Tack, och just ditt exempel från vården visar ju problemet väldigt tydligt.
När en svårt cancersjuk patient nekas Imovane av rädsla för beroende, trots kort återstående livstid, då har riskbedömning ersatts av fånig regelrädsla. Det är inte god vård. Det är administrativ moralpanik.
Samma mönster finns helt klart i narkotikapolitiken. Samhället tror ibland att hårdhet automatiskt betyder ansvar. Men ansvar är att väga faktisk risk, nytta, lidande och konsekvenser.
Sömn är inget lyxproblem. Långvarig sömnbrist försämrar psykisk hälsa, arbetsförmåga, omdöme och trafiksäkerhet. Då blir det märkligt om vården säger: ”vi vill inte riskera beroende”, men samtidigt lämnar människor åt nätapotek, falska tabletter eller kranar på stan. Då har man inte minskat skadan. Man har bara flyttat den från vården till den illegala marknaden.
Självklart ska beroendeframkallande läkemedel inte delas ut lättvindigt. Men mellan totalstopp och ansvarslös förskrivning finns kontrollerad förskrivning, tydliga uppföljningar, små mängder, individuell bedömning och respekt för patientens faktiska situation.
Det är samma princip som med narkotikapolitiken i stort, mindre symbolpolitik, mer riskstyrning. Hårt mot gäng, falska preparat och illegal försäljning. Klokare mot patienter och brukare. Mer vård, mer kontroll, mindre moralteater.
Förbudstiden i USA visade att förbud kan skapa enorma illegala marknader. Vårdens rädsla för vissa läkemedel visar samma sak i mindre skala. När lagliga, kontrollerade vägar stängs helt, uppstår farligare vägar.
Det är inte liberalt slapphetstänk. Det är bara basal samhällsnytta.
Citat:
Ursprungligen postat av
godboy
Tackar, du verkar ha en rätt nyanserad bild av ämnet. Som sagt så tycker jag att när detta ämne diskuteras så hamnar man antingen i det ena eller andra diket, inte bara här på Flashback utan rent allmänt. Som med så mycket annat så är det varken svart eller vitt. Givetvis finns det "fundamentalister" i båda läger.
Sen att ett fullständigt förbud inte fungerar visar ju förbudstiden i Amerika på.
Jag jobbar inom vården som sjuksköterska, nuförtiden så jobbar jag huvudsakligen med teknik och innovation på universitetet i samarbete med större företag, så kan man förenklat säga i alla fall. Men i vilket fall så jobbar jag lite kliniskt emellanåt. För något halvår sen så var det en läkare som inte ville skriva ut Imovane (insomningstablett) till en patient som var svårt cancersjuk. Jag frågade varför skriver du inte ut? Hon kan bli beroende. Jaha, och det tycker du är relevant när man har ett par månader till ett halvår kvar i livet? Det slutade med att läkaren, ja det har du ju rätt i och faktiskt skrev ut preparatet. När det blir så att de inte ens skriver ut till snart döende så har det verkligen gått för långt.
Vidare tycker jag att politiker också är för dåligt insatt i frågan och inte ser helhetsperspektivet. Vi har massor av människor som har svårt att sova, trots att de har det mörkt och svalt i sovrummet och sköter sig enligt konstens alla regler. Då de inte får vettig medicinsk hjälp med sin sömn så börjar de må dåligt och presterar sämre och blir i värsta fall farliga på sina arbeten för att de inte är utvilade.
Sen så finns det ju de som tar saken i egna händer och handlar "svart" och det är verkligen en dålig lösning, både för den som brukar preparatet och för samhället.