Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

OK, tack!

Har det kommit fram något om denne "officer" utförde research åt Lingärde eller om det var för någon annan? Jag har lite svårt att placera denne man och förstå var han "hörde hemma" någonstans. Och hade för "roll" i det hela.

Det borde ju ha varit denne "officer" som träffade Anna Hage och varnade (?) henne för att prata om det hon varit med om. Varför skulle hon vara försiktig med det? Och vem ville det? Det kan ju inte enbart ha varit en önskan från "officeren", för vad skulle han tjäna på det? Det skulle vara att han var inblandad själv då, att han ville skydda någon/några andra eller att försöka vilseleda. Vems ärende gick han?

Jag tänkte också på hur snabbt han kom in i det hela: alla kontakter, arbeten osv. Var han en person som folk kände till i Skåne?

Vems tavla var detta, och vad stod det?

https://drive.google.com/file/d/1Aqb00kgT4dl-86YEsUdo_e2ENBZJ2yon/view

Det räcker att AB gett ett klart signalement på GM - blå täckjacka, mörk mössa med upprullad kant, lika lång som OP. Det signalementet snävar ner antalet möjliga kandidater rejält.

Men det som händer är att fler och fler observationer beaktas från betydligt sämre vittnen. Det gör att signalementet urvattnas till att kunna passa in på vem som helst. T ex så utesluter ABs signalement i princip mannen som YN ser (om man vill få denna man att framstå som GM).

Kanske inte riktigt vad jag var ute efter. GM var längre än OP med 99 procents sannolikhet. Blå täckjacka och mörk mössa säger ju i och för sig inte mycket om GMs eventuella identitet.

Tittar man på vittnesmålen som helhet tycker jag det är tydligt att GM hade en fladdrande mörk rock.

Du har rätt. Man måste börja på Sveavägen.

Man börjar med mordplatsen, spåren och vittnesuppgifterna. Inte med motivet. Många har använt olika motiv i lösa spekulationer i 40 år. Folk tröttnade på dem redan på 90-talet. Att de skyldiga ogillade Palme som politiker (av någon anledning) är ett rimligt antagande. Man löser inte mordet genom att granska alla som stämmer med den beskrivningen.

Ett annat misstag har Roerlig varnat för. Man börjar med förutsättningarna. Inte med utfallet. Att skottet träffade perfekt på 30 cm avstånd innebär inte att gärningsmannen måste ha varit en skicklig skytt.

FBI:s expert Robert Ressler nämnde valet av plats, vapen och träffpunkt som skäl att förmoda att mordet var chansartat. Liksom att Lisbeth skonades. Trots att hon kunde ha sett GM. Platsen var inte riskfri. Valet av vapen och ammunition var improviserat och inte optimalt för ändamålet. Inte heller mot kroppsskydd. Ett skott i ryggen dödar inte alltid.

De misstänkta flyktbilarna – en Opel Kadett på Snickarbacken och en Volvo 242 på Adolf Fredriks Kyrkogata – var inte optimala för biljakt. Ford Sierra RS Cosworth, BMW M5 och Audi Quattro var optimala 1986. De misstänkta bilarna påminde mer om Franka Potentes Mini Mayfair än om Natascha McElhones BMW. Ett av vittnena (Jan-Åke S) hade en bättre flyktbil (BMW 528i).

Den som börjar med mordplatsen, spåren och vittnesuppgifterna och granskar dem förutsättningslöst finner en liten resurssvag grupp med lokalkännedom och en chansartad plan med osäker utgång. Tre eller två män. Kanske bara en (mindre sannolikt). De visste att paret Palme var på Grand. Att paret sannolikt skulle återvända till bostaden i Gamla stan när filmen var slut.

De visste inte hur paret Palme skulle ta sig hem, vilken riktning de skulle välja eller vem de skulle vara i sällskap med. De visste inte om paret skulle ta en taxi, åka tunnelbana eller gå. De visste inte ens om livvakterna Hahne och Söderberg skulle hämta paret efter filmen. Palme kunde ha ringt från Grand före filmen (eller bett kassören Göran F att ringa). Det var gott om tid. Paret kom mer än 20 minuter för tidigt. De stod och pratade med sonen Mårten och hans flickvän utanför entrén i minst 10 minuter före filmen. Lätta att se för omgivningen. Att paret Palme upptäcktes efter filmen eller att GM väntade av en slump är orimligt. Ressler förklarade varför.

