Unga tjejer som skär sig i armarna - varför?

Var väldigt poppis på 80talet, precis som ankläppar nu.

Söker kontakt med Jesus. Sanningen.

By his stripes we are healed.
Genom hans sår är vi helade.
Så vi söker kontakt kanske. Frid. I detta nya. Den nya verkligheten. New age.

Du tror inte en 16 åring kan få tag på knark? Naivt.

Berätta för oss hur dom gjorde för 15 år sen som vi diskuterar i tråden.

I många fall så är smärtan själva grejen. Fysisk smärta är ofta lättare att hantera än psykisk. Att skära sig blir en distraktion från den psykiska måendet.

Och så jävla ont gör det inte att skära sig med en kniv.

Knark är ofta inblandat, men mer på nivån att drogmissbruk och psykisk ohälsa korrelerar starkt. Så även om det är hyfsat vanligt med missbruk hos folk med självskadebeteende, så är det inte så att de självskadar för att de är höga. Snarare sker detta beteende i nyktert tillstånd.


Finns säkert de som gör det av det skälet, men de flesta döljer sina ärr med långärmade tröjor.

Detta kan nog stämma. Jag har aldrig sett en fransyska eller danska med cuttade armar. Bara i Sverige.

Sverige har extremt mycket undertryckta känslor och krav, som tjejer märker men inte killar. Dessa krav inbillar jag mig inte finns i länder där man är öppnare mellan människor t.ex syd-Europa. Där lever man mer ut sina känslor som glädje eller ilska. Någon kanske kan googla fram statistik om Europa och skärning, ifall Sverige Finland Norge är värst som jag killgissar.

Intressant. Har inte sett detta fenomen på över tjugo år, och trodde att det var en emo-fluga under 90- och början på 00-talet. Du menar alltså att unga flickor skär sig än i dag?

/AI

Skulle tippa på att 5 % av flickorna har skurit sig. Det verkar främst förekomma i socialgrupp 2, den ängsliga medelklassen.

Ämnet är lite tabubelagt - inget man snackar om i fikarummen på svenska arbetsplatser.

Jag dejtade faktiskt en tjej vid början av detta millennium, som hade skurit sig - på ovansidan av fötterna! Hon ville inte ha några ärr på underarmarna, p.g.a. stigmat. Och vår ”affär” varade således bara under någon månad därav.

/AI

Tillhör denna målgrupp så kan väl svara för min del. När jag var yngre, under gymnasiet, kan jag erkänna att jag gjorde det för ”uppmärksamhet”, som ett rop på hjälp. Idag gör jag det mest för att lindra ångest (är 24). Vet inte varför, men det är det enda som funkar. Jag skadar mig själv framför allt som ett uttryck för mitt självhat. Väljer oftast armen för att den är lättillgänglig och för att mitt självskadebeteende ofta sker impulsivt. Men har även skärt mig i låret.

Har aldrig kunnat tycka om mig själv men är samtidigt plågsamt självmedveten och hypermedveten om allt runtomkring mig. Har en så jävla konstig förhållning till mig själv. Känner ofta ett behov av att skada mig för att jag tänker att jag förtjänar det. Kan inte hitta någon utväg ur min depression och existentiella ångest. När jag skär så upphör min ångest för stunden. Svårt att förklara känslan men det blir liksom beroendeframkallande.

Har du alltid känt så eller när började det?