Nästan Dödad Av Solviksmannen

Jag kommer inte att gå in på detaljer, men den nära anhöriga är ett barn till Solviksmannen. Det förvånar mig inte det minsta att det finns en lojalitet med fadern.

Vi skriver ju en bok. Min metod är okonventionell. Jag saknar verkligen inte relevanta fakta. Jag pratar ju även med Sagas mamma och en god vän som hjälpte henne ut ur relationen - och jag är tuff mot dem blandat med att jag umgås med Saga även i verkligheten och lär känna henne, så att hon dels vågar prata om allt och så jag dels märker om hon håller tillbaka eller målar över.

Tror du att Saga är den enda som har upptäckt att Solviksmannen är sadist? Jasper Lake har ju bearbetat det temat i tre verk. Och Solviksmannens äldsta dotter har för rätten i hans vårdnadstvist med halvsyskonens mor, meddelat att Solviksmannen tafsade på henne när hon var barn.

Så nu lämnar du ut ett barn och klandrar dess lojalitet med sin ena förälder. Vad tror du h*n tycker när h*n läser denna tråd i framtiden? Ska du alienera barnet för att det inte vill vittna? Fy satan vilket helvete att spelas ut mellan föräldrarna och dessutom bli exponerad av dig på sociala medier.



Är det du som skriver och de andra som ger dig information, eller skriver ni tillsammans? Om det är det förstnämnda är det inte "vi skriver", utan det är du som skriver Sagas berättelse för att du vill sätta dit "Solviksmannen" utifrån informationen du får från Saga och närstående. Din "metod" att lägga ut känsliga och privata uppgifter på sociala medier är vårdslös; du är inte okonventionell snarare oprofessionell (människor som inte reflekterar över konsekvenser på nätet gör detsamma som du).

Du framställer dig själv som en allvetande som märker om Saga "målar över eller håller tillbaka", vilken creepy utsaga. Hoppas Saga och mamman läser detta. Varför håller du dina tolkningar för sanningar? Du kan inte veta vad som rör sig i en annan människas inre, endast tolka, och fråga om dina tolkningar stämmer. Du är ömsom tuff och ömsom geggar i hennes trauma för att få mer stoff till boken. Du nästlar dig in för att "lära känna henne", varför då? Vilka baktankar har du? Det handlar väl om berättelsen, det hon vill och väljer att berätta, för det behöver du inte lära känna henne, det räcker att lyssna.

Ändå ska du där och gräva i hennes inre för ditt stora scoop. Om Saga inte "vågar" (din tolkning) berätta allt, kan det beror på hennes självbevarelsedrift, så det kanske inte alls har med att "våga" utan hennes sätt att hålla samman. Varför ska hon våga "berätta allt" för dig? En människa som bär på ett så grovt trauma behöver professionell hjälp. En terapeut exponerar aldrig sina klienter inför andra av en anledning.



Det hör inte hit, det rättfärdigar inte dina "okonventionella" metoder och ditt manipulativa beteende.

-----

Till Saga
Om det stämmer att du har blivit utsatt som beskrivits hoppas jag innerligt att du får professionell hjälp så du kan gå vidare i livet.

---
SAGAS MAMMA BERÄTTAR
---
Detta är bara en liten del av allt som hände under dessa år. Det som har frustrerat mig mest är att myndigheter, vård och andra instanser såg problemet som en konflikt mellan vuxna människor, medan jag upplevde att min dotter befann sig i en destruktiv relation, som förändrade henne i grunden.

Jag valde att inte ge upp. Jag vägrade att vika mig för Solviksmannen. Och jag stöttar fullt ut Sagas vilja att berätta om sina erfarenheter. Jag hoppas att inga föräldrar ska behöva gå igenom det som vi gick igenom.

Mamma Mia. Barnet är myndigt nu och vi kommer inte att ta med ett enda dugg om barnen i verket, mer än en överblick över beslut i vårdnadstvisten.

Men varför skulle inte jag konstatera ett faktum från förundersökningen: Det enda vittnet säger sig inte minnas. Och det är ett barn till Solviksmannen, så jag visar förståelse för vittnets potentiella lojalitet.

Jag tror inte att jag är allvetande utan får göra så gott jag kan som författare för att nå kontakt med Saga och andra personer - och konsekvens i data.

Metoden är att vi skapar boken tillsammans på en scen. Saga har en av landets främsta psykoterapeuter som informell stödperson: Rigmor Robert. Hon har välsignat projektet offentligt och var stödperson till Helge Fossmo, läkaren och obducenten, Sture Bergwall (Thomas Quick), Julian Assange m.fl.

Det är ett superfarligt projekt på flera sätt. Men vad ska vi ens göra på jorden om vi inte står upp mot ondska? Den uppfattningen delar jag med Saga. Du ältar att vi vill exponera förövaren. Du har fel, vi vill exponera det slags ondska som han representerar.

Detta! Vilka verktyg behövs för att hjälpa en person som är utsatt för något liknande? Hur skulle samverkan mellan olika instanser organiseras för att få genomslag? Det är samma fenomen som i sekter, jagstöld.

