Bostadsmarknaden i Sverige just nu!

Jag tycker mig ana att pyramidspelet upphört. För säg tio år sedan hade jag flera bekanta som köpte en lägenhet, renoverade och sålde med förtjänst. Idag försöker folk desperat sälja det de köpte för överpris. Det är skönt att bo där man trivs utan att låta sig hetsas av vinstbegär.

Det är så här de är. I deras värld drömmer alla om att "vinna" en budgivning på en överprissatt dussinlägenhet för att därefter tömma sitt sparkonto och belåna sig för resten av livet.

Sen kretsar livet kring att denna bostad ska öka i värde så man kan uppfylla the Swedish dream om bostadskarriär.

Om nu systemet är riggat för att gynna de som äger bostäder på bekostnad av ”samhället” så borde det ligga i var och ens intresse att hamna i den gruppen som äger sin bostad.

Den naturliga frågan som uppstår är då varför någon inte tar tillfället i akt och utnyttjar 3-4 år då marknaden står stilla och det är enklare att spara till en kontantinsats än vad det någonsin varit innan.

Om premissen om det riggade systemet stämmer så är den som inte utnyttjar det tillfället antingen dum (och får skylla sig själv) eller fattig och helt oförmögen att ända på situationen

Om systemet är riggat för att gynna de som äger sin bostad så gör de alldeles rätt i att agera på det sättet.

Något pyramidspel har ingen lyckats beskriva.

Men att bostadspriserna inte rört på sig nämnvärt beror på att BNP/Capita har stått still och reallönerna kroknat. Vidare dämpas omsättningen av att bankerna blivit grinigare med renoveringslån. Det blir helt enkelt ekonomiskt svårt att köpa ett objekt med renoveringsbehov om man inte har väldigt mycket eget kapital att lägga in efter ett köp.
Och brygglån är bankerna mer restriktiva med. I praktiken måste man sälja först och köpa sedan. Och det driver fram stort sparande så att behovet av brygglån blir litet.


Att räntor och belåning inte har så mycket med saken att göra ser vi på att inget nämnvärt hänt sedan i Jan i år, då i praktiken de nya bolånereglerna gällt.

Istället sparar hushållen rekordmycket. Nysparandet ligger på 700 mdr per år. Nästan dubbelt så mycket som vanligt. Hushållens förmåga att leverera stora kontantinsatser ökar stadigt.

Jag går på samma definition av övervärdering som ESRB och ECB gör där man sätter bostadspriser i relation till löner, om bostadspriserna rusar mer än lönerna är de övervärderade och då behöver antingen lönerna komma ikapp eller priserna komma ner (eller båda två samtidigt).
Att folk är villiga att betala för något säger väldigt lite om värdet av en sak. Folk var villiga att betala ~130 euro för Wirecard dagen innan den kollapsade 98% till sitt sanna värde
Pris är inte samma sak som värde, pris är vad du betalar och värde är det du får och just nu är priset på bostäder väldigt, väldigt högt medan värdet är i snitt det samma som det var för 20-30 år sedan eftersom det är ofta exakt samma bostäder som säljs nu som då.


Varför skulle lågbelånade bostadsägare dominera marknaden efter ett tag?
De har väldigt liten fördel för belånar de sig något enormt får de betala normalpris för räntan eftersom de inte får bidrag för den längre medan yngre förstagångsköpare kan tolerera högre räntekostnad och då låna mer.
Det skapar en mer balanserad marknad där det är mer lika villkor mellan äldre och yngre

Problemet är att om du, som många av oss, sitter på en hel del pengar så är det väldigt oattraktivt att pissa bort dem på en kontantinsats till en kraftigt övervärderad bostad. När som helst skulle denna bubbla kunna spricka och skulle vi gå ner till mer rimliga värden är det ett dropp på 25-50% som väntas.
Inte jättestort problem, men väldigt surt om det händer för det är helt onödigt att köpa något som säljs för mer än det är värt.

Jag köpte hus och det grämer mig att jag var tvingad att lägga så mycket kontantinsats och amorteringskostnaden är absolut det jag irriterar mig på mest för det är verkligen bortkastade pengar som kunde gjort mycket mer nytta i investeringar eller sparande.
Nu måste jag bita i det sura äpplet för att bi haft en lång period med för låga räntor som gjort att priserna stuckit iväg och det hade ju absolut varit mycket bättre om det inte var så

Tidningen aktiespararen har en artikel om "boendeutgifter" för att bo i villa, och vilka kommuner som är "dyra" och "billiga".

