Citat:
Ursprungligen postat av
Nossenos
Är det verkligen så? Vi säger Rom och inte Roma, Neapel och inte Napoli etc. Men italienska namn är kanske undantagen? Tror ”undantagen” inte är så sällsynta. Beograd ytterligare exempel. Och flera östeuropeiska namn.
Nej, helt konsekvent är det inte. Och sedan varierar det också lite över tid. Min gamla mormor berättade att när hon gick i skolan så sa man oftast Nya York (= New York). Så sent som när jag gick i skolan sade man Nizza om staden som idag även på svenska kallas Nice.
Under mellankrigstiden kallade vi svenskar staden Gdansk vid dess gamla tyska namn Danzig, trots att staden redan då låg i Polen. Kanske för att Danzig dels är det historiska namnet, dels ligger att det bättre i det svenska talet.
Men det är svårt att hålla en rak linje i sådana här sammanhang. Man vill att det ska svara mot hur ortsnamnet är lokalt, men samtidigt vill man ju att det ska fungera bra i svenska språket. Lägg sedan lite historia och translittereringar till det så blir linjen inte helt rak.
Och ibland undrar man verkligen över varför vissa saker görs. Belarus blir inte bra på svenska, så varför inte använda den rena översättningen Vitryssland? Vi använder ju översättningar av många andra länder, inte bara Tyskland som redan nämnts, utan vi har ju även Storbritannien, Sydafrika, Brasilien och Australien m fl. Och varför säga Polen, Polska borde väl gå lika bra? Och för att inte tala om att vi aldrig har ens försökt lansera Bhārat (=Indien) eller Zhōngguó (=Kina) som namn på respektive stat.