Skandiamannen

Som religionskritiker blir man nog i värsta fall kallad "antikrist", men när det gäller SE-debaclet är det väl tvivlet på KPs högläsning ur TPs bok på pressträffen som gör att man kan bli kallad "antikrister"?

Numer är KPs högläsning officiellt avfärdad, så där behöver vi inte argumentera längre.

Ja en smula kritiskt tänkande är ingen dum idé när man läser TPs artiklar och bok om SE. Det finns också böcker som pekar ut PKK, CIA, Mossad, CP, VG, AE, en enarmad galning, och till och med LP som mördaren, så att okritiskt lita på en enstaka bok inom MOP kan lätt hamna i galen tunna.

"Låg nivå" och "trög" är väl omdömen som ligger i betraktarens ögon och avslöjar lite mer än de tror om deras egen nivå möjligen.

Det är väl i pappslöjdens värld man klippt ut både signalement och påhittat mordvapen för att klä på klippdockan GM-SE?

Att TP bara plankade LLs bok rakt av är som du är inne på väldigt skämmigt.

Jag brukar titta på Netflixserien då och då och spekulera om vad man ska läsa in i MEs blickar när hon tittar på SE. Det är lite misstänkt i mina ögon.

Jag brukar också fundera på varför de klippt bort hur mordvapnet hoppade från WGs låsta källare till SEs hand på Sveavägen i Netflixserien, men de hade väl inte tid att visa hur det gick till.

"Pusselbitens" brev verkar dock inte så påhittat då mördaren i Netflix ser ut lite som en sminkad Robert Gustafsson.

Precis, han gjorde sitt jobb. Så kan du fortsatt få tro att din teori är stark.

Hehe jo, LLs bok har jag stor respekt för och även om det är ett tag sen jag läste den var vel den boken också inne på stay behind grejen.

Och var ju TP också, men även där var LL först. Man KAN faktiskt ställa frågan vad TP jobbade med alla dessa år.

Sen är det andra saker som TP grävt fram. Som Ströms pm och kopplingen till WG. Det är faktiskt värt en liten guldspade.

Ja till och med KP var inne på Stay Behind, så nog måste SE varit inblandad där alltid. Som vanligt när man fantiserar gäller "ingen rök utan eld".

Att SE hade en koppling till WG är verkligen ett scoop. Där har TP grävt väldigt bra. Synd bara att kopplingen inte går att knyta till något konkret.

Du är som en tonåring som äntligen upptäckt ironi.
Min poäng med stay behind kommentaren var att det var inget nytt.


Vart är revolvern? Va va va

SEs fru har sagt "nä men han hade gärna tittat på" på fråga om han skulle kunna ha skjutit OP.
Slutsats är att det är något som diskuterats i dessa kretsar!

Så här gick det till:
På fredagen ser SE LOP ute på stan när han dricker lunch (han förnekar att han var ute den tidsluckan).
Han ringer WG från telefonkiosk "du jag såg honom gå in där på bion, kan jag låna en puffra?" .
WG har dratt 2 whiskeys och svarar "jaaa! Ställ upp dörren på Luntmakaregatan så kommer frugan förbi. Jag är för full".
Dörren ställs upp, puffran levereras!
SE sitter som en uggla i nordvästra delen av Skandiahuset, går ut perfekt tajmat.
Springer upp till ett förråd där mor bor och gömmer vapnet. Kommer tillbaks till entrén.
Dagen efter har WG lite ågren men SE säger: "jag har en krimroman i hyllan. Jag kopierar handlingen och infiltrerar utredning som vittne".
Värt ett försök säger WG.


!-)

Synd att du börjar tramsa när du märkte att en larmtid på 23:25 inte går ihop med vittneskedjan Nieminen-Jeppsson så som vi känner den. Vilket Granskningskommissionen redan konstaterat.

Istället för att gå tillbaka till ritbordet som en vettig människa kokar du ihop århundradets trams i form av att Nieminen ”inte mötte någon alls” på David Bagares gata. En episk stollighet som jag inte sett någon gå på. Trots att du spammat den i flera år.