Att någon avlyssnade telefonen i paret Palmes bostad är inte osannolikt. Att någon lyssnade hela tiden och just den kvällen är osannolikt. Mordet kan inte ha varit planerat mer än några timmar i förväg. Även om tanken fanns tidigare. När Olof ringde Mårten 18.30 avslöjades att paret Palme kanske skulle på bio och valde mellan två filmer (om någon annan lyssnade). Vilken bio och vilken film bestämde paret vid åtta-tiden.

Inte ens Mårten visste om hans föräldrar skulle komma till Grand. Ett rykte att de skulle på bio just den kvällen har inga bevis. Ingen visste att paret skulle på bio just den kvällen eller vilken bio. Att de kanske skulle på bio visste Mårten och hans flickvän. Inte vilken bio. "Det var ju ingen som visste att vi skulle gå på bio", utbrast Lisbeth spontant på sjukhuset. Ett avtalat möte efter filmen har inga bevis och flera motbevis. En liten grupp hade några timmar på sig. Kanske bara två. Mer behövdes inte. En som kände någon. Som kände en tredje. Ingen organiserad grupp i vanlig mening. Det var inte "RAF" eller "EAP". Inte AIK heller. Det var ingen grupp med ett namn.

Olof Frånstedt (Säpos operativa chef 1967 - 1978) på newsmill.se 2011: "En mycket liten grupp personer med högerradikala idéer ... kan ha tolkat tidens tecken och själva tagit på sig ansvaret att ta de yttersta konsekvenserna ... detta är ingen organiserad grupp i vanlig mening utan en grupp individer med väldigt speciella psyken som finner sin roll i en speciell tidsanda och gör vad de anser vara nödvändigt."

Både en liten grupp och en ensam GM måste ha förstått att paret Palme kunde gå i tre olika riktningar efter filmen. De måste även ha förstått att paret skulle åka tunnelbana från Rådmansgatans station om de gick norrut. Andra biobesökare gick i alla tre riktningarna (flest norrut). Både en liten grupp och en ensam GM måste ha planerat en lämplig mordplats i alla tre riktningarna.

Flyktvägarna måste ha påverkat valen. Det fanns två platser som båda hade en trappa i närheten som hindrade förföljare i bil. Färghandeln Dekorima på Sveavägen 42 och restaurangen Venezia på Sveavägen 53. Om paret Palme gick västerut på Kammakargatan eller Adolf Fredriks Kyrkogata var Holländargatan bäst. Om en flyktbil fanns i närheten. Så såg omgivningen ut.

Att skjuta Palme vid Grands entré, vid bokhandeln Bokcirkeln strax söder om Grand eller vid Tegnérgatan strax norr om Grand var alltför riskabelt. Att följa efter paret Palme en längre sträcka på Sveavägen var också riskabelt. Det ville man undvika om det gick. Att vänta i förväg var bättre. Om paret satte sig i en bil vid Grands entré fick man vänta på nästa tillfälle.

Två misstänkta män sticker ut. "Sandinmannen" (den tänkbara västra skytten) som stod och tittade i Sandins släckta skyltfönster i flera minuter (Mårten såg honom där vid två tillfällen med flera minuters mellanrum) och mannen vid telefonkiosken (den tänkbara norra skytten) som Michael Å och hans flickvän Lena L såg. Männen vid Grands entré är ointressanta. Ingen attentatsman skulle exponera sig så.

Många frågor har rimliga svar. Många har fått orimliga svar. Att någon följde efter från bostaden till Grand, att Ljubisa N och Kerstin N såg GM, att Nicola F inte såg Anders B vid den norra reklampelaren, att Yvonne N och Ahmed Z inte såg Stig E väster om manskapsbodarna, att Nicola F inte hörde skotten några steg norr om Adolf Fredriks Kyrkogata, att Inge M inte väntade i bilen i tre minuter, att mannen i beige inte var Jan-Åke S, att paret Palme samtalade med GM, att Lisbeth såg en MGM och att kulorna var falska. De är inte svåra att avfärda.

