Är ointelligenta människor mer själviska?

Jag har en mycket ointelligent far och han är också mycket självisk. Han har alltid bara tänkt på sig själv.
Nu slår det mig. Eftersom han inte klarar av att tänka längre än näsan räcker - hur ska han då kunna tänka på andra än sig själv?

Fast är inte själviskhet även ett medvetet val?
Jag tycker det är mer själviskt att medvetet agera så än att bara vara korkad och ovetandes.

Tror inte alltid det är så svart och vitt

Sant. Jag lastar honom inte. Inte hans fel att han är korkad.

Pröva att göra det tydligt för då kan du ser hur han prioriterar saker.
Min pappa var likadan då han saknade ett språk för att visa uppskattning/kärlek/omvårdnad osv.

Edit: Han kan vara en skit som helt enkelt inte bryr sig men det visar sig i hur han prioriterar.

Hejsan Gravlingola,

Utan att vara insatt i de psykologiska mekanismerna inom ramen för själviskhet, skulle jag spontant säga att IQ inte har att göra med stor eller liten själviskhet.

Självupptagenhet i olika själv-form (me, I and myself, som det heter på engelska) skulle jag mer säga har att göra med social tillhörighet, klass och kultur, eftersom man tränar sig att att tänka längre än näsan räcker men man tränar också att sig i att intressera sig för sin medmänniskan.

Gå på ett vanligt medelklassbröllop och se hur stort intresse dina bordsgrannar ägnar åt dig. Ställer de någon fråga om vem de är, eller sitter de tysta och man får dra ur dem konversation med tång? Och se hur de tar för sig av maten, själviskt eller med omsorg om andra? Prova att skicka ett brödkorg eller ett fat med mat, och se vad de säger. Säger de "nej tack, jag vill inte ha" är de själviska. Visar de omsorg om sina medmänniskor säger de "tack" och skickar korgen/fatet vidare (utan något krav på att själv ta från korgen/fatet).

Man bör nog skilja på "nöd" och "själviskhet".

Är man i nöd så är man självisk. Den enda form av osjälviskhet man kan se i en sådan situation är viljan att skydda ens avkomma (även på bekostnad av sig själv).
Vi ser inte så mycket nöd runt om oss, så vi kanske inte har så lätt att förstå det. Men tänk på en trång lokal där någon skapar stor fara, typ börjar skjuta, eller det uppstår en explosion. Ingen kommer släppa fram gamlingar i rullator, alla kommer trampa på den som faller och blir liggande. Det enda man vill är att rädda sig själv (och sin avkomma).

När vi pratar om "själviskhet" pratar vi alltså om folk som har många val, men väljer det som gynnar en själva på bekostnad av andra.
Tumregeln är nog att vi är födda extremt själviska. Osjälviskhet får man lära sig.
Tyvärr har föräldrarna inte tid nuförtiden, och dom kanske heller inte är är så goda exempel. "Samhället" försöker lära ut osjälviskhet, men gör det med hjälp av pekpinnar, inte via incitament. Man basunerar ut att "man skall vara solidarisk", men man säger inte varför. Så folk lyssnar inte.

I en bättre tid försökte kyrkan lära ut samma sak, fast man gav incitament: "Var solidarisk så slipper du hamna i helvetet!". Det fungerade till viss del. Om det inte var nöd, förstås.

Vem idag reser sig på bussen och lämnar sin plats till en gamling?
Vem idag följer trafikreglerna, så att trafiken flyter så smidigt som möjligt?
Vem idag köper av den lokale handlaren, istället för stormarkaden eller Temu?
Vem besöker sina föräldrar i sommar, om alternativet är en resa som ger Facebook-likes?
Vem säger till när någon ungdom förstör busskuren?
Vem tackar nej till ett bra erbjudande därför att man vet att någon annan behöver det bättre?

Vi är alla födda själviska. Ingen stark röst lägger energi på att uppfostra oss annorlunda.

Nja, jag skulle nog säga att självupptagenhet är högst genetiskt drivet och har med graden av mörka personlighetsdrag som narcissism och psykopati att göra.

Ganska vanliga personlighetsdrag skulle jag säga. Vad menar du med "mörka" personlighetsdrag. Verkar ju vara ett vanligt personlighetsdrag inte minst hos lyckade människor i samhällets toppskikt.

Nä, många rika är smarta och de är rika för att de är smarta och själviska. Men dock till viss gräns, det är därför de duktiga affärsmän. Kan de offra lite men få mer tillbaka är de villiga att släppa på det.

Eftersom dumma människor tänker med hjärtat skulle jag säga motsatsen, dumma människor är mindre själviska.

Nej, empati och intelligens är olika saker. Empati skulle jag vilja säga är instinktivt, så det ska din far inte ha några hinder inför.

Det finns något som kallas kognitiv empati, som delvis är kopplat till IQ. Men den känslomässiga empatin har fortfarande inget med intelligens att göra.

Det finns något som kallas mörka triaden(dark triad) som består av tre personlighetsdrag som vi alla besitter mer eller mindre av: psykopati, narcissism och machiavellianism.

Du har rätt i att rika eller högt uppsatta personer ofta kan ha mycket av detta.

Personligen så ser jag det inte nödvändigtvis som något negativt eller osunt att ha dessa personlighetsdrag, kanske till och med tvärtom, eftersom dragen i sig inte är patologiska och skiljer sig på så sätt därför ifrån personlighetsstörningar.