Det man räknar ihop är betalning av räntor och amortering, som andel av disponibel inkomst.

https://www.aktiespararna.se/nyheter/villadrommen-for-3-av-inkomsten-har-finns-den

Ja, det som suktar efter en villa och inte behöva betala så mycket så är det bara att köpa. Man tycker ju att de i tråden här skulle kunna agera lite rationellt istället för att gråta och jämra sig och hitta på de mest bisarra fantasier som de ältar.

3% av inkomsten till villan är verkligen inte mycket. Förvisso lär det vara ett gammalt hus med omodern standard. Men det kan ju inte vara ett hinder för de som inte vill betala något.

En lite intressant sak och talande är att man på Lidingö har ganska mycket kvar av disponibel inkomst trots ganska stora betalningar för bostaden. Inga problem att betala högre bostadspriser där.

(Det man har räknat på är två inkomsttagare. Det man ser i tabellen är disponibel inkomst efter att räntor och amorteringar är betalda).

Värde är ju egentligen något individuellt och kan inte mätas på samma sätt som priset på en marknad, som egentligen är det bästa vi har för att fastställa ett värde på något. Tex. kan jag vara beredd att betala 100kkr för en gammal Fender elgitarr, samtidigt som min granne inte skulle ge 100kr för den. Det bästa sättet att fastställa ett värde är att lägga ut objektet på en marknad för försäljning, för att se vad marknaden (kollektivet) är beredd att betala för tex en elgitarr.

Därför att man har tio år på sig med trippla skatteavdrag för kostnadsräntor, sedan upphör de. Alltså använder man denna lönsamma tidsperiod för att amortera så mycket som möjligt, för ha så låga lån som möjligt när den förmånliga tioårsperioden med trippla avdrag är slut. Med tiden kommer den grupp som köpt bostad med dessa villkor att öka och kunna efterfråga bostäder i en allt större omfattning pga sin relativt låga belåningsgrad. Detta kan leda till högre bostadspriser. Alltså tvärtemot vad du eftersträvar.

Ja så kan man se det. Samtidigt har Staten fått gripa in 3 gånger de senaste 10 åren för att ge bostadsmarknaden stödhjul mot att krascha - någon gång kan vara den sista. Sedan finns det heller inte mycket i form av prisökning att hämta hem som buffert mot fall,.så risken att gå in är hög.

Sedan har inget av detta något med min alldeles egna bostadssituation att göra. Den är lixom inte trådens ämne och typiskt ointressant för alla utom mig själv.

Jag tror att bostadsmarknaden är något sundare nu, än för 10 år sedan. De unga vuxna som köpte BR på attraktiv ort 2016 (med eller utan hjälp utifrån), gjorde det i förvissningen om att de köpte ”50% bostad och 50 % aktie”. Dvs baktanken/mindsetet då, var - förutom att bo, att göra sig en liten hacka på kuppen.

Idag är det mindsetet i princip borta. Skulle tro att de motsvarande spekulanterna idag, köper ”80% bostad och 20% aktie”. Dvs primärt ett ställe att slagga, äta och skita.

Tror inte heller på några större reala prisökningar de kommande åren. Inte utan stora reallöneökningar. Även om det stämmer som ekobo skriver, att svensken har sparat under lågkonjan. Det ligger lite i sakens natur; varselrisk -> hoarding mode -> ingen spenderar -> jobb försvinner -> repeat circle. Med konsekvensen att sparkontot vuxit efter 4 år av matlåda och campingsemestrar, för de som har kneget kvar (vilket ändå är de flesta). 10 000kr-frågan är vad folk kommer göra med pengarna, när hjulen börjar snurra igen och folk känner sig safe.

Håller även med om att ens personliga boendesituation inte är särskilt relevant för diskussionen, annat än ”anekdotisk bevisföring”, om man nu gillar sådant. Själv sitter jag i ägt boende, har dock inga illusioner om att göra några realvinster på detta. Tvärsom, det är konsumtionen som allt annat i lifvet.

Samtidigt får man vara medveten om att sparandet inte är jämt fördelat.

"Hälften av alla tillgångar finns hos ett fåtal individer
Svenskarnas tillgångar motsvarar i dag nästan en miljon kronor per person. Men
fördelningen av tillgångarna är mycket ojämn. Ungefär 5 procent av svenskarna äger hälften
av alla tillgångar (se diagram 4).18 Och varannan svensk har inga, eller små, tillgångar. "


Skulle vara intressant att veta medianen på sparandet och hur det har förändrats senaste åren.