Nästan Dödad Av Solviksmannen

Saga väntar på att hennes konto godkänns, så jag förmedlar tillsvidare hennes svar. Hon ser fram emot att delta i debatten:

”Det här blir mitt första inlägg här och jag vill börja med att förtydliga vissa saker.
Jag är inte ute efter att öppet outa en privatperson. Men sanningen måste komma fram,- för rättvisans skull och med en from förhoppning om att inga fler drabbas. Helst hade jag velat sätta en varningstext framför hans offentliga namn med texten ”LIVSFARA”. Men lagen möjliggör inte det, så därför får jag och Bobbo göra vårt bästa för att informera andra utan att offentliggöra en specifik person. Jag är rätt säker på att jag inte är ensam. Det är mååånga som genomlevt liknande förhållanden och därför anser jag att det här är allmängiltig information. Folk måste få veta hur det kan komma sig att en förövare, av så grov karaktär kan gå fri i mer än 30 år.
För det är det som är grejen. Han mindfuckar och manipulerar så till den grad att sanningen känns tvärtom. Hypotetiskt sett hade han likagärna kunnat erkänna ett mord med samma enkelhet som en annan berättar att man gick till affären för att köpa mjölk, samtidigt som han kan få en vardaglig händelse, eller rimligt reaktion, (hos någon annan än honom då, märk väl) att låta fullständigt horribel och som att den personen är psyksjuk eller bara kallt beräknande. Att ha levt i 7 år med denna gaslightning har satt sina spår. Alla mina relationer försvann. Jag hade ingen kontakt med mina familj och knappt kontakt med vänner. Jag säger inte att jag var oskyldig till detta,- jag säger att jag blev indragen i en komplex föreställningsvärld som jag handlade efter. Jag trodde att jag gjorde rätt. Jag trodde att jag stod upp för rättvisan trots att sanningen skrek åt mig att så inte var fallet. Någon härinne sade att Bobbo framställde mig lite väl mycket som en ängel och att det blir ensidigt att bara höra min/vår sida. Därför har vi erbjudit min förövare att komma med ett svar på en A4. Så får ni avgöra själva.”

Sagas mamma vill förmedla detta till dig:

”Det är intressant att du efterlyser saklighet samtidigt som stora delar av ditt inlägg bygger på antaganden som du inte kan styrka.

Du hävdar att Bobbo inte har anonymiserat de berörda personerna. Samtidigt drar du slutsatser om identiteter, namnbyten och familjeförhållanden utifrån egna efterforskningar. Vem har gett dig mandat att avgöra vem “Saga” är? Hur vet du att den person du hittat på Ratsit är rätt person? Hur vet du vilka namn hon har eller har haft? Hur vet du hur många fruar Solviksmannen haft eller vilka uppgifter som är korrekta beträffande hans privatliv?

Det vet du inte. Du spekulerar.

Du påstår också att rubriken är överdriven. På vilket sätt? De strypgrepp som beskrivs ledde enligt berättelsen till medvetslöshet. Strypvåld som leder till medvetslöshet betraktas av rättsväsendet som ett mycket allvarligt våld. Att försöka bagatellisera detta genom formuleringar om “överdrifter” framstår som märkligt.

Lika märkligt är att du ifrågasätter bevisläget utan att ha tillgång till något av det material som eventuellt finns hos polis eller andra myndigheter. Har du tagit del av förundersökningsmaterial? Har du läst förhör? Har du sett någon dokumentation? Om inte bygger även dessa påståenden på antaganden.

Det står dig naturligtvis fritt att ifrågasätta uppgifter. Men det är en väsentlig skillnad mellan att ställa kritiska frågor och att presentera egna spekulationer som om de vore fakta.

För transparensens skull kan jag också säga att jag är Sagas mamma. Jag har levt med denna situation i sju år. Sju år av oro, maktlöshet och vetskapen om att min dotter far illa. Sju år då juridiska och praktiska omständigheter gjort att jag inte kunnat ingripa på det sätt en förälder önskar.

Du känner inte min dotter. Du känner inte mig. Du känner inte relationen. Du känner inte hela händelseförloppet. Det vore därför klädsamt med en viss ödmjukhet inför vad du faktiskt vet och framför allt vad du inte vet.

Kritisk granskning är välkommen. Men när den bygger mer på egna teorier än på fakta blir den inte särskilt övertygande.

