Skandiamannen

Jag tar till en ny metod och låter AI svara på det där eftersom du inte har förstått problematiken.
Jag ställde denna fråga till AI, så som du brukar formulera problematiken. Läs gärna noga och långsamt igenom svaret.

"kan du så enkelt som möjligt förklara varför det är problematiskt att en tidslinje är tajt när man kollar om något är sannolikt. För om jag tajmar in allting perfekt blir det ju tajt och därför mer troligt väl?"

Ja, det är en vanlig missuppfattning. Problemet är att man blandar ihop två olika saker:

Kan det gå ihop?
Hur lätt går det ihop?

Ett enkelt exempel:

Tänk att någon säger att de hann:

gå 400 meter,
köpa en kaffe,
prata med en vän,
och hinna till bussen.

Scenario 1 – Gott om tid

De hade 20 minuter på sig.

Då behöver inget hända exakt på sekunden. Om de går lite långsammare, om kön är lite längre eller om de stannar en minut extra fungerar historien ändå.

Det känns sannolikt.

Scenario 2 – Tajt tidslinje

De hade 7 minuter på sig.

Nu måste:

de gå ganska snabbt,
det får inte vara kö,
vännen måste dyka upp direkt,
bussen får inte vara tidig.

Allt måste klaffa.

Historien är fortfarande möjlig – men mycket mindre robust.

Det är detta man menar när man säger att en tidslinje är "för tajt".

Om varje liten osäkerhet måste råka falla åt rätt håll blir sannolikheten lägre.

Men du har också rätt i en sak

Om man efteråt bygger en tidslinje där allt passar perfekt kan det se imponerande ut.

Problemet är att man då ofta använder de mest gynnsamma antagandena:

kortaste möjliga gångtid,
snabbaste möjliga beslut,
inga förseningar,
exakta klockslag.

Man har då visat att scenariot är möjligt, inte att det är sannolikt.

Det är därför utredare brukar fråga:

"Hur mycket marginal finns?"

Ju större marginal, desto mer sannolik brukar händelsekedjan vara.

Ju mindre marginal, desto fler saker måste ha inträffat precis rätt.

Så en bra tumregel är:

Möjligt: Tidslinjen går ihop.
Sannolikt: Tidslinjen går ihop även om man flyttar någon minut hit eller dit.

Det är just den där "felmarginalen" som ofta avgör hur övertygande en tidslinje är.

"Nej , de är ju inte helt klarlagda"

Exakt. Därför lever fortfarande diskussionen. Och antingen är tajmingen i båda fallen osannolik. Eller sannolik.

"stöta på dom, känna igen dom"

Sverige 1986. Att känna igen makarna Palme känns väldigt sannolikt.

"Det är ju ingen som utgår att observationen av LJ inte skett"

Hur är sannolikheten att kunna beskriva honom så bra på ett relativt långt avstånd en sen februarikväll?

Tycker du att marginalen är stor för att uppfatta LJ? SE ska alltså gå ut på gatan med tajming, röra sig lagom fort och dessutom titta åt rätt håll och hinna/kunna bestämma ålder och klädsel. Vill du beräkna sannolikheten?

Som jag uppfattar det såg mördaren (Engström) Jeppson uppifrån trappan när han stannade till och överblickade innan flykten fortsatte.

När han sedan skall beskriva situationen, som att han kommit till platsen som "efterspelsvittne", har han naturligtvis lagt den detaljen på minnet.

Jo, som en enskild punkt är det ju rätt troligt. Men det är ju bara en del av en lång kedja av saker som måste klaffa. och osannolikheter adderas.

"Hur är sannolikheten att kunna beskriva honom så bra på ett relativt långt avstånd en sen februarikväll?"

Rätt goda skulle jag säga. Har testat själv. Sedan skulle jag vilja påstå att ni överdriver hur bra han beskrivs. SE beskriver i stort sett en kontur, som han gissar ålder på baserat på kroppskomposition, men lägger även till att personen skulle kunna vara ca 70.