”What can be asserted without evidence can also be dismissed without evidence.” Du har noll bevis för ditt löjeväckande trolleritrick på David Bagares gata. Vilket halva forumet redan förklarat för dig.

Halva forumets halvdussin skribenter.

Låt oss ta det från början. Så kanske poletten trillar ner.

Mordet ägde rum den 28 februari 1986 kl 23.21.30 (44 sekunder före svaret från LAC 23.22.14 enligt rekonstruktionen med vittnet LL den 5 maj 1986). Områdesanropet (det första larmet i polisradion) sändes 23.25.10 eller några sekunder senare (sedan 2020 finns fler bevis än i bröderna Poutiainens bok 1995). Granskningskommissionens två "motbevis" i rapporten 1999 är numera motbevisade.

Pkom Gösta Söderströms och taxiföraren Anders Anderssons uppgifter visar inte att Andersson stoppade radiobil 2520 på Kungsgatan redan 23.23.40. Söderströms analoga klocka gick en minut och 43 sekunder efter (A14203-A) och 23.28 var fem minuter fel (att Söderström skulle ha sett sex eller sju minuter fel på sin analoga klocka är onekligen stolligt).

LAC-bandet visar inte att ambulanserna lämnade mordplatsen (ambulans A951 med sirén) redan 23.28.00 (ingen sirén hörs på LAC-bandet när samtalet med LAC slutar strax efter 23.28.30). Det stämmer med uppgifterna från flera poliser (LB, SM och KG) och vittnen (JA, CV, JÅS och KJ). Polisen kom till platsen cirka 23.25.30 (fyra minuter efter skotten och 20 sekunder efter områdesanropet).

Kommissionen redovisade inte samtalen från Solna taxi och Stockholm taxi 23.24 (sannolikt för att kommissionen inte kände till spaningsuppslagen EH1083 och E9979-1). Bara samtalet från Järfälla taxi. Radiooperatören Ulf Helin i SBC (polisens sambandscentral) svarade cirka 23.22.50 (E17-11). Helin bad Järfälla taxi att göra ett nytt försök (det första misslyckades) att kontakta taxiföraren Anders Delsborn vid mordplatsen (A14204). Sedan avslutade Järfälla taxi samtalet med Helin (E17-11). Inte tvärtom. Helin sände sitt IM före sitt områdesanrop (A14204).

Länninge (polisen som utredde tiderna 1986) utredde inte vilka radiooperatörer som svarade Solna taxi och Stockholm taxi 23.24 (med all sannolikhet Helin och Birgitta Brolund som svarade vittnet LL en sekund för sent 23.23.35). Helins motringning till Järfälla taxi (när Solna taxi uppgav en avvikande adress) utreddes inte heller. Hans ingripandemeddelande syntes inte på skärmarna i SBC förrän tidigast 23.25.10 (som framgår av LAC-bandet). Därför medgav kommissionen att områdesanropet kunde ha sänts 23.25 (vore det inte för "motbevisen" som numera är motbevisade).

Helins IM sändes inte två minuter efter Helins områdesanrop. Det vore århundradets trams (och strider mot förhöret med Helin den 13 mars). Helin uppgav i förhöret att hans områdesanrop sändes "i omedelbar anslutning" till hans IM (och efter hans IM). Helin var osäker på när han sände sitt IM (som framgår i förhöret). Att det var i anslutning till samtalet med Järfälla taxi är Länninges tolkning. Helin skickade piket 1230 (som tankade och inte hann åka) till Centralstationen 23.24. Som framgår av ett annat IM. Som Länninge inte utredde.

Att Helin skickade piket 1230 till Centralstationen 23.24 när han redan hade skickat samma piket till mordplatsen 23.23 vore ett trolleritrick. Larmet fördröjdes i två minuter. Dock inte avsiktligt. Värre var att den automatiska prioriteringen av samtal från 90000 var ur funktion i SBC i februari 1986. LL ringde 90000 från mordplatsen och fick svar av LAC (Länsalarmeringscentralen) 23.22.14. Hade SBC svarat inom fem sekunder hade GM kunnat gripas (av piket 3230 och radiobil 1520).