Det finns också något talande i att du lägger betydligt större energi på att misstänkliggöra kvinnan som berättar än på att diskutera de handlingar som beskrivs. Om ens första reaktion på uppgifter om strypgrepp, kontroll och misshandel är att leta fel hos den som berättar, säger det kanske något om vilka utgångspunkter man själv har med sig in i diskussionen.”

Modiga mamman❤️ du vek aldrig från din dotters sida, du förstod. Det är stort. Din dotter är fri❤️

Ja, Sagas mamma är så stark. Och hon har en väl framskjuten position i samhället. Och ja, Saga är fri och ingen man kommer att sitta på henne igen och spotta på henne och slå henne, vecka efter vecka efter att han har hjärntvättat henne att hon förtjänar det.

Vi tycker dock att han ska ge allt han har nu. Han manipulerar redan flying monkeys i sitt nätverk av inflytelserika författare och influencers. Vi vill att han tömmer alla sina kognitiva resurser. Han får gärna attackera oss med missbruk av rättsväsendet och bussa folk på mig. Och vi hoppas att han fortsätter att underskatta oss. Men för honom själv vore det såklart bättre att han kröp in i det mörker, som är hans autentiska jag. Vem vet, han kanske hittar sprickan att krypa genom till omstöpningen.

Jag lägger energi på att ifrågasätta den ensidiga beskrivningen i TS, mitt mandat är att jag befinner mig på diskussionsforumet Flashback. Jag lägger inte fram spekulationer som om de vore fakta, läs vad jag skrivit. Om ni, TS et al., inte tål att bli ifrågasatta, starta då en blogg istället.

Det är hur lätt som helst att finna ut identiteterna, se t.ex inlägg (FB) Nästan Dödad Av Solviksmannen

AK har ett öppet konto på Facebook med flera tusen följare och har skrivit en hel del om "Saga" och lagt ut bilder på familjen. Bl.a fanns en bild på honom och henne där hon lutar huvudet mot hans axel. och texten var ungefär "min fru, så tillgiven du var".

Strypsex finns det människor som ägnar sig åt och det stod i TS att det var frivilligt från Sagas håll, hon kanske gillade att svimma av, ja det är sjukt, men det finns folk till det mesta. Som du kanske minns skrev jag i mitt första inlägg:


Ni agerar folkdomstol och smutskastar och kräver att det ska göras oemotsagt; varför lades polisanmälan ner?

Om det är så lätt att identifiera de berörda, hur kommer det sig då att du inte har sett att Saga har bytt till sitt efternamn som ogift?

Skulle det vara ett bevis för att Saga ljuger, att hon ler på bilder med henne och Solviksmannen? Hela poängen är att hon var i hans bubbla, under hans påverkan.

Själva strypsexet skedde under samtycke MEN med en viktig reservation: Solviksmannen har hävdat i Via Crucis att det är ofarligt att orsaka att någon förlorar medvetandet - och påverkade Saga att tro det. Men det går inte att kontrollera riskerna, så det är ett bedrägeri.

Dock skedde det inte under samtycke att Solviksmannen till slut varje helg satt på Saga i timmar och spottade på henne, slog henne och föreläste för henne om att hon var psykotisk som hade snäst åt honom - efter dagar av detaljkrtik och meningslösa ”karaktärsanalyser” från honom.

Solviksmannen sprider fortfarande att Saga är psykotisk. Är det rimligt att hon kunde vara chef för en ridskola samtidigt som hon var psykotisk?

Främst lades förundersökningen ned för att det vittne som hade kunnat stödja Sagas berättelse är en nära anhörig, som sa sig inte minnas något. Saga hade inte dokumenterat blåmärken, eftersom hon dittills hade varit så lojal.

Detta handlar om att få tala om sina upplevelser av gaslighting och våld med andligt språk som manipulationsteknik, så att andra kvinnor i samma situation får kraft att lämna förövaren. Hur det exakt var. Inte vem det exakt var.

Du väljer att delta i en fortsatt psykisk misshandel av Saga, genom att förneka henne att hon har sina trauman, tror att hon har kämpat hårt för att kunna tala om allt som hände.

Men käre nån, nog med personangrepp mot mig! Jag förnekar ingenting, jag diskuterar och ifrågasätter er privata hämnd-pöbel-folkdomstol som du lagt ut på Flashback.

Det finns inga vittnen, det finns ingen dom, hur kommer det sig att den nära anhörige inte mindes något? Ingen liten klocka som ringer i din skalle då?