Jätteosannolikt, på förhand. Men eftersom vi har klara indikationer på att det har skett så blir det ju väldigt troligt.
Du måste förstå att det inte är hur sannolika sakerna i sig är på förhand som är den stora skillnaden. Den stora skillnaden är vad som tyder på att det har skett. Och alla är ju överens om att han har sett LJ, så jag förstår inte varför det samtidigt ska presenteras som något osannolikt. Som att det inte har hänt.

Och för att tajma iakttagelsen av LJ gäller detta:

1. Gå ut i rätt ögonblick.
2. Promenera i lagom fart. Trots stressen.
3. Titta på klockan de sekunder som krävs.
4. Komma fram i ett ganska snävt fönster av tid.
5. Lyckas att vända blicken till just det stället där LJ står.

Tja, ska man gå efter andra saker så är det en del som tyder på att det inte gått till som SE sagt. Förresten, vill du beräkna sannolikheten att två män inom loppet av någon minut springer samma sträcka bärandes en handledsväska?

Möjligheten fanns att SE såg Lars J från ett mycket närmare avstånd dvs från trappan. Från första trappavsatsen när gm var tvungen att svänga höger och en andra gång när han kom högst upp.

Jag tror att vi blandar ihop två olika typer av sannolikhetsresonemang.

På förhand är det naturligtvis osannolikt att någon går ut exakt vid rätt tid, promenerar i rätt takt, kommer fram inom ett snävt tidsfönster och dessutom tittar åt rätt håll för att se LJ. På samma sätt är det på förhand osannolikt att SE skulle gå ut precis när makarna Palme passerar.

Men där upphör likheten.

Om vi accepterar att SE uppgifter faktiskt avser LJ – eller åtminstone att de är tillräckligt träffsäkra för att göra det sannolikt – då har vi en observation som talar för att händelsen faktiskt inträffade. Då blir inte frågan längre: "Hur osannolikt var det att han skulle lyckas tajma allt detta?" Då blir frågan i stället: "Hur starkt stöd ger observationen för att han faktiskt var där?"

Det är samma princip som med vilket vittne som helst. Det var säkert osannolikt på förhand att just den personen skulle stå på rätt plats och se händelsen. Men om det finns goda skäl att tro att personen faktiskt gjorde det, då fortsätter vi inte att behandla närvaron som en osannolik slump. Då utgår vi från observationen och bedömer dess bevisvärde.

Därför tycker jag att det blir fel att fortsätta beskriva SE iakttagelse av LJ som om den fortfarande bara vore ett osannolikt sammanträffande. Om man inte tror att SE såg LJ är det en helt legitim invändning – men då bör diskussionen handla om varför observationen inte är trovärdig, inte om att tajmingen var snäv.

När det gäller hypotesen att SE gick ut precis när makarna Palme passerade är situationen en annan. Där finns ingen motsvarande observation som först placerar honom i situationen. I stället börjar man med hypotesen och måste sedan lägga till en rad ytterligare antaganden: att han gick ut just då, kände igen makarna Palme, hade ett vapen och ammunition, var beredd att använda det, genomförde mordet och så vidare. Det är den samlade kedjan som bedöms, inte bara den första tidsträffen.

Jag upplever därför att två olika metoder används. I det ena fallet räknar man upp varje delmoment i efterhand och säger att tajmingen är osannolik, trots att man samtidigt accepterar observationen som placerar SE där. I det andra fallet använder man samma resonemang för en hypotes som saknar en motsvarande observation från början.

Det är den metodskillnaden jag försöker förstå. Antingen ska vi diskutera bevisvärdet i observationen av LJ, eller så ska vi diskutera sannolikheten för olika hypoteser. Men jag tycker inte att man kan behandla en observation som om den fortfarande bara vore en obevisad möjlighet.

Den är också låg.

Men då ska det till detta läggas till att vi har klara indikationer på att just det kan ha skett. Sedan är det också inte helt klarlagt att YNs observation faktiskt gäller en hanledsväska. Man får även räkna med att hon uppger flera saker som inte stämmer med SE.

Dessutom finns det fler observationer av sådana män med väskor i närområdet, varav bara YNs observation har en teoretisk möjlighet att vara SE.

Tack för svaret. Hur ser du på sannolikheten att det är olika män bärandes handledsväska som springer delvis samma rutt inom någon minut?