Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

För dom som vågar ponera utanför fyrkanten.

Kan stämma H24
Det kan t.o.m. vara som så att Jeppsson köpte THC av Christer Pettersson.
Läget blir lite annorlunda då.

Glöm inte att Yvonne Nieminen pekade ut Chister Pettersson(41-åringen).
https://wpu.nu/wiki/Sida:Pol-1986-03-02_E15-01_13.55Yvonne_Nieminen.pdf/5

Knivlagen kom 1988.
Christer hade en kniv på sig den kvällen, så hade han mördat Palme
så hade han stuckit in kniven och vridit om.

Att vrida om bajonetten var något man fick lära sig i lumpen.
Stick in och vrid om och det är kört, det räcker med en gång.

Christer var ett ögonvittne.

Rena fantasier.

Som Faderlig påpekat.

Man kan lika gärna fantisera ihop att Björkman hade knark i väskan och att det var därför han försökte avvika innan polisen kom.

Spekulationer i all ära, men om de helt saknar förankring i materialet blir de bara fria fantasier. Knappast något som höjer läsvärdet i tråden.

Min grundprincip är att alltid utesluta C.P vad gäller allt

Jag kommer inte kunna övertyga någon som redan har bestämt sig men jag grävde fram lite bilder från 80-talets Tre Backar och förekom det inte rikligt med droger där blir då i alla fall jag förvånad. Google beskriver platsen som en institution för Stockholms blues- och indiescen. Ett exempel på ett band som spelade där var postpunkbandet Syster Lycklig som släppt singlar som "Små droger". Ett par andra band var Skallarna, Tugga Terrier, Shit Kids, Kretsen, Dumdurumdum, SODA och Undre världen.

25-åriga LJ har just varit på musikhäng i deras källare och beskriver sig själv som "inte direkt alkoholpåverkad men lite rogivande". Han har en okänd grej i sin väska han inte kan eller vill exakt redogöra för vad det är.

Att det var kontroversiellt och taget ur luften att föreslå att LJ möjligtvis har någonting mindre lagligt på sig måste vara den tanke-tommaste analysen i tråden sen den startades.

Allt detta dessutom på det liberala drog-meckat FLASHBACK!!!

Helt makalös diskussion MOP lär förbli olöst. Jag loggar ut ett tag.

Hans Ölvebro (spaningsledare 1988 - 1997) kunde ha gjort en ny och bättre tidsstudie (än den som krkom Jan Länninge gjorde i mitten av mars 1986), förhört radiooperatörerna och växeltelefonisterna bättre och dragit samma slutsatser som andra. Områdesanropet (det första larmet i polisradion) sändes 23.25. Larmet fördröjdes i två minuter av triviala skäl.

Ingen förhörde radiooperatören Jan Hedlund (hans samtal med LAC slutade 23.25.10 och han ringde tillbaka 23.25.54). Vilka radiooperatörer som svarade Solna taxi och Stockholm taxi 23.24 utreddes inte (med all sannolikhet Ulf Helin och Birgitta Brolund). Radiooperatören Ulf Helin och Järfälla taxis växeltelefonist Ann-Louise Paulsson förhördes inte om Helins motringning till Paulsson (efter samtalet från Solna taxi 23.24 där adressen var Apelbergsgatan).

Ölvebro gjorde ingen ny och bättre tidsstudie. Kanske för att Ölvebro ansåg att det var för sent att förhöra dem 1988. Yvonne Nieminen var bränd som vittne (efter Kvällspostens fotovisning 1988). Det var osäkert om Yvonne såg mannen på David Bagares gata. Yvonnes 14 cm längre sällskap Ahmed Zahir (mer nykter än Yvonne att döma av deras vittnesuppgifter) såg inte "ett jävla dugg" på David Bagares gata (som framgick i spaningsledningens möte den 11 juni 1986). Ahmed såg "en tjock kille med en rock" på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna (E15-2-B). Som framgår i handlingar som släpptes 2020.

Yvonne och Ahmed borde ha förhörts bättre (redan i mars 1986). Att de inte förhördes bättre är sanslöst. Lika sanslöst som att Anders Björkman inte fick visa var han vände (när han följde efter sina tre kamrater efter uttagen i Götabankens bankomat 20 meter norr om Tunnelgatan). Trots att Björkman bad att få visa i slutet av förhöret den 3 mars 1986. En amatör toppstyrde utredningen 1986.

Ölvebro har inte påstått att 23.23 var rätt och 23.25 fel (så vitt jag vet). Inte heller i programmet i TV3 den 12 februari 1995. Där förklarar Ölvebro att Lars Jeppsson "springer inte". Lars "är mycket försiktig innan han överhuvudtaget börjar röra sig uppför trappan". Ölvebro fattade att 23.25 var rätt, men ville inte uttala sig om saken. Det var inte han som utredde saken 1986.