Om man vill tala om sina trauman kan man skriva en bok, inte starta en tråd på Flashback där man endast vill ha medhåll.

Hur vet du att ”Saga” inte friserar sanningen? Lägg märke till ordet friserar, dvs vinklar till sin egen fördel. Det kan du inte. Du går på din magkänsla och framställer allt hon säger som sanning, svart eller vitt, noll nyanser från din sida, inte minsta möjlighet att hon kanske inte talar helt sant. Du ägnar dig åt förtal och saknar relevanta fakta.

Vet du vad det liknar? Jo sektbeteende. Samma svartvita resonemang. Någon har rätt, den andre har fel, den ene är god, den andre är ond. Det hela ska missioneras, skrikas ut till allmänheten, och den som inte stryker pakten medhårs demoniseras.

Ja, man kan skratta på bild och samtidigt vara utsatt, det har jag aldrig ifrågasatt, du pådyvlar mig åsikter som jag inte har.

Over and out!

Edit*
Jag har aldrig påstått att ”Saga” ljuger: 1.
däremot har jag ifrågasatt om hon talar sanning 2.

Fattar du skillnaden?

1. S. ljuger
2. Är allt S. säger sant?

Jag kommer inte att gå in på detaljer, men den nära anhöriga är ett barn till Solviksmannen. Det förvånar mig inte det minsta att det finns en lojalitet med fadern.

Vi skriver ju en bok. Min metod är okonventionell. Jag saknar verkligen inte relevanta fakta. Jag pratar ju även med Sagas mamma och en god vän som hjälpte henne ut ur relationen - och jag är tuff mot dem blandat med att jag umgås med Saga även i verkligheten och lär känna henne, så att hon dels vågar prata om allt och så jag dels märker om hon håller tillbaka eller målar över.

Tror du att Saga är den enda som har upptäckt att Solviksmannen är sadist? Jasper Lake har ju bearbetat det temat i tre verk. Och Solviksmannens äldsta dotter har för rätten i hans vårdnadstvist med halvsyskonens mor, meddelat att Solviksmannen tafsade på henne när hon var barn.

Ponera att Solviksmannen har tre ex-fruar och att deras historier är snarlika. Att eleverna på skolan lämnar liknande omdömen om honom. Ska vi ändå inte tro på de senaste vittnesmålen menar du?
Jag menar att det är precis det vi måste göra. En gång är ingen gång, två gnger är en för mycket. Oavsett om Saga gick med på strypsex eller inte…du tycker inte detta känns lite äckligt att en äldre herre utnyttjar det hela? Själv vill jag spy. Farbror A, usch.

Så varför är du en del av detta? Känns lite suspekt med någon med ett track record av uppenbart narcissistiskt beteende. Beteende som inte som en kort tillfällig grej heller, utan långvariga psykningsprojekt, m.m.

Så tänker jag med, Solviksmannens historik ger större anledning att tro på Saga.

Nu har jag intervjuat Sagas mamma:

SAGAS MAMMA BERÄTTAR

Många tycker att Solviksmannen är charmerande, intelligent och vältalig. För mig var han motbjudande från första stund. Hans charm kändes överdriven och påflugen, hans intelligens som flum och hittepå, och hans vältalighet som ett evighetsorerande kring den egna personen.

Min berättelse handlar om oro, skam, rädsla, ilska, maktlöshet, svåra val - och framför allt om min kärlek till Saga. Jag skuldbelägger henne inte. Hennes pappa och jag är överens om att Solviksmannen manipulerade henne och fick henne att göra sådant som hon i dag ångrar.

Hösten 2017 hjälpte vi Saga att flytta med sina hästar. Hon arbetade på en ridskola och var särbo med sin pojkvän Adam. Under våren 2018 blev hon allt mer frånvarande, men vi trodde att det handlade om ett vanligt steg in i vuxenlivet (Saga var 23).

I maj ringde Adam och oroade sig över Saga. Kort därefter berättade Saga att relationen var slut och att hon hade träffat en ny man som var 32 år äldre än henne. Vi blev chockade men visste ännu inte vem mannen var.

Sedan började bitarna falla på plats. Min son berättade om ett besök med Saga hos en äldre man i Stockholm som kallade hans syster ”fröken Saga”, talade med släpig röst och skapade en stark känsla av obehag. Under pingsten märkte även släkt och vänner att Saga inte längre verkade vara sig själv. När vi några dagar senare mötte henne utanför hennes hem var hon stressad, svettig och på väg till Solviksmannen.