Taxiföraren Anders D dementerade i Dagens Eko och Aktuellt den 1 mars att han såg paret Palme samtala med GM. Även i rättegångarna 1989. Uppgiften i referatet av mordnattens förhör var sannolikt en följd av Anders D:s samtal med Expressen och Aftonbladet på mordplatsen. GM "yttrade ingenting under händelseförloppet" uppgav Lisbeth.

I förhöret 1993 avvisade Lisbeth att hon såg en MGM på mordplatsen. Hon sa till pkom Åke Rimborn på Sabbatsbergs sjukhus att GM kan ha varit en av två män som hon såg i Gamla stan en tid efter jul. Kulorna kan inte vara falska. Krkom Vincent Lange såg en hinna av human fettvävnad på blydelen av Olof-kulan som inte fanns på Lisbeth-kulan (som inte passerade genom en kropp).

Walkie-talkie-män hade bara en tänkbar funktion. Att övervaka paret Palmes färd från bostaden till biografen om man inte var säker på färdens mål. Bara två vittnen såg en walkie-talkie-man som kan ha haft en sådan funktion. Leif C på Kåkbrinken 19.30 och Karin G strax söder om Grand 21.20. Ulla S-L såg en civilklädd polis (Mikael L) och en väktare vid Gamla stans station 20.35.

Karin G såg mannen tala i walkie-talkien och kunde beskriva hur den såg ut. Det är inte säkert att Leif C såg en walkie-talkie. Han såg att mannen höll ett svart föremål under jackan och registrerade "undermedvetet" att det var en walkie-talkie. Mer än 90 % av alla walkie-talkie-tips kom efter polisens efterlysning den 19 mars. Två män i Yxsmedsgränd den 17 och 24 januari och två män vid Storkyrkobrinken den 17 februari är de mest intressanta tipsen om övervakning före mordet.

Alternativa GM i olika riktningar från Grand (som krinsp Ingemar Krusell skrev i Polistidningen i maj 1986) behövde inte walkie-talkies för att tala med varandra. Karin G:s iakttagelse gjordes när paret Palme redan kunde ha blivit upptäckta vid Grand. Walkie-talkie-mannen på Tunnelgatans södra sida (som flera vittnen såg mellan åtta och halv nio) kan inte ha övervakat paret Palmes färd. De norra ingångarna till Hötorgets station stängde 19.00 (EH15383), inte 22.00 som i revisorernas rapport 1996 (som annars är bra).

Jag tror inte att "Mats" var den officer som Anna Hage träffade i augusti 1988 och som "varnade" henne. Se nedan

Citat från D20840-06 (från pdf sid 11)

På direkt fråga om "Mats" är den militären som Anna omnămner i sin bok blir svaret nej. ”Mats” uppger att han är den som Anna berättar om militären för. Det var i augusti 1988 som Anna träffade personen och ”Mats” träffade hon i april 1989.

Enligt D20840-02-A skriver någon på PU följande

https://wpu.nu/wiki/Avsnitt20840

Uppslagsanteckningar (PU)

2019-06-07 Namn maskerat lämnar information om person kopplad till Must som besökte Namn maskerat under 1988. Efter intervju med Namn maskerat hade samma person besökt Namn maskerat 1989.

Vad jag förstår av detta är att officeren som Anna Hage träffade i augusti 1988 hade koppling till MUST.

En liten resurssvag grupp med lokalkännedom och en chansartad plan med osäker utgång. Tre eller två män. Kanske bara en (mindre sannolikt). GM:s väntetid avgör. Om GM började vänta efter paret Palmes sidbyte kan han ha varit ensam. I så fall fortsatte han på Sveavägens västra sida och korsade gatan i närheten av Tunnelgatan (som Thomas Kanger skrev i boken 1987). Kerstin N stängde av långfilmen "De fördömda" strax efter elva. Hon stickade sedan en kvart innan hon hörde skotten (från sin lägenhet på Sveavägen 39). Hennes väggklocka visade 23.22. Hon såg mannen från sovrumsfönstret. När hon nyss hade stängt av TV:n. En kvart tidigare.