Vittnena YN och AZ hann inte möta gärningsmannen på David Bagares gata. Paret kom gående från en källarklubb på Johannesgatan 8.

YN och AZ mötte poliserna vid Luntmakargatan en knapp minut efter larmet. Enligt polisens egna mätningar (A1969) och förhör. Larmet sändes 23.25.10 eller några sekunder senare. När YN och AZ nådde trappkrönet. GM passerade trappkrönet 23.22.10 (om han flydde efter fem sekunder). Enligt A1969.

Vittnet LJ nådde trappkrönet (där han mötte YN och AZ) mer än två minuter efter GM. Sannolikt tre. Ingen frågade LJ förrän domaren frågade i Stockholms tingsrätt 1989. Då var LJ påverkad av massmedia (han intervjuades med namn och bild redan den 4 mars 1986) och svarade först "någon minut", sedan "en och en halv" och till sist "mellan en och en och en halv".

AZ kallades inte att vittna i rättegångarna 1989. Han såg inte "ett jävla dugg" på David Bagares gata (som framgick i spaningsledningens möte den 11 juni 1986 och E15-2-B). Däremot "en tjock kille med en rock" på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna (E15-2-B).

AZ:s sällskap YN kallades inte heller att vittna i rättegångarna 1989 (Kvällsposten visade foton av den anhållne CP för YN 1988). Om YN hade vittnat i rättegångarna hade hon förhörts på nytt (av både advokaterna och åklagarna). För första gången sedan den 2 mars 1986 (det första och enda egentliga förhöret med YN).

Eftersom AZ inte såg "ett jävla dugg" på David Bagares gata feltolkades AZ av krinsp Håkan Ström den 3 mars 1986. Om den saken finns inga tvivel. Blotta faktum att AZ feltolkades (den 3 mars) är skäl att förmoda att även YN feltolkades (den 2 mars). Att den 182 cm långe AZ skulle ha missat mannen på David Bagares gata (som för övrigt var öde) om den 168 cm korta YN såg den mannen är osannolikt.

Krinsp Håkan Ström vilseleddes av YN:s osäkerhet och krimjourens missvisande referat av mordnattens korta telefonförhör med LJ (som inte stämmer med senare förhör med LJ). När Ström förhördes bekräftade han att YN var osäker. "Det hon berättade låg lite i linje med andra iakttagelser, det sprang män lite överallt."

Ström menade att vittnesuppgifterna om flykten inte var samstämmiga och att YN liksom vittnet ACR verkade osäker på platsen för iakttagelsen. I första förhöret uppgav ACR två gånger att hon såg mannen på Malmskillnadsgatan (inte Regeringsgatan). Till skillnad från YN förhördes ACR tre gånger. Bara i mars.

"På fråga om hur Håkan såg på YN såsom vittne blir svaret att han har uppfattningen att det var en person som inte fabulerade utan nog hade sett det som hon berättade om." Håkan Ström hade rätt. YN hade sett en springande man med en handledsväska. Där YN hade alla förutsättningar att se honom. På Tunnelgatan strax väster om manskapsbodarna. Hon fabulerade inte.

YN:s och AZ:s möte med LJ vid trappkrönet (de möttes inte längre ner i trappan som på det felaktiga rekonstruktionsfotot) var "några sekunder" och "de stannade inte". LJ hann bara fråga om de hade "sett någon" (enligt AZ) eller "sett någon springa förbi" (enligt YN). YN pekade "liksom jakande" (enligt LJ) mot klubben på Johannesgatan 8 som hon och AZ nyss hade lämnat.

LJ tog ingen större notis om mötet med YN och AZ, nämnde inte mötet för någon av poliserna som han mötte innan han åkte hem (inte heller för LL enligt hennes anteckningar) och visste inte vilken väg han skulle fortsätta (E15-B). Han såg både "rakt till vänster" (Malmskillnadsgatan norrut) och "neråt gatan" (David Bagares gata österut).

