Debatt: Sverige kan spara miljarder med en klokare narkotikapolitik

Kan hålla med dig lite där. Men slår man undan marknaden för gängen skadar man dem. Vanliga svenssons åker dit för knark, tappar körkort och kanske jobb. Dvs. det kostar att partyknarka.

Legalisera skiten finns inte på kartan. Kriminaliteten flyttar någon annan stans och vi har helt plötsligt knarkare OCH kriminella på någon ny marknad. De lär inte precis förintas för att deras marknad går ner. Al Capone svalt inte ihjäl när förbudstiden slutade.

Något måste de leva av och köpa Guccikepsar, blinbling och skit.

Tackar, du verkar ha en rätt nyanserad bild av ämnet. Som sagt så tycker jag att när detta ämne diskuteras så hamnar man antingen i det ena eller andra diket, inte bara här på Flashback utan rent allmänt. Som med så mycket annat så är det varken svart eller vitt. Givetvis finns det "fundamentalister" i båda läger.

Sen att ett fullständigt förbud inte fungerar visar ju förbudstiden i Amerika på.

Jag jobbar inom vården som sjuksköterska, nuförtiden så jobbar jag huvudsakligen med teknik och innovation på universitetet i samarbete med större företag, så kan man förenklat säga i alla fall. Men i vilket fall så jobbar jag lite kliniskt emellanåt. För något halvår sen så var det en läkare som inte ville skriva ut Imovane (insomningstablett) till en patient som var svårt cancersjuk. Jag frågade varför skriver du inte ut? Hon kan bli beroende. Jaha, och det tycker du är relevant när man har ett par månader till ett halvår kvar i livet? Det slutade med att läkaren, ja det har du ju rätt i och faktiskt skrev ut preparatet. När det blir så att de inte ens skriver ut till snart döende så har det verkligen gått för långt.

Vidare tycker jag att politiker också är för dåligt insatt i frågan och inte ser helhetsperspektivet. Vi har massor av människor som har svårt att sova, trots att de har det mörkt och svalt i sovrummet och sköter sig enligt konstens alla regler. Då de inte får vettig medicinsk hjälp med sin sömn så börjar de må dåligt och presterar sämre och blir i värsta fall farliga på sina arbeten för att de inte är utvilade.

Sen så finns det ju de som tar saken i egna händer och handlar "svart" och det är verkligen en dålig lösning, både för den som brukar preparatet och för samhället.

Men du är inte lämplig att ha körkort.

Sett nog med drog och rattfyllon under min livstid, hoppas jag slipper träffa dig!

Du har rätt, gängen försvinner inte helt för att en marknad krymper.

Men det är inget skäl att låta dem behålla den. Det är som att låta bedragare fortsätta, för att de annars kan börja råna.

Hur jävla dum är du?

Personen skrev inte att den kör bil påverkad.

Du bör ej ha rösträtt.

Du måste tänka ett varv till, dricker du alkohol föresten och om svaret blir ja vad tycker du om att förbjuda den också?

Skrev heller inte personen hade körkort eller cyklade. Lär dig läsa ditt jävla håravfall!

Vistas i trafiken är högst olämpligt i högsta grad om du tagit droger (gäller även alkohol) De flesta pundare och alkisar sitter inte hemma 24/7- Gör de det så skiter jag i dem, låt de dö av det.

Så roligt hur knarkare alltid tar upp alkohol som argument för varför de ska få knarka vidare. Ungefär som när pedofiler desperat försöker hävda att även homosexualitet var förbjudet en gång i tiden för det ansågs skadligt.

Alla som knarkar ska lagföras hårt för att avskräcka vanliga hederliga svenskar från att någonsin testa skiten. Det kommer alltid finnas smuts som knarkar oavsett vilka lagar vi har men det är inte för dem vi stiftar lagar. De kan flytta till holland där man rapporterar att knarkandet bara fortsätter längre ner i åldrarna. Eller kanske till skithålet USA till någon trailerpark där de kan stoppa upp nålar och ta död på sig i fred?

THC-COOH är inte rusgivande. Så även om man har spår av det i kroppen så betyder det inte att man är påverkad.

