Citat:
Organisationer kommer alltid skydda sig själva i viss mån, framförallt inför hot mot deras existensberättigande.
Juridiken kring underrättelsepersonal som begår grova brott kan också vara komplicerad, det är till och med möjligt att man ansåg sig ha någon sorts formell rätt att mörklägga ur sitt perspektiv (framförallt om man skarvar lite i tolkningarna). Det blir sedan en annan myndighet som sitter på problemet, men det är just deras problem. Konkurrens och revirtänk ska inte underskattas, man är inte automatiskt polare bara för att man jobbar statligt (framgår väl i amerikanska filmer när FBI störtar in och tar över fallet).
Det principiella felet bakom MOP behöver inte vara politiskt omskakande som Hans Holmér antydde, det kan röra sig om någonting betydligt mer vardagligt och banalt. Exempelvis en chef som behövde in med nya resurser snabbt i en spaningsgrupp och skarvade med bakgrundskontrollerna. Han fick in helt fel personer i sin grupp som via den (och övervakningen som skedde under kvällen) kunde komma ett skyddsobjekt som OP alldeles in på skinnet, vilket ur ingenting plötsligt blev katastrofalt.
Man ansåg dock att det fanns ett inslag av slump, eller helt enkelt ren jäkla otur (exempelvis att OP gick rakt in i en orelaterad operation). Detta innebar att MOP bedömdes som ett blixtnedslag som kunde mörkläggas, inte ett mer systematiskt fel på den strategiska nivån.
Juridiken kring underrättelsepersonal som begår grova brott kan också vara komplicerad, det är till och med möjligt att man ansåg sig ha någon sorts formell rätt att mörklägga ur sitt perspektiv (framförallt om man skarvar lite i tolkningarna). Det blir sedan en annan myndighet som sitter på problemet, men det är just deras problem. Konkurrens och revirtänk ska inte underskattas, man är inte automatiskt polare bara för att man jobbar statligt (framgår väl i amerikanska filmer när FBI störtar in och tar över fallet).
Det principiella felet bakom MOP behöver inte vara politiskt omskakande som Hans Holmér antydde, det kan röra sig om någonting betydligt mer vardagligt och banalt. Exempelvis en chef som behövde in med nya resurser snabbt i en spaningsgrupp och skarvade med bakgrundskontrollerna. Han fick in helt fel personer i sin grupp som via den (och övervakningen som skedde under kvällen) kunde komma ett skyddsobjekt som OP alldeles in på skinnet, vilket ur ingenting plötsligt blev katastrofalt.
Man ansåg dock att det fanns ett inslag av slump, eller helt enkelt ren jäkla otur (exempelvis att OP gick rakt in i en orelaterad operation). Detta innebar att MOP bedömdes som ett blixtnedslag som kunde mörkläggas, inte ett mer systematiskt fel på den strategiska nivån.
En liknelse som låter bisarr, men som skulle kunna vara förvånansvärt relevant är mordet på Tupac Shakur. Det är inte formellt löst, men man tror sig ha en relativt bra bild av förloppet idag.
Bakgrunden är att den överförfriskade och exalterade Tupac just har sett Mike Tyson gå en match mot Bruce Seldon på MGM Grand i Las Vegas. I casinots lobby blir det gruff med ett rivaliserande gäng i utkanten av ökända Crips, där en 21-årig Orlando Andersson åker på stryk. Att bli misshandlad och förnedrad av en världsberömd artist framför sina kamrater väcker känslor som inte är att leka med hos en ung man inom gängvärlden.
Andersson och hans vänner tar igen sig genom att dricka och cruisa planlöst i sin bil genom Las Vegas innerstad. Vid en korsning på East Flamingo Road hör dem en groupie skrika genom de öppna rutorna och tittar runt sig. De upptäcker att de av en slump har hamnat bredvid Tupacs entourage vid rödljusen. Sedan tidigare har de vapen i bilen.
Slumpen och ödet råkade leverera hatobjektet och läget på ett silverfat, är vad jag vill få fram. Tragiskt och förgängligt. Man måste vara ödmjuk inför att allting inte går att planera i förhand eller analysera i efterhand, utan ibland slår helt sonika blixten ner.
20840