Att radiooperatören Ulf Helin skulle ha sänt områdesanropet till patrullerna i innerstan 23.23 och ingripandemeddelandet till de andra radiooperatörerna i SBC 23.25 strider inte bara mot sunt förnuft (och alla kommissioners rapporter). Det strider mot Helins uppgifter i förhöret den 13 mars 1986 (A14204). Även mot Helins IM om fylleristen på Centralstationen 23.24 (som piket 1230 svarade att de skulle ta hand om när de hade tankat färdigt).

Helin började skriva sitt IM i slutet av samtalet med Paulsson (som pågick cirka 23.22.50 - 23.23.20) och sände det kort tid efter. Som framgår i förhöret med Paulsson (E17-11) var det hon som avbröt samtalet (efter att ha lovat Helin att försöka kontakta taxiföraren på nytt). Hur kort tid efter samtalet han sände sitt IM uppgav inte Helin. Vad han uppgav var att han sände sitt områdesanrop direkt efter sitt IM.

Att vittnet Leif Ljungqvists passagerare Jan Andersson skulle vara mindre trovärdig bara för att Ljungqvist visade sig sakna trovärdighet i ett avseende är ett påstående utan grund (Ljungqvist trodde att han såg gärningsmannen trots att han inte såg honom alls). Jan Andersson var den som berättade för utredarna 1996 att Ljungqvist saknade trovärdighet i detta avseende (E9978-1-H).

När bröderna Poutiainen intervjuade Jan Andersson ("som vi bedömer som ett särskilt trovärdigt vittne") den 21 maj 1989 svarade vittnet att den första polisbilen anlände till mordplatsen "omkring tre minuter" efter larmsamtalets slut 23.23.35. Se sidan 73, 81 och 87 i Kari och Pertti Poutiainens bok "Inuti labyrinten" från 1995. Rätt svar var två minuter.

LAC för nybörjare

Alla dina teorier verkar bygga på saker som inte har skett, det borde ha gjorts, men gjordes inte, om bara "inte" inte hade varit hade man kunnat visa att dina teorier höll.

Jag ser vad du gör men tror INTE på dina teorier

Vad du markerade är fakta och inte teorier.

Vad du tror bestämmer du.

Jag tycker att resonemanget Ulf Helin presenterar till Poutiainen är acceptabelt. Han är något defensiv och söker bekräftelse innan han drar igång på full nivå, men det är väldigt lätt att vara efterklok och ambulanser är hårdvaluta. Poutiainen är också något för låsta vid formella Instruktioner™ utan att reflektera över att den typ av operativ personal som tjänstgör på SBC är praktiker ut i fingerspetsarna och inte så brydda i vad manualer säger. Som helhet är också första patrull någorlunda snabbt på plats (vilket delvis kan förklaras av att man har tur med färdvägen), problemet sitter inte där.

Det är rikslarmet som är det konstiga. Att en radiolyssnande nattsuddare känner till mordet före yttre tjänstgörande i Solna eller Haninge är oförlåtligt. Att kunna cirkulera runt tunnelbaneuppgångar och busshållsplatser och visitera män med mörk rock eller blå täckjackor hade kunnat ha ett stort värde, framförallt sett till vädret och hur lugn kvällen var i övrigt. Man hade även kunnat stoppa bilar påväg ut från innerstaden.

Förklaringen om mental lamslagning håller inte. Den tekniska processen att skicka risklarm är enkel, det föll på beslutsnivå och inte i utförande-fasen. Ryggmärgsreflex borde också vara att bokstavligt talat ringa allt och alla och sprida informationen så brett det går, för kännedom. Då alla hade gjort värnplikten på den tiden borde det funnits många militärer som inser det potentiellt säkerhetspolitiska hotet och behovet av att få igång allt. Skulle man vara väldigt nervös är det i ens intresse att sprida infon. Då får man avlastning och minskar sin egen relativa andel av ansvaret.

Det håller jag med om.

Det är uppenbart att polisens nya radiosystem System 80 (som infördes 1984) hade flera problem. Det framgår i juristkommissionens förhör med radiooperatörernas arbetsledare Anders Tornestedt. Allanrop (till alla patruller i alla sex vaktdistrikten i Stockholms polisdistrikt) kunde få hela systemet att gå ner. Man tvekade att använda det.