Vårt Sverige har länge haft en hård narkotikapolitik. Ändå har vi fortsatt höga narkotikarelaterade dödstal, starka illegala marknader och stora kostnader för polis, domstolar, kriminalvård, vård och socialtjänst.

Det borde få oss att ställa en frågan om politiken fungerar – eller försvarar vi mest en gammal ineffektiv princip?

Det är självklart att samhället ska vara hårt mot gängen, langarna och den organiserade brottsligheten. Narkotikahandeln göder skjutningar, skulder, hot och lokal maktutövning. Men den beroende människan är inte samma sak som nätverket som tjänar pengar på henne.

Därför behövs en tydligare skillnad mellan brottslighet och sjukdom.

Varje år lägger rättsväsendet mycket stora resurser på narkotikabrott som gäller eget bruk och mindre innehav. Det betyder polisinsatser, provtagningar, förundersökningar, domstolsärenden och belastningsregister. En del av detta är nödvändigt. Men som huvudstrategi är det dyrt, trubbigt och nog kontraproduktivt.

En polis som jagar ringa bruk kan inte samtidigt lägga samma tid på vapen, pengar, hot, utpressning och försäljningsled. En ung människa med begynnande missbruk blir inte friskare av skam. En beroende person kommer inte lättare tillbaka till arbete av ett brottsregister.

Centerpartiets förslag om att avkriminalisera narkotika i kroppen är därför klokt. Det betyder inte att narkotika accepteras. Det betyder att samhället möter beroende med vård, stöd och ansvar – inte bara straff.

Andra länder visar att det finns bättre vägar. Portugal har kombinerat restriktivitet med vård och sociala insatser. Kanada visar att reglering av cannabis minskar den illegala marknaden och ger skatteintäkter, men också att kommersialisering skapar risker. Tyskland har valt en försiktigare reformväg.

Lärdomen är inte att släppa narkotikan fri. Lärdomen är att reglera klokt, följa upp noga och sätta folkhälsan först.

Sverige bör därför bygga ut skadereduceringen med naloxon, sprututbyte, lågtröskelmottagningar, läkemedelsassisterad behandling, snabb psykiatrisk hjälp och tydliga vårdkedjor. Det räddar liv och minskar kostnader för akutvård, smittspridning, kriminalitet och långvarigt utanförskap.

Vi bör också utreda en strikt reglerad cannabismodell, utan naivitet. I så fall krävs åldersgränser, reklamförbud, kontroll av styrka, neutral förpackning, hård tillsyn och öronmärkta intäkter till vård, prevention och polisens arbete mot gängen.

Dagens politik är inte gratis. Den kostar i rättsprocesser, vårdskador, överdoser, förlorad arbetsförmåga och mänskligt lidande. En mer hälsobaserad narkotikapolitik kan sannolikt frigöra flera miljarder kronor per år genom färre rättsärenden, färre vårdskador, färre akuta insatser och fler människor tillbaka till studier och arbete. Färre döda.

Men siffrorna måste vara seriösa. Sverige bör därför göra en samhällsekonomisk utredning av vad dagens narkotikapolitik kostar – och vad alternativa modeller kan spara. Det viktiga är inte att lova exakta miljarder i förväg. Det viktiga är att sluta låtsas att nuvarande system är effektivt.

En modern narkotikapolitik ska ha tre mål: färre döda, färre unga i missbruk och mindre pengar till kriminella nätverk.

Detta är inte en nån mjuk narkotikapolitik. Det är smartare modernare narkotikapolitik.

Sverige behöver en socialliberal, evidensbaserad och ekonomiskt ansvarsfull linje, låt oss vara hårdare mot gängen, klokare mot brukaren och snabbare hjälp till den som håller på att gå förlorad.

Det vore väl både mänskligare och billigare?

Tack, och just ditt exempel från vården visar ju problemet väldigt tydligt.

När en svårt cancersjuk patient nekas Imovane av rädsla för beroende, trots kort återstående livstid, då har riskbedömning ersatts av fånig regelrädsla. Det är inte god vård. Det är administrativ moralpanik.