Citat:
Ursprungligen postat av
busy-signal
Högre doser ger såklart större utsättningsbesvär, generellt sett.
Men vissa kan fastna rätt hårt på låga doser också, beror alldeles på hur man reagerar och hur man kan hantera reaktionerna.
Ja det är skitlätt att fastna på detta, herregud alltså. Mår man minsta dåligt (vilket man oftast gör om man använder det) så är det lätt att ta igen, igen, igen. Kväll efter kväll trots att man bara skulle ta en kväll. Hjärnan lurar en med rationaliseringar, "synd om mig så jag förtjänar" och som en ren överlevnadsstrategi.
Det är mycket mer effektivt att fly med än alkohol eftersom man slipper dom där äckliga fysiska biverkningarna som svettningar, hjärtklappning och att bli sjukt såsig i huvudet. Stesolid tar bort det jobbiga men låter en fungera som människa. MEN! Det är förrädiskt som in i helvete, just därför.
Det som händer dock om man tar det dagligen (förutom att man skapar ett allt starkare beroende och tolerans) är att man aldrig riktigt kan bli glad. I alla fall inte jag. Jag mår okej, baseline som bäst men slipper ångesten och att tänka på problemen. Men det är inget liv i det långa loppet och löser inga problem. Man blir lätt passiv och tar inte tag i det som gör att man inte är lycklig. Så i längden går man ner sig ännu mer i någon typ av låggradig depression eller värre.
Har haft x antal återfall som brukar vara någon vecka eller två innan jag tar mig i kragen och slutar, och varje gång jag är på det blir jag negativ och livet får en grå nyans. Allt blir meningslöst, men hanterbart. Vad är det för liv?
Härligt, härligt. Farligt, farligt.