Vad jag vet finns inga utarbetade planer hur man konkret ska gå tillväga. Kidnappning av sektmedlemmar/gaslightade och därefter avprogrammering, finns det ens i offentlig regi?

En bok kan förhoppningsvis starta diskussionen så inte fler förövare (kvinnor som män) kan gå under radarn. Sedan finns det förstås olika grader i helvetet, men problemet är ju att den gaslightade inte själv ser vad som händer.

Om du Bobbo enbart vill sätta dit AK blir det ointressant, men om du vill öka medvetenheten kring gaslighting och öppna för en allmän diskussion och åtgärdsplaner är jag med dig till 100% (såg nu att det är din intention, väl så).



På vilket sätt är det superfarligt?

Så tänker jag med, Solviksmannens historik ger större anledning att tro på Saga.

Nu har jag intervjuat Sagas mamma:

SAGAS MAMMA BERÄTTAR

Många tycker att Solviksmannen är charmerande, intelligent och vältalig. För mig var han motbjudande från första stund. Hans charm kändes överdriven och påflugen, hans intelligens som flum och hittepå, och hans vältalighet som ett evighetsorerande kring den egna personen.

Min berättelse handlar om oro, skam, rädsla, ilska, maktlöshet, svåra val - och framför allt om min kärlek till Saga. Jag skuldbelägger henne inte. Hennes pappa och jag är överens om att Solviksmannen manipulerade henne och fick henne att göra sådant som hon i dag ångrar.

Hösten 2017 hjälpte vi Saga att flytta med sina hästar. Hon arbetade på en ridskola och var särbo med sin pojkvän Adam. Under våren 2018 blev hon allt mer frånvarande, men vi trodde att det handlade om ett vanligt steg in i vuxenlivet (Saga var 23).

I maj ringde Adam och oroade sig över Saga. Kort därefter berättade Saga att relationen var slut och att hon hade träffat en ny man som var 32 år äldre än henne. Vi blev chockade men visste ännu inte vem mannen var.

Sedan började bitarna falla på plats. Min son berättade om ett besök med Saga hos en äldre man i Stockholm som kallade hans syster ”fröken Saga”, talade med släpig röst och skapade en stark känsla av obehag. Under pingsten märkte även släkt och vänner att Saga inte längre verkade vara sig själv. När vi några dagar senare mötte henne utanför hennes hem var hon stressad, svettig och på väg till Solviksmannen.

En dag bröt Solviksmannen in i ett telefonsamtal som jag hade med Saga. Då blev jag övertygad om att något var allvarligt fel. Solviksmannen växlade mellan att vara provocerande, förstående, krävande och inställsam. Saga kändes märkligt frånvarande, som om någon annan hade tagit hennes plats.

Sommaren 2018 utvecklades allt snabbt. Förlovning, offentliga inlägg och en relation som verkade fördjupas i rasande takt. Samtidigt började jag undersöka Solviksmannen. Det ena märkliga materialet efter det andra dök upp. Jag samlade dokument, inlägg, rättshandlingar och vittnesmål i pärmar.

De människor som jag talade med lugnade mig inte. Tvärtom. Nästan alla varnade för honom. Jag läste rättsmaterial, såg dokumentären om honom av hans styvson Jasper Lake och tog del av berättelser från tidigare relationer. Flera beskrev honom som manipulativ, farlig och sadistisk. Gång på gång försökte vi få Saga att lämna honom. Gång på gång var det förgäves.

Vi vägrade konsekvent att träffa Solviksmannen. Det skapade konflikter med Saga, men vi kunde inte känna oss trygga. Mina söner påverkades starkt av situationen och hela familjen levde med oro. Samtidigt utsattes vi för anklagelser, påhopp och offentliga antydningar från Solviksmannen om att det var vi som var problemet.

Bröllopsdagen blev en sorgens dag. Ingen av Sagas närmaste familjemedlemmar eller gamla vänner fanns vid hennes sida. Jag kände mig inte mäktig eller kontrollerande, som Solviksmannen påstod. Jag kände mig fullständigt maktlös.

Under åren som följde blev Rigmor Robert min viktigaste livlina. Hon hjälpte mig att förstå vad som hände, att hålla fast vid kontakten med Saga när det gick och att släppa taget när det inte längre gick. Samtidigt försökte jag hantera arbete, familj, åldrande föräldrar och en ständig oro för min dotter.

Vid några tillfällen träffade jag och Rigmor Saga tillsammans med personer som Solviksmannen hade skickat med som stöd (eller övervakning). Vid varje möte blev det tydligare hur långt ifrån oss som hon hade hamnat. Efter det sista mötet orkade jag inte längre fortsätta försöka övertyga henne. Jag hade bara mina böner kvar.

Kring julen 2024 kom de första försiktiga tecknen på förändring. Ett vänligt sms från Saga, några bilder och en öppning som inte hade funnits på många år.

Tidigt på morgonen den 6 februari 2025 kom sedan samtalet, som jag nästan hade slutat hoppas på. Saga ville träffa oss. När vi sågs berättade hon att hon hade lämnat Solviksmannen. För första gången på sju år vågade jag tro att mardrömmen var över.

