Citat:
Ursprungligen postat av
BeginningOfThyEnd
Vården tar kål på mig. Jag är så trött på dåligt bemötande, gaslightande, vinklande, undanhållande av information om den inte gynnar de själva, påstådda händelser som aldrig skett, etc. Målet verkar vara att du ska förlora all trovärdighet i andras ögon, och/eller att vårdenheter ska slippa att ta sig an dig.
Jag har kämpat som ett djur för att få hjälp, och trott att jag bara haft ”otur” med dålig vårdpersonal eller att jag bara behöver förklara mig tydligare, men jag har börjat förstå att det är likadant överallt, att det är såhär systemet är uppbyggt. Och det är läskigt.
Jag känner mig maktlös och rättslös. Och helt slutkörd. Jag orkar inte mer.
Jag inser mer och mer att jag kommer aldrig få någon hjälp här. Att måendet tvärtom blir sämre efter varje kontakt.
Samtidigt så är det så illa att jag inte klarar hantera det på egen hand.
Vad gör man?
Välmenande men värdelösa råd som träning, kost etc hjälper inte.
Självmedicinering finns i tankarna men 1. Jag har inte hört talas om nån ”lycklig” missbrukare 2. Riskfyllt för anställning etc 3. Skulle man försöka/behöva hjälp trots allt i vården och de får nys om det så är man körd.
Ja vi måste ha en av de sämsta sjukvården om man tittar på s.k välfärdsländer.
Den är så brutalt dålig så det är skamligt.
Det finns en läkarelit som klarar svårare sjukdomsfall när det gäller livet, men i övrigt är det fullständigt uselt.
Jag vet detta av egen erfarenhet. Man slussas runt som ett djävla kolli där de gör allt för att inte bryta mot 90-dagars regeln, vilket för mig bl.annat betydde att jag skickades på undersökningar och fel typ av röntgen innan jag efter drygt 17 månader fick tid för operation.
Politikerna bara svamlar varje gång det närmar sig val om hur djävla bra det kommer bli.
Men likt förbannat blir det bara sämre och sämre.