Nicola F såg Anders B vid den norra reklampelaren (Anders B menade Skandias entré när han sa "dörrarna till banken" 1987 och väntade inte vid Götabanken i närmare två minuter där han lätt skulle ha setts av både Nicola F och Lisbeth P). Som granskningskommissionen konstaterade 1999. Lisbeth såg ingen som gick framför Olof och henne längs Skandiahuset och märkte ingen som gick bakom. Hon hade svaga minnen av att ha mött Anders B:s kamrater och sedan Nicola F. Inga vittnen tillfrågades 1986 om de såg någon vänta vid Dekorimas ingång (där Inge M såg GM vänta).

Om GM började vänta före paret Palmes sidbyte kan han inte ha varit ensam. "Sandinmannen" måste ha följt efter på större avstånd än 10 meter (eftersom Pia E inte såg någon så nära och Ljubisa N såg en man med ett annat signalement).

Vad gjorde "Sandinmannen" när han såg att paret Palme bytte sida vid Adolf Fredriks Kyrkogata? Han liknade mannen som sprang norrut på Olofsgatan (E26). Mannen satte sig bredvid föraren i Volvon. Sannolikt fortsatte "Sandinmannen" till Tunnelgatan (som han skulle ha gjort om paret Palme hade fortsatt på den västra sidan). Att vänta vid bankomaten på den västra sidan var inget bra alternativ. Mannen vid det nordvästra hörnet av korsningen (EAD622) verkar ha varit en oskyldig bankomatkund som ångrade sig (och sågs av bankomatkunden Glenn M). Ingen attentatsman skulle exponera sig på det sättet (som den mannen gjorde när han lämnade bilen och stod vid hörnet).

Den östra sidan var bättre att vänta på. Närmare flyktvägen, mindre folk, ingen bankomat vid hörnet och skyltfönster att titta i om någon gick förbi. Det fanns skäl (för en liten resurssvag grupp med lokalkännedom) att förmoda att paret Palme ville undvika den ökända nattklubben Monte Carlo på Sveavägen 21 på den västra sidan. Det första som Mårten tänkte på när han hörde att hans pappa var skjuten (T2-E). Att paret Palme bytte sida vid Adolf Fredriks Kyrkogata (för att Lisbeth ville titta i butiken Saris skyltfönster) var oförutsägbart. Att paret ville undvika Monte Carlo var inte oförutsägbart.

Ingen resursstark aktör (statlig eller annan) skulle utföra mordet på ett sådant chansartat, riskfyllt och improviserat sätt med så osäker utgång.

Självklart är det relevant att ett mordoffer har en konkret hotbild mot sig. Analysen måste vara en kombination av brottsplatsen men också den större kontexten. Det ena utesluter inte det andra och helheten måste vägas in.


Det ligger något illavarslande akademiskt och nästan byråkratiskt över dessa analyser. Det finns en teoretisk idealbild som GM måste leva upp till för att anses tillräckligt professionell. GM kan ha varit en praktiker ut i fingerspetsarna som struntar helt i hur en amerikansk kriminolog definierar kompetens, han bryr sig om att OP dör och att han undkommer.

Flera omständigheter som nämns till GMs "nackdel" är snarare fördelar i praktiken. Exempelvis det generella vapenvalet som inte gör han spårbar och kan betyda vad som helst i efterhand. Spetsiga agent-liknande förlopp kan bekräfta att en underrättelsetjänst ligger bakom vilket snarare kan vara högst problematiskt om underrättelsetjänsten är ens egen (eller en allierad).

Jag tror det var Robert Baer (CIA) som jämförde Palmemordet med ett attentat av Mossad i Paris. Det han inte kalkylerar med är att det kan ligga i Israels strategiska intresse att visa hur man kan spektakulärt kan slå ner på landets fiender inför omvärlden och det egna folket. Palmes mördare kan ha haft en helt annan förutsättning där han snarare måste maximera anonymiteten.


Både Mårten och Lisbet Palme är civilister. Att man blir skuggad och övervakad är generellt sett ingenting en sån person vet eller ska veta. Att det kommer som en överraskning för dem personligen säger ingenting.


Så kantigt behöver det inte vara. Syftet kan ha varit att övervaka en annan person, var på gruppen upptäcker Palme utan livvakter. Man tar kontakt med higher-ups och förklarar läget som har uppstått. Efter ett tyst godkännande tar en illasinnad plan form med relativt kort varsel. Många kombinationer är möjliga.

