"Kan själv!" var den andra meningen, efter en om favoritmat, som jag lärde mig som baby

då jag tyckte de hjälpte mig mer än jag behövde.
Har aldrig bett om hjälp med
pengar ens då jag "fyllde moppe"
men behövde signing av förälder då jag startade företag innan jag blev myndig, vilket jag skötte helt själv inklusive bokföring och deklaration.
Och då jag köpte hus var det så korkat från långivare att de krävde JÄMN inkomst för att få låna, fastän jag hade till mer än till halva kontant och det är ju vanligt att egna företagare har ojämn inkomst. Så formellt var det mamma som köpte huset och stod på lånet, men jag betalade allt, vilket krånglade till det med skattebäkningar.
Fråga folk är en slags be om hjälp, som jag gjort mycket, inte om hur man kör för jag har bra lokalsinne och har kollat karta innan om jag inte hittar, men jag frågar en massa annat om fakta.
I landet i SOasien, där jag startat företag, anser de att det är att "förlora ansiktet" att fråga då de inte vet, så många föredrar att göra bort sig genom att göra fel!
Ett ex klagade på att jag frågade folk för mycket, men hon slutade klaga efter att jag påpekat att jag kan så mycket
för att jag frågar så mycket...

(Många har blivit förvånade att jag kan så mycket om det landet, fastän jag aldrig bott där, kollade mycket innan jag vald land och ännu mycket mer innan jag valde del av landet. Och jag har "min privata infoservice" med infödingar från olika delar av landet och från olika samhällsklasser som berättar saker för mig, som många utlänningar som bott där länge inte vet, speciellt de som bor i bevakade och jag kan tydligt mycket mer om provinserna än infödingarna i huvudstaden, men det är enkelt för de flesta av dem vet nästan ingenting