Citat:
Ursprungligen postat av
trustmeiamadoctor
Spontant känns det som att Granskningsnämnden borde ha en del att säga till om i både detta och i trådens fall när det kommer till opartiskhet?
Jag kan till viss del hålla med om kritiken mot en bredare definition av MbP. Men fall såsom detta stödjer ju snarast uppfattningen om att socialen har agerat rätt under omständigheterna när barn invalidiseras av sina föräldrar? Det måste ju finnas bättre fall att lyfta i sina genomgångar av ämnet än de fall där det finns en klar misstänkt grund till omständigheterna för socialens åtgärder?
Ja, jag tycker att de har varit partiska åt mammans håll. Man kan argumentera för att de ändå har försökt ta kontakt med sjukvården och Soc, men då sådana här organisationer sällan uttalar sig i enskilda fall på grund av sekretess så tycker jag det ligger i journalisternas ansvar att lyfta upp saker i domen/utredning som talar till mammans nackdel.
Även i det nya reportaget tycker jag de brister i opartiskhet. Se hur flertalet i tråden direkt antar att det funnits somatiska skäl för att pojken satt i rullstol. I reportaget väljer de ju att ta upp att mamman och brodern(?) har EDS, vilket ju talar för somatisk åkomma; då ska de även ta upp saker som talar emot detta. Jag tycker inte att man ska behöva gräva upp en gammal artikel från UNT för att få reda på att det gick att avleda pojken.
Jag är osäker på om detta fallet togs upp i Kalibers uppföljning. Men på SRs
hemsida finns det att läsa om Sara som placerades hos sin pappa på grund av ätstörning och misstänkt MBP. Många i släkten anser att anklagelserna stämde.
Från artikeln:
”Men om man tittar på det bakåt i tiden, man kan ju säga så här: Ja, men då blev du omhändertagen och nu har det ju gått bra.
– Ja. Ja, det har ju blivit bra men jag kanske inte hade behövt gå igenom allt det där för att det skulle bli bra. Det hade kanske räckt med att jobba på ångesten och få hjälp med maten genom en psykolog. Inte behöva gå igenom allt det där och bli omhändertagen för att bli frisk. ”
Vi har alltså Elsa som snabbt efter omhändertagande förbättrades och blev av med sin CVK, Alex som tidigare satt i rullstol men nu kan gå samt Sara och Evelina med ätstörningar (förmodar att det är anorexi) som också blivit bättre. Det kanske inte finns ”bättre” fall än dessa?