Jag tycker att Emm@s adoptivföräldrar...nu när dom fått upptryckt i nyllet, svart på vitt hur vanskött D har blivit, samt hur Emm@ har hållit på och jävlats och blockat pappan från kontakt, och hur Emm@ har lyckats manipulera dom...Så tycker jag dom borde utöka kontakten till Dayas pappa, deras "riktiga svärson" och be honom om ursäkt att dom inte tog honom på allvar utan svalde Emm@s hittepåhistorier med hull och hår.
Att han och Emm@ har bråkat tror jag absolut. Alla par bråkar någon gång.
Men resten tror jag inte ett skit på.
Möjligtvis att han blev förbannad på Emm@ som saknade både konsekvenstänk och ett vuxet synsätt på ansvarstagande.
Kanske han i vredesmod slog sönder nån sak hemma eller slängde nån grej i golvet och skrek(?)
Kanske gav han f*ttj*veln en välförtjänt örfil för att hon försummat dottern redan då(?)
Okej, fel av honom, det ursäktar inte honom - men jag tror ABSOLUT att Emm@ har överdrivit resten.
Självklart vill hon väl ha bort honom från familjen och ha ensam vårdnad så att han inte ska kunna klaga och lägga sig i.
Jag har mött många patienter med EIPS som gör likadant - bryter kontakten med dom som säger emot dom. T.ex. dom som ber patienten söka hjälp för sina problem. Det bli enklare att strunta i dom och umgås med folk som håller med en, tror på ens lögner, eller inte lägger sig i, eftersom man då kan fortsätta sitt "eget race" så att säga.
Stötta pappan i stället för att lägga mer energi på Emm@. Mannen har faktiskt förlorat sin dotter - en dotter han ändå verkade engagerad i och ville ha att göra med.
Face the facts, som det heter - Emm@ är "obotligt störd" och kommer aldrig kunna (eller ha intresse av att) engagera sig och ta ansvar som en vuxen.
Varför ska man, när man får allt betalt för sig och serverat på silversked?
Det enda hon tänker på är att "själv må bra" & "ha kul egentid" och "knulla runt och framstå som sexy-girl".
Föräldrarna borde vända ryggen åt Emm@, kapa alla j*vla band och kontakt med henne, radera henne ur deras liv, och istället fokusera på att visa ånger för sin godtrogenhet, som kostade ett litet barn livet.
Den ångern kan dom gott visa till flickans pappa!
Victor är en j*vla drullputte som tänker med k*ken - även han borde vända Emm@ ryggen.
Hur fan är den killen funtad, när han tänker på vad han ska köpa för gåvor/chips eller vad-f*n-det-var till svärföräldrarna, när hans flickvän just förlorat sitt barn i (vad man då trodde var) en olycka!?
Att han inte reflekterar över sin egen medverkan i detta...?!
Att sedan fortsätta att träffa f*ttj*veln efter att han vet vad hon gjort säger mig att han kanske har nån typ av IF eller nåt som gör att han inte begriper. Eller så är han mentalt på en yngre tonårings nivå.
Jag har haft en anhörig som missbrukade narkotika - inte supernära anhörig, men ändå. Vi beslutade gemensamt i vår familj och den personens familj, att vända den personen ryggen, utesluta den personen ur familjeträffar, se inte - hör inte - vet inte om, blockera tel.nr, m.m. och visa TYDLIGT att du är INTE ÖNSKAD i vår familj/umgänge till h*n slutade upp med drogerna.
Sen kan jag tycka att ett narkotikamissbruk hos en vuxen, i dens hem (eget bruk) där ingen annan tar skada, ändå är lite "mildare" i avsykvärdhetens skala, än det Emm@ har gjort.
Men fortfarande tillräckligt illa för att markera avståndstagande ifrån.
Vår anhörig dog av sitt missbruk. Personen accepterade inte dom som försökte hjälpa, eller den hjälp som erbjöds, utan såg det mer som ett "hot" mot sin självbestämmanderätt över sin egen kropp och livsstil.
Vi hade ju tagit avstånd från personen så vi fick vetskap om dödsfallet först ett halvår efter att begravningen ägt rum också - via en gemensam bekant som vi inte träffar alltför ofta.
Jag vet inte hur andra fungerar, men jag kan inte sörja en person jag tagit avstånd från mer än en random främlig som dött i en trafikolycka.
Tragiskt att h*n är död, men personen kunde tagit sitt EGENANSVAR och tagit den hjälp som så många gånger erbjöds.
Angående Emm@ tänker jag likadant - uteslut henne ur gemenskapen och ge F@N i att hålla på och dalta runt och curla henne i allt hon gör, så får det bära eller brista.
Brister det så gör det...Då var hon inte stark nog att kunna klara sig.
Det finns liksom bara 2 alternativ då:
Antingen rycker hon upp sig och tar tag i sina problem, och tar det ansvar som en vuxen människa förväntas göra, samt aktivt söker och tar emot den hjälp som erbjuds...
Eller annars tar problemen henne (kanske av daga).
Tragiskt men ingen större förlust om hon ändå inte kunde bättra sig.
__________________
Senast redigerad av Kyrkoklocka 2026-06-20 kl. 01:13.
Anledning: stavfel