När LJ fick en "svag aning" om en "rörelse" vid Johannesgatan fortsatte han österut på David Bagares gata. Rörelsen var "inbillning". Ingen var där. Länninges förhör med AZ den 13 mars var en tidskontroll (utan tolk liksom Ströms förhör den 3 mars). Inte en kontroll av Ströms feltolkning av AZ den 3 mars.

YN:s beskrivning av mannen i Ströms referat den 2 mars (förutom signalementet med rocken och handledsväskan): "De hade gått 5 - 6 steg på David Bagares gata då YN upptäckte en man som kom springande på den motsatta sidans trottoar. Avståndet till mannen var inledningsvis ca 10 meter. Det var mest parkerade bilar på den sida som YN och AZ gick. Någon enstaka bil var parkerad på motsatta sidan ... YN fick direkt ett intryck av att mannen var jagad. Han vände sig om 2 - 3 gånger under den tid det tog tills han passerat dem. Mannen sprang inte speciellt fort. Han hade nedförsbacke. Medan mannen sprang försökte han stoppa ned eller ta ut något ur en väska han bar i vänster hand ... Mannen var inte tjock, snarare satt eller grov. Det verkade som om det var jobbigt för honom att springa. Vid ett tillfälle verkade det som mannen halkade till. Det var snömodd."

Vittnet SE insåg att han borde ha lämnat LP:s uppgift om en "mörkblå täckjacka" till poliserna som sprang efter GM. Många visste inte att poliser hade personradio 1986 (personradio infördes när System 80 togs i bruk 1984). Poliserna hade hunnit "nästan ända fram till Luntmakargatan" (E63-C). Efter en kort tvekan (först var han "lite förtretad" på sig själv) försökte han springa ifatt dem.

Det var 35 meter till manskapsbodarna. De sträckte sig till Luntmakargatan ytterligare 20 meter österut. YN och AZ lämnade Luntmakargatan efter mötet med poliserna (som varade i "5 - 10 sekunder" enligt A14205-3 och E15-2-A). I rätt tid för att möta SE. Strax väster om manskapsbodarna. Ingen frågade YN och AZ om de mötte någon där. AZ såg "en tjock kille med en rock" där (E15-2-B).

Ingen frågade SE förrän den 25 april. SE tänkte inte på om han mötte någon där. Han tänkte på poliserna. Blotta faktum att krinsp Lars Jonsson ställde den frågan till SE visar att det fanns en misstanke att YN och AZ kunde ha mött SE där. Att ingen frågade YN och AZ om de mötte någon där är minst sagt häpnadsväckande. Särskilt när SE uppgav den 10 mars att han hade en sådan handledsväska som YN såg. Lika smart som att inte fråga Clark Olofsson om han besökte en bank om ett vittne mötte honom i entrén.

SE sprang på den södra sidan av manskapsbodarna (om SE hade sprungit på den norra sidan som i Rapport den 6 april 1986 hade han kunnat följa poliserna med blicken ända till krönet). När SE började springa stod han på den södra sidan av Tunnelgatan (som framgår i brevet 1990). Vid Luntmakargatan gav han upp. SE stannade "mitt i korsningen" (E63-C). Han såg inte poliserna. Skjulet med containern skymde sikten mot trappan och krönet. SE gick tillbaka på den södra sidan (som han uppgav spontant i förhöret den 25 april). Han syftade på Rapport när han sa "men". I Rapport ville SE visa hur fort han kunde springa och publiken var i vägen.

YN och AZ gick på den norra sidan av manskapsbodarna. Där gången bredvid skjulet med containern fortsatte västerut. De hade alla förutsättningar att möta SE på Tunnelgatan. När YN och SE var "5 - 6 steg" väster om manskapsbodarna. SE var 10 meter bort när YN upptäckte honom. YN såg SE under 4 - 5 sekunder. Hon hade sämre förutsättningar att se SE:s handledsväska (och vad han gjorde med den) bakom parkerade bilar på David Bagares gata. Under 4 - 5 sekunder.