Den automatiska prioriteringen av samtal från 90000 var ur funktion vid tiden för mordet (om den någonsin hade fungerat framgick inte). Det bekräftades av Rolf Fredriksson 1988. Den tekniska chefen i SBC (polisens sambandscentral). Efter ett tips från radiooperatören Ulf Helin (som framgår i Kari och Pertti Poutiainens bok "Inuti labyrinten").

Rikslarm borde och kunde ha sänts tidigare (inte fem över två). Senast när ordningspolisens chef Sune Sandström och biträdande länspolismästare Gösta Welander anlände till SBC strax före halv ett. De trodde att vakthavande kommissarie Hans Koci redan hade sänt rikslarm. Det var hans uppgift. Sandström och Welander fattade inte förrän halv två att Koci inte hade sänt rikslarm (som framgår i juristkommissionens förhör). Koci ansåg att signalementet var alltför vagt. "Koci hade funderat på rikslarm men beslutat avvakta. Signalementet var alltför vagt för att sända ut."

Sveriges Radio borde och kunde ha sänt nyheten halv ett (inte tio över ett). Det hade också gjort skillnad. Riksradions chef Ove Joanson försenade nyheten i en halvtimme. Joanson krävde att få nyheten bekräftad. Trots att det första TT-telegrammet kom 00.20 och trots att fler hade kommit när Joanson informerades (i TT-telegrammet 00.37 bekräftades nyheten av finansminister Kjell-Olof Feldt). Vakthavande befäl i försvarsstaben väcktes av ambassadören i Washington. "Låg du och sov? Ja, vi brukar göra det vid den här tiden."

Radiooperatören Ulf Helins fördröjning från 23.23.20 till 23.25.10 (av triviala skäl) var inte avgörande. Att den automatiska prioriteringen av samtal från 90000 var ur funktion var avgörande. De två första minuterna var avgörande (efter skotten 23.21.30). När vittnet Leif Ljungqvist ringde 90000 från mobiltelefonen i firmabilen (och fick svar av Sonja Teir i LAC 23.22.14) kunde SBC ha svarat 23.22.20. Strax innan gärningsmannen passerade Johannesgatan (om han flydde den vägen och inte söderut till Malmskillnadstrappan och Kungsgatan). Enligt polisens egna mätningar (A1969).

Piket 3230 stod fortfarande "10 - 15 meter" in på Johannesgatan (som framgår i Arbetets intervju med två av poliserna på tvåårsdagen 1988). Larmet sändes 23.25.10 (eller några sekunder senare). Färden från Johannesgatan till Brunkebergstorg (där larmet hördes) mättes till två minuter.

Piket 3230 kunde ha rullat framåt en bit och öppnat dörren. GM hade sprungit rakt in i bussen. Klappat och klart.

Att man förhörde LJ ganska hårt är ett av de få exemplen på bra polisarbete.

Man ska ifrågasätta LJ. Varför går han på Luntmakargatan? Varför stannar han just vid Tunnelgatan? Han rör sig parallellt med mordoffret.... Jag har mina misstankar om vad han gjorde, det rör dock inte mordet och blir ren spekulation.

LJ är för mig en hjälte. Men han är inte vad man förväntar sig av någon som förföljer en mördare. "Jag är en sån man säger saker om" är en sanning, om än en orättvis realitet.

Ja, det var naturligtvis korrekt att försöka utröna om LJ kunde vara inblandad i mordet.


Det finns ingen möjlighet för LJ att upptäcka makarna Palme enligt den promenadrutt han redovisar.

I så fall skulle han ha behövt lämna Tre Backar tidigare än han påstår, göra en oredovisad tripp till Grand därifrån och sedan göra en 180-vändning för att ”stalka” makarna Palme från Luntmakargatan. Och sedan ljuga för polisen om tiden då han lämnade Tre Backar. Trots att han namnger två vittnen som riskerade att kunna vederlägga den lögnen. Och sedan ljuga om att han inte visste att det var Palme som var skjuten.

Nu vet jag inte om det var exakt så här du tänkt dig, men det var vad jag läste in mellan raderna. Och för mig blir det alldeles för många antaganden. Även om det bara är för att han är starstruck och inte inblandad.

Som sagt, det jag misstänker har inte med mordet (eller Palme) att göra.

LJ rör sig och stannar på ett sätt som skapar frågor. Därför tryckte man en hel del på honom vid ett förhör.

Okej, det har alltså inte med Palme heller att göra. I ditt första inlägg skrev du bara ”mordet”.

Själv tror jag att det gick till exakt så som LJ själv säger.

Jag har också en andrahandskälla på vad LJ hade i väskan. Det har han uppgett privat i förtroende.

Jag tänker inte avslöja det men det var inte knark.