Citat:
Ursprungligen postat av
Snopphanen
Fattar. Håller med om det första. Men det program jag sett har gud på ungefär hälften av stegen. Hade problem med sånt här:
Om nån som blivit nykter och tagit sig upp för hela trappjäveln blir dryg kan han/hon det bero på att personen menar att "gud har avlägsnat alla mina karaktärsdefekter". Det är nåt med det där. Samt att den som misslyckas kan känna sig rätt dömd. Grejen är den att det är man själv som måste skapa förändringen. Men ska inte tjafsa om det. Fokus på andra, medmänsklighet, ansvar, guldfisk. Allt som funkar är bra. För mig blev det så att jag måste bryta med polare som tyckte man var en kärring. Har inga problem med att andra dricker men en del kunde inte ta att jag inte gjorde det. Ett jävla tjat om hur tråkigt jag blivit. Har jag inte alls. Eller varenda gång man ses ska det snackas om att jag inte dricker. Men vafan, släpp det.
"Gud, som vi uppfattade honom" är det som uttrycks. Jag vet att endel har problem med Guds begreppet, jag har som sagt inte det. Man får tycka vad man vill, jag skulle inte stirra mig blind på trädet och missa skogen.
Tja, man kanske ska känna sig lite dålig om man tar ett återfall? Det är väl ett sätt att komma tbx till möten, jag har inte upplevt att folk som tagit återfall behandlas dåligt. Folk som blir dryga för de gjort programmet skulle jag inte lyssna på särskilt mycket, nykterhet är en färskvara och inte f*n blir man ett förhöjt helgon för man är nykter. I mitt fall innebär nykterheten att jag kan arbeta på mina verkliga problem, något jag absolut inte kan göra när jag dricker.
Det där med kompisar är intressant, men man får fråga sig själv. Hur bra vänner var de? Vad var det som gjorde att ni umgicks? Jag har absolut förlorat "vänner", men sanningen är att de snarare var dryckesbröder än vänner. Allt vi gjorde var ju att dricka ihop, om jag då inte drack försvann ju anledningen till att vi umgicks från början. Vänner som jag gjorde annat än dricka med har inte försvunnit.
Jag hade undvikit personer som inte kan respektera min nykterhet och försöker dra ner mig igen, är jag kring dem vet jag att jag kommer dricka igen. För hur jävla schysst är det med "vänner" som kallar en tråkig och bara anser att man duger om man dricker? Mina riktiga vänner har stöttat mig och varit positiva till min förändring.
Fråga dig själv, vad är det du vill uppnå i livet? Är det möjligt om du dricker? Klarar jag det med det här umgänget?
Jag har inga svar, bara frågor. Vi kanske blir OT här, vi kan fortsätta i DM om du föredrar det.