Att SE inte såg YN och AZ är inte konstigt. SE vände sig om 2 - 3 gånger när YN såg honom. Uppenbart var han uppmärksam på ambulansen som just hade kommit. Alla på mordplatsen var uppmärksamma på ambulansen och Palme (ingen på SE när han sprang efter poliserna). Nu berättade Lisbeth vem hon var.

GM hade inga skäl att vända sig om 2 - 3 gånger under 4 - 5 sekunder när han var 10 sekunder öster om trappkrönet. GM vände sig om när han var 15 - 25 meter från mordplatsen (som framgår i förhören med HJ och LP). Nästa gång han vände sig om var vid trappkrönet (E15-C). Där gjorde han ett "snabbt ögonkast" över höger axel. LJ gömde sig lika snabbt bakom skjulet med containern. GM kunde inte se från trappkrönet att LJ var i "20-årsåldern" (som SE uppgav i första förhöret 13 timmar efter mordet). Det kunde SE se från Sveavägen. LJ var "tveksam" om GM såg honom alls från krönet (E15-B).

Det var "snömodd" och "nedförsbacke" (om än inte lika brant) även på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna. YN och AZ hade alla förutsättningar att möta SE där. Det verkar AZ ha gjort. Han såg "en tjock kille med en rock" (E15-2-B).

SE felplacerades 150 meter österut i referaten av förhören med YN den 2 mars och AZ den 3 mars. En annan man (mannen på fantombild 19) felplacerades 350 meter norrut av Ströms kollega Sjöblom en vecka senare (den 10 mars). Felet upptäcktes 1988 (EAE1089).

YN medgav för journalister att hon och AZ drack sprit i AZ:s lägenhet tidigare på kvällen (sidan 142 i bröderna Poutiainens bok "Inuti labyrinten"). Hon var inte "fullständigt nykter" som Hans Holmér skrev i boken 1988. Ingen frågade i förhören. Eftersom YN hade sämre minne av mordkvällen än AZ (hon kunde inte minnas polisernas frågor eller var de mötte dem) måste YN ha varit mer onykter än AZ. Polisen PW ansåg inte att AZ var märkbart berusad (samma sida i Poutiainens bok).

Poliserna som mötte YN och AZ vid Luntmakargatan frågade om de hade mött någon (AZ och poliserna hade inga svårigheter att minnas frågan och svaret till skillnad från YN). YN och AZ svarade (A14205-1-A) att de hade mött "en man med axelremsväska" (LJ vid trappkrönet).

Om YN och AZ hade mött en man innan de mötte LJ vid trappkrönet fanns det alla skäl i världen att informera poliserna om den mannen istället. Poliserna hade i så fall inga skäl att dela upp sig i två grupper vid trappkrönet (PW och KG sprang norrut och JH och CD österut).

Poliserna som mötte YN och AZ vid Luntmakargatan "anmodade" (beordrade) dem att lämna namn och nummer till en polis vid mordplatsen (A14205-1-A). YN och AZ visste inte vad som hade hänt. YN lämnade namn och nummer till pinsp KÖ (anmälan A1 och A14205-5). När YN kom fram till KÖ talade han med taxiföraren HJ (anmälan A1 och radiointervjun med YN 1988). YN berättade för KÖ att hon hade mött en man som kunde ha "med det här att göra". Hon "fick den känslan" i alla fall (radiointervjun med YN 1988).

När SE återvände till mordplatsen vände han sig till pinsp KÖ, som var upptagen med vittnena HJ och YN. SE såg att KÖ även talade med den kvinnliga polisen LL (E63-C). Mer än 20 personer fanns nu på platsen. Chock och förvirring rådde. YN tyckte att KÖ verkade "frånvarande och splittrad" (radiointervjun 1988). Journalisten RR såg (en stund senare) att LL grät. Båren lastades i den första ambulansen (som körde förbi av en slump). SE såg att en till polisbuss och en till ambulans hade anlänt till platsen (E63-A). Han kände sig avvisad av KÖ. Ingen frågade KÖ om SE förrän 34 år senare. Självklart kunde han inte minnas SE. YN tog ingen notis om SE och lämnade platsen (liksom hennes sällskap AZ).

