När vården sviker - hur överlever man?

Vad har du för problem då som du vill ha hjälp med, lite oklart?
Vad har du prövat?
vad rekommenderar vården att du skall göra?
Vill du ha en seriös diskussion här eller vill du bara skriva av dig?

Röstar på vänsterpartiet eller miljöpartiet såklart.

Tufft läge, men fortsätt med det som fungerar. Förbättra livssituationen. Kan du ta hand om din ekonomi är mycket vunnet. Alltså dra in på utgifterna och öka inkomsterna. Om du fungerar normalt intellektuellt (även om det känslomässiga är i botten) kanske studier är möjliga. Det viktiga är framtiden - att det inte blir värre nästa år. Jag skulle nog strunta i att hoppas på landstingets gratis-psykologi-psykiatri, dom ser inte möjligheterna.

Jag vet inte exakt vad du lider av, men privat vård är hundra gånger bättre. Det kostar, men man får verkligen vad man betalar för. Många erbjuder dessutom avbetalning.

Jag inser mer och mer att jag kommer aldrig få någon hjälp här. Att måendet tvärtom blir sämre efter varje kontakt.
Samtidigt så är det så illa att jag inte klarar hantera det på egen hand.

Vad gör man?
Välmenande men värdelösa råd som träning, kost etc hjälper inte.
Självmedicinering finns i tankarna

Jag vet inte exakt vad du lider av, men privat vård är hundra gånger bättre. Det kostar, men man får verkligen vad man betalar för. Många erbjuder dessutom avbetalning.

Du vill alltså få knark av vården? Och när de säger nej, så tycker du att "du inte får hjälp av vården"?

Konret, vad är det annars vården inte gör för dig?

Du ger intrycket av att du beskyller vården. Trots att du inte ens förstår vad deras funktion är. Vården kan inte bota allt. Och vården finns inte för att ge dig knark.

Vården är då till för att lindra, eller trösta. Blir du inte lindrad av vården, sluta då kontakta dom. Om du mår sämre efter varje kontakt.

Och visa alltid personalen respekt. De gör inte fel, utan det är du som gör fel. Säg tack till dom, för att de försöker.

Vården tar kål på mig. Jag är så trött på dåligt bemötande, gaslightande, vinklande, undanhållande av information om den inte gynnar de själva, påstådda händelser som aldrig skett, etc. Målet verkar vara att du ska förlora all trovärdighet i andras ögon, och/eller att vårdenheter ska slippa att ta sig an dig.

Jag har kämpat som ett djur för att få hjälp, och trott att jag bara haft ”otur” med dålig vårdpersonal eller att jag bara behöver förklara mig tydligare, men jag har börjat förstå att det är likadant överallt, att det är såhär systemet är uppbyggt. Och det är läskigt.
Jag känner mig maktlös och rättslös. Och helt slutkörd. Jag orkar inte mer.
Jag inser mer och mer att jag kommer aldrig få någon hjälp här. Att måendet tvärtom blir sämre efter varje kontakt.
Samtidigt så är det så illa att jag inte klarar hantera det på egen hand.

Vad gör man?
Välmenande men värdelösa råd som träning, kost etc hjälper inte.
Självmedicinering finns i tankarna men 1. Jag har inte hört talas om nån ”lycklig” missbrukare 2. Riskfyllt för anställning etc 3. Skulle man försöka/behöva hjälp trots allt i vården och de får nys om det så är man körd.

Du vill alltså få knark av vården? Och när de säger nej, så tycker du att "du inte får hjälp av vården"?