Citat:
Ursprungligen postat av
Kastaivaggen
Eller så inrymmer hennes spann av idéer/föreställningar inte en trött, tråkig, småtjurig DAMP-ginger som är tre siffror under henne utseendemässigt, säkert inkompatibel karriärmässigt och som därutöver hånglar med och pullar random klimakteriefjortisar på dräggfest i random bonnhåla #47. Hon satte ribban på 20 cm nivå och han klampar sönder skiten. Hans "ånger" betyder ingenting. Som andra redan sagt hade han gått längre nästa gång, inte magiskt blivit körgosse bara för att han fick lite ångest och tyckte synd om sig själv.
Exakt! Jag blir helt matt av kommentarer som "åh men de var ju så kära och de var ju så bra tillsammans, hur kunde hon dissa honom bara för den grejen". Men illusionen av att de var så kära och hade så roligt byggde ju helt på att Jasmine gick in och gav 195 % precis hela tiden, utan att få mer än en ynka bråkdel tillbaka. Det är ju hennes helt orimliga tålamod och positiva energi som fick det att framstå som en utåt sett någorlunda fungerande relation i korta sekvenser. Inte att hon fick se Henke och bara wow vilken superman, utan hon sa ju rakt av att han utseendemässigt inte var hennes typ. Och då återstod liksom bara hans personlighet för att få henne att verkligen bli kär. Och en extremt öppen inställning och fokuserad vilja från Jasmines sida att försöka.
Tänk om hon i stället hade matchats med en emotionellt vuxen man som, t ex när hon varit på sjukhuset hos sin mamma, orkat formulera några frågor som "hur har din dag varit, vill du prata om hur det var med din mamma och hur mår du" i stället för "öööh...... har du sett Vikings?" Då hade det liksom funnits något utrymme kvar för att orka ta sig genom någon mindre lyckad händelse eller felsteg. Men att låta sig förödmjukas av fyllehånglande med andra för ynnesten att få lyssna på filmcitat och "Krokodilen" varvat med gnällighet, passivitet och självömkan? Nej, någon jävla gräns måste väl även den som ger 195 % få sätta.