YN berättade inte för KÖ att YN och AZ mötte LJ vid trappkrönet (YN tog ingen större notis om mötet). Då hade inte polisen efterlyst paret som mötte LJ vid trappkrönet (YN och AZ). När YN förstod att hon var efterlyst kontaktade hon polisen. YN förhördes på eftermiddagen den 2 mars.

Samma kväll och de följande dagarna var YN i alla medier. Hennes feltolkade vittnesuppgifter var i alla medier. YN fastnade i mediabilden av hennes feltolkade uppgifter. Hon skapade en efterhandskonstruktion. Som framgår i radiointervjun 1988. Den springande mannen hade stulit LJ:s handledsväska. LJ frågade inte om YN och AZ hade "sett någon springa förbi". LJ ropade "stoppa honom, ta fast honom" trodde YN. Därför trodde YN att hon och AZ måste ha mött mannen på David Bagares gata innan de mötte LJ vid trappkrönet.

Ingen intervjuade AZ. YN gick bort 2024. AZ gick bort 2007. Polisen har inte hittat inspelningarna av förhöret med YN den 2 mars och förhöret med AZ den 3 mars (som hölls i polishuset enligt en fotnot i E63-8-A). Resten av förhören med YN 1986 och 1987 var fotovisningsförhör och konfrontationsförhör. Att hennes vittnesuppgifter kunde ha varit feltolkade uppmärksammades inte. Förhöret med YN 1989 handlade om Kvällspostens fotovisning 1988. Förhöret med YN 2018 handlade om hennes liv efter 80-talet. Att hennes vittnesuppgifter kunde ha varit feltolkade uppmärksammades inte då heller.

Krister Peterssons utredare borde och kunde ha utrett när SE stämplade ut. Det var inte svårt. RB ansvarade för Skandias tidredovisningssystem Timecon 1986. Hans enda åtgärd den 1 mars 1986 var att ställa fram Timecons systemklocka en minut. Efter beskedet till SE (som var 23.19). Systemklockan avgjorde vilken tid som registrerades. Det räcker för att veta vad som hände.

SE stämplade ut 23.20. Tiderna som registrerades för SE den 28 februari (08.10 och 23.19) var en minut efter. Tiderna var en minut efter för alla anställda. RB ändrade inte de anställdas tider i efterhand. SE:s tider var 08.10 och 23.19. De var en minut efter. SE:s tider var fortfarande en minut efter när Skandias skadeinspektör PH kontrollerade tiderna på nytt tre månader senare. RB borde och kunde ha förhörts på nytt 2017. SE:s ex-fru (som bara var ett år yngre än RB) förhördes många gånger.

SE stämplade ut 23.20. Som han själv uppgav i tre förhör 1986. Sedan talade han med väktarna i receptionen i "ett par minuter" och "ganska mycket". Det tog 43 sekunder att gå 60 meter från Skandias entré till mordplatsen (enligt Trafikverkets norm 5 km/h). SE kom till mordplatsen en minut efter skotten.

Jag stoppade in ett fel. För att kunna förtydliga:

Förväxlingen av korvkioskerna 1986 (som upptäcktes 1988) innebar att mannen felplacerades 350 meter söderut (mannen på fantombild 19).

Den norra korvkiosken var rätt. Korvkiosken på Sveavägen 84. Inte korvkiosken vid Adolf Fredriks Kyrkogata.

Det intressanta är att alla iakttagelser också felplacerades 350 meter söderut (EAE1089).

Inte bara mannen.

Nu fanns det ingen LJ mellan korvkioskerna. Det har du rätt i. Det spelar ingen roll. Varken LJ eller YN tog någon större notis om mötet vid trappkrönet. Varken LJ eller YN sa något om mötet till poliserna som de mötte innan de åkte hem.