Citat:
Ursprungligen postat av
Vitis
Hon "kände sig inte redo att bli mamma".
Men han var redo att bli pappa.
Det är nog inte bara det att hon "inte var redo för att bli mamma".
Hon skulle ju igenom en 9 månaders lång graviditet, med alla risker det innebär för kropp, liv och hälsa. Och därefter gå igenom förlossning, med alla de risker det innebär för kropp, liv och hälsa.
Sedan sömnlösa dygn, en kropp som kanske inte alltid läker ihop efter graviditet och förlossning. En kropp som inte blir sig helt lik. Sätta avkomman i första rummet. Stressa mellan jobb och familjeliv och alltid känna sig otillräcklig, både som mor och som arbetstagare. Oro över avkomman! Ständig oro! Gränslös kärlek, som spär på oron.
Hon var nog inte redo för vare sig graviditet, förlossning eller det föräldraskapet innebär.
Hade hon varit pappa till barnet, hade hon kanske varit mer redo?
Slippa graviditet och förlossning. Och veta att mamman backar upp och tar huvudansvaret för avkomman när avkomman väl är född! Eftersom det är så flertalet mammor gör.
Så. Hon kanske också var redo att bli pappa!
Men inte redo att bli mamma.
Din vän hade kunnat höra med henne om detta. Kanske hade blivit ett givande samtal, som hade lett till att hon hade valt att föda avkomman istället för att göra abort. Vem vet!