Citat:
Ursprungligen postat av
zansibal
Vorre det inte rättvist om männen kunde avsäga sig faderskapet under samma period som kvinnor har rätt att göra abort?
Om mannen avsäger sig föräldraskapet så föds alltså barnet utan far.
Citat:
Ursprungligen postat av
particulum1
I jämställdhetens namn bör mannen rimligen ha lika mycket att säga till om som kvinnan i frågan om att sätta ett barn till världen.
Om kvinnan väljer att fullfölja graviditeten trots att mannen inte samtycker, tar hon också på sig det fulla föräldraansvaret och befriar därmed mannen från de skyldigheter som följer av föräldraskapet.
I ett sådant fall har kvinnan valt att åsidosätta mannens samtycke och därmed ensam fattat beslutet att bli förälder. Enligt detta resonemang bör därför också ansvaret för beslutet, liksom dess konsekvenser, vila på henne.
Följaktligen skulle krav på underhåll från mannen eller andra rättigheter som förutsätter ett gemensamt föräldraansvar, enligt detta synsätt, inte vara gällande.
Det är här jag menar att jämställdhetens paradox blir tydlig.
Om kvinnan vill ha barn och mannen inte vill det finns det ingen lösning som samtidigt tillgodoser bådas vilja. Antingen föds barnet eller så föds det inte. Utfallet är binärt... någon kompromiss är inte möjlig.
Jag säger inte att ert tankesätt är fel men undrar hur det rent praktiskt ska lösas.
En kvinna som föder barnet trots mannens lagliga "Nej". Ska hon straffas på något sätt?
Bara 15 månader föräldrarledighet?
Ska hon ha rätt till att få underhållsbidrag från Försäkringskassan?(Det som normalt mannen skulle betalat)
Andra bidrag och avgifter hur ska de beräknas? Bara mammans inkomst eller bådas.
Om mamman inte berättar för mannen inom abortgränsen inom graviditeten. Hur ska det hanteras?
Ni förstår väl att även om mannen gör juridisk abort så att han slipper underhållsbidrag så kommer han inte bli av med barnet. Barnet kommer fortfarande ha rätt att få reda på fadern vid 15 eller 18 års ålder. Om inte mamman berättar för barnet innan.