande skuldsättning. Knappast någon fallande trend de senaste 10 åren alltså.

Huruvida trenden med minskande skuldsättning bland unga 2025 fortsätter i framtiden återstår att se, men man kan ju hoppas.

Alltså, man hör ständigt från alla sin omgivning att de ska på resor jorden runt, fattar liksom aldrig hur folk har råd och ännu värre hur de kan prioritera sånt?

Resor är för mig en lyxprodukt. Bara två generationer bak kring typ 50-talet så hade de flesta inte ens varit utomlands överhuvudtaget. Att som en random svensk idag åka på ett antar utlandsresor per år var knappast tänkbart annat än för den rikaste eliten.

Snackade för nån dag sen med en kompis, han och tjejen ska snart åka på en lyxresa till Italien, detta är en vän som verkligen konstant är pank och inte ens har 10 tkr på kontot om något händer. Frågade vad det kostade, 30 tkr för en vecka blev svaret, detta är alltså pengar de inte har idag utan ska spara ihop snarast. Frågade varför de i hela friden inte sparar pengarna på Avanza istället så de kan bygga ett kapital, så kan de ju resa på avkastningen istället. Då sa han att så länge orkar de inte vänta!

Alltså, vad är det här för kultur som har uppstått? Är ju helt galet att folk förväntar sig att ständiga resor ska vara nån slags minimistandard? Det är och förblir en lyx på samma sätt som det är en lyx att köpa en Ferrari.