Citat:
...
Jag tänker också det är synd att blockaden lyfts då jag tror att den hade stor inverkan. Men jag tror avtalet bara ger att man ska fortsätta förhandla med ett öppet sund som är tull fritt under 60 dagar.
Det riktiga avtalet kommer ju först sen.
Tänker mig att Trump faktiskt är under press, från egna landet och världen över att konflikten kostar pengar för övriga länder och egen befolkning.
Jag tänker också det är synd att blockaden lyfts då jag tror att den hade stor inverkan. Men jag tror avtalet bara ger att man ska fortsätta förhandla med ett öppet sund som är tull fritt under 60 dagar.
Det riktiga avtalet kommer ju först sen.
Tänker mig att Trump faktiskt är under press, från egna landet och världen över att konflikten kostar pengar för övriga länder och egen befolkning.
Trump är nu under "extrem press" så till vida att en stor grupp republikanska politiker, tillräckligt stor tillsammans med demokraterna för kvalificerade majoritetsbeslut i både kongressen och senaten, har satt "Labor Day" som definitiv slutlig deadline för när "Trumps krig" mot Iran ska vara helt avslutat. "Labor Day" infaller (i USA) den första måndagen i september och är traditionellt inledningen på valrörelsen (de år när det är val i november, som i år).
Räknar man ("avrundat") bakåt 60 dagar från 7 september landar man på 7 juli. MoU:n ska nu undertecknas 19 juni (med en löptid på 60 dagar). Det finns alltså en marginal på dryga två veckor att reda ut eventuellt trassel och strul (t.ex. om Israel igen försöker sabba fredsprocessen).
Valet i USA är på ytan en fråga om demokraterna ska lyckas ta över makten i kongressen, och möjligen också i senaten. Men under ytan pågår också en stenhård kamp INOM det republikanska partiet, mellan de "traditionella" och "magaiterna", om vem som ska kontrollera partiet framöver. Och i det avseendet är mellanårsvalet helt avgörande, det är den sista och enda chansen för "magaiterna" att ta full kontroll över partiet och därmed också kunna kontrollera situationen inför nästa presidentval (och inte riskera att de "traditionella" lyckas lansera en egen "traditionell" kandidat som gör att de kan ta tillbaka kontrollen). Politik i USA handlar i mycket hög grad om ekonomiska intressen, och kontroll över halva den politiska spelplan som kontrollerar lagar och myndigheter är den största enskilda ekonomiska makten i världen...
Citat:
Israel är helt beroende av amerikanskt stöd (militärt, ekonomiskt och politiskt som skydd i säkerhetsrådet) och också förhållandevis kraftigt beroende av tillräcklig acceptans runtom i världen (t.ex. så möjliggör EU:s handelsavtal med Israel att Israels mesta export går till just EU).
Iran är förstås fullständigt medvetet om det här (det är alla med nåt mellan öronen) och det är därför självklart att Iran inkluderar en klausul om "fullständigt eldupphör". De har dessutom tidernas ursäkt varför Israel inte kan vara med i förhandlingarna och varför detta måste hanteras mellan USA och Israel: Iran har aldrig godkänt Israel som en självständig nation och det finns därför ingen part för Iran att förhandla med.
Så genom att inkludera "fullständig fred" så plockar Iran FEM s.k. "low-hanging fruits" samtidigt:
1. Israel dödar kontinuerligt oskyldiga civila människor i Libanon och bedriver medveten etnisk rensning, vilket "världen" definitivt inte gillar => Iran ställer sig på "den goda sidan" genom att få slut på det.
2. Hizbollah har varit Iran-trogna sedan Iran hjälpte dem 1982 (mot en israelisk invasion och ockupation), nu kan Iran visa Hizbollah (och resten av världen) att landets lojalitet till sina bundsförvanter är absolut. De sätter sig själva "on the line" för att hjälpa Hizbollah fördriva de israeliska trupperna från Libanon.
3. USA har arbetat oavbrutet för luckra upp det kompakta "arabiska" motståndet mot Israel (i slutändan för sina egna intressen, inte Israels, men det är ett ämne för en annan tråd). Flera av de centrala arabländer inklusive det enda i regionen som skrivit under the Abraham Accords har dragits in i kriget via sina amerikanska militärbaser och Irans hot om storskaligt anfall. Det har också skapat oroligheter internt i länderna, där befolkningen är betydligt mer anti-USA och anti-Israel än regimerna. Nu hotas en fred av Israel, som därmed (igen) visar att de bryr sig fan i hur det går för de arabländerna de gärna låtsas gulla med när det gagnar israeliska intressen. Att få till den motsättningen är en avgörande "regionpolitisk" vinst för Iran, som ser Israel som sin största (och enda) fiende i regionen.