En dag bröt Solviksmannen in i ett telefonsamtal som jag hade med Saga. Då blev jag övertygad om att något var allvarligt fel. Solviksmannen växlade mellan att vara provocerande, förstående, krävande och inställsam. Saga kändes märkligt frånvarande, som om någon annan hade tagit hennes plats.

Sommaren 2018 utvecklades allt snabbt. Förlovning, offentliga inlägg och en relation som verkade fördjupas i rasande takt. Samtidigt började jag undersöka Solviksmannen. Det ena märkliga materialet efter det andra dök upp. Jag samlade dokument, inlägg, rättshandlingar och vittnesmål i pärmar.

De människor som jag talade med lugnade mig inte. Tvärtom. Nästan alla varnade för honom. Jag läste rättsmaterial, såg dokumentären om honom av hans styvson Jasper Lake och tog del av berättelser från tidigare relationer. Flera beskrev honom som manipulativ, farlig och sadistisk. Gång på gång försökte vi få Saga att lämna honom. Gång på gång var det förgäves.

Vi vägrade konsekvent att träffa Solviksmannen. Det skapade konflikter med Saga, men vi kunde inte känna oss trygga. Mina söner påverkades starkt av situationen och hela familjen levde med oro. Samtidigt utsattes vi för anklagelser, påhopp och offentliga antydningar från Solviksmannen om att det var vi som var problemet.

Bröllopsdagen blev en sorgens dag. Ingen av Sagas närmaste familjemedlemmar eller gamla vänner fanns vid hennes sida. Jag kände mig inte mäktig eller kontrollerande, som Solviksmannen påstod. Jag kände mig fullständigt maktlös.

Under åren som följde blev Rigmor Robert min viktigaste livlina. Hon hjälpte mig att förstå vad som hände, att hålla fast vid kontakten med Saga när det gick och att släppa taget när det inte längre gick. Samtidigt försökte jag hantera arbete, familj, åldrande föräldrar och en ständig oro för min dotter.

Vid några tillfällen träffade jag och Rigmor Saga tillsammans med personer som Solviksmannen hade skickat med som stöd (eller övervakning). Vid varje möte blev det tydligare hur långt ifrån oss som hon hade hamnat. Efter det sista mötet orkade jag inte längre fortsätta försöka övertyga henne. Jag hade bara mina böner kvar.

Kring julen 2024 kom de första försiktiga tecknen på förändring. Ett vänligt sms från Saga, några bilder och en öppning som inte hade funnits på många år.

Tidigt på morgonen den 6 februari 2025 kom sedan samtalet, som jag nästan hade slutat hoppas på. Saga ville träffa oss. När vi sågs berättade hon att hon hade lämnat Solviksmannen. För första gången på sju år vågade jag tro att mardrömmen var över.

Detta är bara en liten del av allt som hände under dessa år. Det som har frustrerat mig mest är att myndigheter, vård och andra instanser såg problemet som en konflikt mellan vuxna människor, medan jag upplevde att min dotter befann sig i en destruktiv relation, som förändrade henne i grunden.

Jag valde att inte ge upp. Jag vägrade att vika mig för Solviksmannen. Och jag stöttar fullt ut Sagas vilja att berätta om sina erfarenheter. Jag hoppas att inga föräldrar ska behöva gå igenom det som vi gick igenom.

Det är en berättigad fråga. Jag har varit mer narcissistisk än du tror. För jag har även ett track record av en serie relationer med kvinnor, där jag har varit jättejobbig.

Det gör ingen skillnad för mina offer varför jag var jobbig, inte heller för de som jag har psykat på internet. Men för den här saken gör det skillnad, att mina problem var psykologiska försvar och inte psykopati: Jag har ett samvete och vill i detta arbete göra upp med det narcissistiska, som min sons död krossade till stora delar.

Jag har kontakt med mina känslor och är inte längre rädd för att känna mig sårbar och tillgänglig. Det gör mina sociala relationer bättre - och jag kan vara en bra lyssnare och forskare med detta i kombination med mina erfarenheter.

Plus att min egen bedömning är att det är högfungerande autism som är roten till mitt sätt att hantera livet. Istället för att lägga energin på masking, kan jag nu lägga den på mönsterigenkänning. Jag har inte ens haft så mycket som en dejt på över tre år. Jag lever som en munklik Sherlock Holmes på min fritid.