Detta är bara en liten del av allt som hände under dessa år. Det som har frustrerat mig mest är att myndigheter, vård och andra instanser såg problemet som en konflikt mellan vuxna människor, medan jag upplevde att min dotter befann sig i en destruktiv relation, som förändrade henne i grunden.

Jag valde att inte ge upp. Jag vägrade att vika mig för Solviksmannen. Och jag stöttar fullt ut Sagas vilja att berätta om sina erfarenheter. Jag hoppas att inga föräldrar ska behöva gå igenom det som vi gick igenom.

Den mamman❤️så rätt hela vägen i allt det svåra.

Ack om den Heliga antroposofins-oantastlighet™ eller någon av dess tongivande oifrågasättbara heliga profeter ifrågasätts. Ja då sätts helighetsbollarna i lätt gungning. -Vilken tidsålder vi lever i suckar någon samtidigt som Vidarkliniken läggs ned, då benen i håller vad kroppen lovar. (även om idén var söt och psykosocialt gullig)

Vi kunde nog alla se hur dokumentären om "de utvalda barnen" visade hur lärarna inte förstått och än mindre tog ansvar för den skada som drabbat barnen de to hand om.
https://www.svtplay.se/video/j16GQ9A/dokument-inifran-de-utvalda-barnen/avsnitt-1

Erik Norlin trodde det var frågan om en hyllning till Solvikskolan etc. Har han förstått verkligheten idag?
https://www.expressen.se/nyheter/lararen-trodde-det-skulle-bli-en-hyllning/

Så visst finns den egna helighetens pedagogiska-rättfärdanden™ där inbyggda redan från start. Och visst visar det att
https://www.linkedin.com/in/alexander-kieding-07384a56/

Befann sig i gott sällskap av pedagogisk rättfärdighetskultur även om han metoder skiljde sig från de övriga relativt tydligt.

Men vem fan tar ansvar i en sammanslutning av pedagogiska skenheligheter™, där de redan vet resultatet av sin förträffliga pedagogik? Det är ju skönt för en själv när man utför sina heligheter i sann antroposofisk anda. Det är ju just därför vi ser resultatet där flera barn som går ut från Solvikskolan utan att kunna räkna eller läsa i någon högre grad. Och varför ska någon ta ansvar för detta?

Intressant när skenheligheten ifrågasätt som i Jesper lakes "De utvalda barnen" då skulle man ju tro att någon kommer till självinsikt om eller kring den pedagogiska skenhelighetens innersta byggstenar, men ack nejdå, sådant sitter djup och gör ont för människor som inte är vana att rannsaka sig själva öppet och ärligt.

Intressant att Solviksmannen lär skylla på Ivar Heckscher när de flesta som känner till de bägge mycket enkelt kan peka ut vem som har det grundläggande lynnet att utföra dylika handlingar och vem som inte har det.

Men visst som helhet mår hela den jävla antroposofiska självupptagna pedagogiska-heligheten™ skakas om för att kunna nå till verkligheten och sådana jordiska faktum som jordens barn i realiteten. Närheten till den självgoda runkvänlighetens heliga drivkrafter. Blindbocken som stapelvara.

Solviksmannens finkänslighet att ha kuken som känselspröte och hängsmycke för andlig utveckling särskiljer dock han från majoriteten av samtliga skenheliga antroposofer. Liksom han inställsamma vänlighet att råka framkalla smärta på vägen till uppvaknande. Men om han metod fungerar på honom själv, kan han ju få rätt i sak. Då är ju allt detta enbart av godo för honom, den gode mannen. Må han njuta av formkrafterna i detta BioDynamiska nektarbad™. Jawohl?

Och att samtliga präster i den ranglösa skenheligheten håller principen bakom skenheligheten om ryggen, det får man förstå. Det är ju fundamentet hela skiten bygger på. Hur ska du kunna ifrågasätta en icke auktoritär sörja av pedagogisk oantastlighet?

Det låter sig göras enkom utifrån. Från skiten de åstadkommit.

Men det är fundamentalt tveksamt om de forna lärarna kan lära sig något nytt. De kan ju redan allt värt att veta. Så de behöver inte bry sig om feedback från sitt egna handlande, eller sådana jordliga gammalmodigheter.

SAGAS MAMMA BERÄTTAR

Många tycker att Solviksmannen är charmerande, intelligent och vältalig. För mig var han motbjudande från första stund. Hans charm kändes överdriven och påflugen, hans intelligens som flum och hittepå, och hans vältalighet som ett evighetsorerande kring den egna personen.

Intressant. För det är ju en exakt beskrivning av DIG, Bobbo. Så synd att mammans intuition plötsligt fick motorstopp. 🤣

Vad försörjer sig den här solvikmannen på? Dels är han rätt gammal, han har ett brottsregister för allvarliga saker, ett mycket dåligt rykte online och ger ett rätt märkligt intryck på eget initiativ. Han borde vara svartlistad överallt,.