Citat:
Tack, intressant. Det där är en rimlig observation men nog en felaktig slutsats. Ja, SD har tagit många tidigare S- och LO-väljare. Det visar ju att S misslyckats med trygghet, migration, arbete och vardagsvälfärd. Men väljarflytt är inte idéhistoria. SD beskriver sig själva som socialkonservativa nationalister, inte som gamla socialdemokrater. Gamla S byggde folkhemmet med arbete, industri, bildning, starka institutioner och breda kompromisser. SD har främst byggt sin framgång på migration, kriminalitet och misstro mot eliten. Det kan fånga verkliga problem, men det är inte Per Albin i ny form. Faktiskt inte alls.
Att skylla allt på att S inte samarbetade med SD är också för slött bekvämt. SD valde själva Tidövägen och får nu bära konsekvensen med just nu stort inflytande, men också ansvar för kompromisser, undantag och utebliven välfärdsleverans.
Örebropartiet kan nog bli nyttigt om det pressar fram mindre slöseri och mer klarspråk. Men även herr Allard måste ju till slut klara budget, skola, socialtjänst och äldreomsorg. Jag själv vill ha mindre nostalgi och mer fungerande reformer. Det är kanske tråkigare, men Sverige byggdes faktiskt av verkstad – inte av arga tomma utspel.
Att skylla allt på att S inte samarbetade med SD är också för slött bekvämt. SD valde själva Tidövägen och får nu bära konsekvensen med just nu stort inflytande, men också ansvar för kompromisser, undantag och utebliven välfärdsleverans.
Örebropartiet kan nog bli nyttigt om det pressar fram mindre slöseri och mer klarspråk. Men även herr Allard måste ju till slut klara budget, skola, socialtjänst och äldreomsorg. Jag själv vill ha mindre nostalgi och mer fungerande reformer. Det är kanske tråkigare, men Sverige byggdes faktiskt av verkstad – inte av arga tomma utspel.
Det fanns ju en tid när SD flirtade ganska mycket med S.
Åkessons bok med "förord av Per Albin" osv.
SD betonade ofta att de var ett mittenparti.
De var länge skeptiska till både EU och NATO.
Det fanns egentligen ganska många beröringspunkter med S. Eller i varje fall med det gamla S. Kanske inte med det som S hade blivit.
Om S hade öppnat för samarbete på samma sätt som M senare gjorde så är jag övertygad om att SD hade utvecklats på ett annat sätt. I dag är de ett borgerligt parti. Med ett mer konstruktivt S kanske SD kunnat fortsätta vara ett mittenparti och även omfamnat en hel del sådant som brukar räknas som vänsterpolitik.
Men nu blev det inte så. S stängde alla dörrar. De gjorde det omöjligt.