4. Och sist men inte minst förhållandet mellan USA och Israel och med en ökänt hämndlysten Trump som president i 2,5 år till och en amerikansk befolkning där stödet för Israel kontinuerligt dalar (till följd av effekterna på ekonomin, men slutresultatet är detsamma. Nu har Iran manövrerat fram ett läge där det största enskilda hotet mot en fred och en ytterligare försämrad ekonomi är Israel. Samtidigt som Israel kristallklart är det enda land som motarbetar Trumps "strävan efter fred" och går så långt att de aktivt försöker sabotera den. Innan kriget kunde man nog inte i Iran ens drömma om att skapa en sådan motsättning, men de har skickligt greppat läget och nu är den situationen ett faktum. I och för sig har de fått hjälp av den politiska situationen i Israel, där "vänstern" (för första gången någonsin) går till val på ännu mer militärt aggressiv politik än Likuds och Netanyahus, allt för att till slut avpolletera båda från makten. Det har satt Netanyahu i en omöjlig politisk situation, han måste sabba förhållandet till USA för att ha en chans att vinna i valet om några månader, eller alternativt göra som Trump kräver och förlora valet (och förlorar han hamnar han sannolikt i israeliskt fängelse för mutbrott).
5. Genom att bete sig som "andra alla" och hålla vad man säger så har Iran lyckats framstå som en "rätt så normal vettig nation" i hela processen, nåt som är guld värt för en religiös tyranni. Irans sätt att agera har t.o.m. haft effekt i USA, för att inte tala om Trump som häromdagen antydde att de är mer pålitliga att ha att göra med än Netanyahu/Israel.
Citat:
Det kan även hända att man lovat att Iran ska få tillbaka frysta tillgångar, men troligtvis inte sagt när. Det är ju deras pengar så någon gång skulle de fått tillbaka de oavsett. Snacket om att bekosta gulfländers återbyggnad tror jag bara var hot. Samt så sträcker sig kanske bara att Hormuz ska vara tull fritt under dessa 60 dagar man ska förhandla, men tanken är nog att det ska vara ett krav i det slutliga avtalet.
Pengar är rätt irrelevanta för Iran, de är ett medel men inte ett mål (vilket Trump har haft problem med att förstå, vem kan motstå pengar?).
Snacket om att ge Irans pengar, som USAs regering inte ens har (de ligger ju frysta i olika banker, amerikanska regeringen kan inte ens ta dem), är knappt ens en hot, däremot funkade ju det "hotet" bra internt politiskt i USA.
Och det finns en extrem religiös klick i Iran som är övertygade om att gud ger dem segern (bara de fortsätter kriga) och som dessutom fått se sin makt till stora delar bruten nu när mer verklighetsförankrade politiska ledare och grupperingar tagit över. Men de har ingen reell möjlighet att ställa till med problem, och dessutom har de den överväldigande majoriteten av den iranska befolkningen mot sig.
Vad gäller Hormuz så är det ju "hotet" som hållit sundet stängt, inte att Iran har sänkt en massa fartyg som försökt ta sig igenom. Det gör att "öppna sundet" respektive "stänga sundet" till nåt Iran kan besluta om vilken sekund som helst. Om det inte finns nåt behov för Iran att hålla det "stängt" så är det bara att hålla det "öppet", men det motsatta gäller förstås också. Nu kräver det litet minröjning och annat, men det finns ju redan idag rutter som är helt ominerade. För Trumps del så var det ju helt öppet innan han inledde sitt anfall mot Iran, så han kan per definition inte "vinna" nåt genom att få det öppnat, bara "undvika att förlora ännu mer". Det vill förstås Iran göra en poäng av, men framförallt internt i Iran (att de "vann").
Citat:
Så hade han nog tänkt sig det. Flera gånger om under den utdragna förhandlingsprocessen dessutom. Men jag undrar om det ens nu har gått upp för Trump att hans och Irans världsbild liksom inte matchar, och att förhandlingarna har varit svåra just därför. Alla Trumps mål i konflikten är kortsiktiga och politiska, också hans "Iran ska aldrig ha kärnvapen". Alla Irans mål i konflikten är långsiktiga och strategiska, och handlar om Irans roll i Mellanöstern och globalt. Målen är så olika att de inte ens kunde diskutera ett fredsavtal utan medlare, och efter många och långa diskussioner är det enda de lyckats komma fram till att "byta blockad mot blockad" och ge sig själva 60 dagar till att försöka reda ut resten.
Om skalar bort alla hyperboliskt fnatteri så tycker jag att de iranska uttalandena har varit väldigt klara hela tiden: de vill ha ett självständigt, fritt, osanktionerat Iran som har samma rättigheter (och skyldigheter) som alla andra självständiga länder, de har inget problem med att aldrig skaffa kärnvapen och de behöver garantier för de litar inte på att USA och/eller Israel inte skulle angripa dem igen. En överväldigande del av världen skulle utan vidare köpa en sådan lösning, smolket i bägaren är deras fullständigt idiotiska tilltag att börja höganrika uran i mängd. Och eftersom det har varit ett tydligt (kortsiktigt och klart) mål från Trump hela tiden så har nu den iranska stoltheten gjort att iranierna satt krokben för sig själva, de kan bara inte tänka sig att lämna över det "under hot". Suck. Men månne det inte löser sig under "de sextio dagar dagarna"...