Små anledningar att inte anställa någon

Jag jobbar som rekryterare, jag har en egen regel jag alltid utgår ifrån; Kan den arbetssökande som jag intervjuar brotta ner mig rent hypotetiskt så anställer jag. Jag tror aldrig att jag gjort en anställning som skurit sig.

Om den har snygga välputsade skor - har jag hört - räknas som viktigt.

Kommer man till en intervju och säger nej till kaffe så är man oduglig.


Se boboboxbox svar:



Jag utesluter de odugliga 80 och 90-talisterna. Jag har anställt massor av 80 och 90-talister.


Precis. Jag kan överseende med mjölk i kaffet om det är en ung och vacker kvinna. En gång stötte jag dock på en ung och vacker kvinna som skulle till och dricka varm choklad, och där gick min gräns, så jag sade tack, men nej tack till henne.


Precis. Ofta kan man inte ens lära dem ansvar eftersom de är för gamla för att ändra hur de är. Det är försent för dem, och de är helt körda.


Alla du anställer åker hem till dig och har sex med din fru, precis som du vill ha det.

Ensamstående föräldrar, rökare, muslimer, vänsterblivna dessa hade sållats bort omgående.

Det är dock stora saker. Hela livsåskådningar. Jag sållar bort på mycket mindre anledningar. Exempelvis har jag vid två tillfällen sållat bort vuxna män som har en katt. Jag är noggrann med att undersöka så att det inte är deras flickväns, frus eller barns katt, sedan ryker de.

Svärfar chef på bygge anställde de som hade en rask gång efter intervjun.

Kanske tidseffektivt men knappast lämpligt om det gäller en högre tjänst. Under ungefär 30 år gjorde väldigt få i varje årskull värnplikt och inte ens om man ville och hade goda egenskaper var det säkert att man blev inkallad. Inte ens idag är det särskilt många som gör värnplikten trots att antalet ökat.

Du måste vara en gammal jävla boomer eller Gen X.

Det är ingen som söker sig till företaget för de vill lära känna dig och bli din jävla kompis. De vill bli din kollega och förutsätter att du kan förhålla dig professionellt på arbetsplatsen. Folk arbetar för att tjäna pengar.

Att sälja sin arbetskraft är ingenting personligt menat.

Gäller fullgjort värnplikt även kvinnliga sökande?

Vänsterextrema är de första som åker i papperskorgen.

På mitt IT företag är det respekt som gäller och Vänsterextrema kan aldrig respektera andra åsikter. Så de fungerar inte alls.

Sen är det viktigaste att de är high performers. Börjar de nämna att de gillar ”det sociala osv” ryker de direkt.
Sådana vill mest sitta och snacka med kollegor. Raka motsatsen till high performers och de går inte ihop.

Alla politiska symboler är förbjudna på mitt företag och även Regnbågsflaggan. Den tas upp som exempel på en tydlig politisk symbol i kontraktet som inte är en symbol för ett specifikt parti.

Så känner jag ens lukten av den sjuka flaggan som står för judehat, vit rasism och efterblivna människor ryker de också inom ramen för vänsterextrema.

Att inte ha gjort lumpen, att inte dricka kaffe, eller att som man ha en katt är exempel på indikationer som gör ens arbetskraft värdelös. I teorin kan det säkert finnas någon som kan utföra något av värde ändå, exempelvis Alan Turing med sina kodbrytarmaskiner, men jag har bara anställt till vanliga jobb där det viktiga är att personen inte är en syltrygg.

Jag skulle fråga varför de söker tjänsten, och sedan bedöma utefter de svar jag får.

Sedan skulle jag - vis av erfarenhet - ringa tidigare chefer och höra mig för.
En knepig typ som kommer i tid och som gör sitt jobb är +, likaså en trevlig typ som bjuder på hembakad kaka till fredagsfikat.
Lata asociala skulle gå bort.
Likaså krångelmänniskor med specialkrav.