Den mentala gymnastiken kring Ulla S-L genom åren tyder på att hon kan ha sett någonting som inte tål dagsljus. Varför skulle man behöva smutskasta ett vittne som sett en väktare?

Medhåll, men det som gör dem radioaktiva är inte deras ideologi eller motivation utan deras yrkesroll. Framförallt i vår tid är förtroende för stat och myndigheter en hårdvaluta. Vi mäter den ständigt och försöker oavbrutet förbättra den via kommunikatörer, strateger och konsulter. Våra fiender försöker ständigt riva den.

Hur hade opinionen för Nato påverkats om det visat sig att "Gustavgruppen" låg bakom mordet? Hur hade bilden av svensk polis påverkats om det framkommit att man mycket riktigt fördröjde insatsen?

Stora organisationer kan bestå av tusentals personer och tiotals fraktioner där alla kan ha egna agendor, ibland motstridiga. Men medborgare ser inte individer, de ser namnet. Det hade aldrig varit "X mördade Palme med hjälp av Y", det hade blivit att Säpo gjorde det.

Sekunden man har börjat mörklägga är man fast på riktigt, för då sitter man inte bara på ansvaret för själva mordet (vilket är katastrofalt i sig) utan också för rättsövergreppen man låtit ske sedan dess. Det hela går i baklås och att få svar kommer vara som att höra en VD snacka ner sin egen aktie eller få en fotbollsspelare att medge en filmning. Det kommer vara som att fånga rök med händerna.

Gärningsmännen kan ha varit väl medvetna om detta själva, i alla fall på en intuitiv nivå, att det är deras egna organisationer som kommer sitta på Svarte Petter och tvingas bidra i mörkläggningen. Det kan ha gett dem tryggheten och självförtroendet att gå för det när läget uppenbarade sig.

Om det skulle visa sig att OPs verkliga mördare finns inom myndighetskomplexet och våldsmonopolet kommer man behöva:

1) Utreda förutsättningslöst bakom kulisserna för att hitta det principiella felet som skedde och täta det.

2) När felet är åtgärdat hemligstämplar man allt, låser in det och kastar nyckeln.

3) Blånekar i minst 100 år.

Det är troligtvis vad som har skett.

Läsvärda kommentarer. Men Occam bör också vara med.

Så "smutskastad" var inte Ulla S-L. "Smutskastningen" är överdriven. Mikael L hade en walkie-talkie och var på perrongen för södergående tåg. Vid rätt tidpunkt. Även om hans ytterplagg hade en annan färg.

En vanlig kommentar.

Jag håller inte med om den. Att polisen skulle tveka att utreda någon finns inga skäl att tro. Särskilt inte någon som är i 75-80-årsåldern idag. Att sekretess skulle hindra polisen att utreda någon bara på grund av sekretessen finns heller inga skäl att tro.

Organisationer kommer alltid skydda sig själva i viss mån, framförallt inför hot mot deras existensberättigande.

Juridiken kring underrättelsepersonal som begår grova brott kan också vara komplicerad, det är till och med möjligt att man ansåg sig ha någon sorts formell rätt att mörklägga ur sitt perspektiv (framförallt om man skarvar lite i tolkningarna). Det blir sedan en annan myndighet som sitter på problemet, men det är just deras problem. Konkurrens och revirtänk ska inte underskattas, man är inte automatiskt polare bara för att man jobbar statligt (framgår väl i amerikanska filmer när FBI störtar in och tar över fallet).

Det principiella felet bakom MOP behöver inte vara politiskt omskakande som Hans Holmér antydde, det kan röra sig om någonting betydligt mer vardagligt och banalt. Exempelvis en chef som behövde in med nya resurser snabbt i en spaningsgrupp och skarvade med bakgrundskontrollerna. Han fick in helt fel personer i sin grupp som via den (och övervakningen som skedde under kvällen) kunde komma ett skyddsobjekt som OP alldeles in på skinnet, vilket ur ingenting plötsligt blev katastrofalt.

Man ansåg dock att det fanns ett inslag av slump, eller helt enkelt ren jäkla otur (exempelvis att OP gick rakt in i en orelaterad operation). Detta innebar att MOP bedömdes som ett blixtnedslag som kunde mörkläggas, inte ett mer systematiskt fel på den strategiska nivån.