Citat:
Vilket var exakt vad som skedde i detta fall. Snabbt tillfrisknande efter placering.
I detta fall så var det med all sannolikhet dock ingen medveten handling såsom vid MbP. Mer en låsning vid en diagnos och en rädsla för för mat utifrån att detta skulle kunna förvärra barnets mående. Dvs ett skadligt beteende hos mamman som indirekt skadade barnet. Även om detta inte var medvetet så var det en situation som var svår att bryta på annat sätt.
I detta fall så var det med all sannolikhet dock ingen medveten handling såsom vid MbP. Mer en låsning vid en diagnos och en rädsla för för mat utifrån att detta skulle kunna förvärra barnets mående. Dvs ett skadligt beteende hos mamman som indirekt skadade barnet. Även om detta inte var medvetet så var det en situation som var svår att bryta på annat sätt.
Men Elsa är ju inte frisk. Hennes sjukdom är kronisk och kan gå i vågor. Ingen vet ännu hur det här kommer att sluta.
Du brukar själv säga att man inte ska ropa hej för tidigt och att verkligheten sällan är svart eller vit.
När det gäller påståendet att situationen var så svår att den bara kunde brytas genom en tvångsplacering, så finns det också frågor att ställa.
Varför placerades inte Elsa hos sin pappa med samma medicinska protokoll och rutiner som jourhemmet fick följa? Om syftet var att säkerställa att vården sköttes på ett visst sätt hade det varit möjligt att låta pappan följa samma instruktioner under tillsyn.
Alternativt hade man kunnat placera henne hos en släkting eller annan närstående person som hon redan kände. Då hade hon kunnat behålla kontakten med sina syskon och sin familj genom regelbundna och övervakade träffar.
I stället placerades hon hos främmande människor och isolerades från sin familj under en längre period.
Det är svårt att se hur den delen av åtgärden var nödvändig om syftet enbart var att hantera misstänkt omsorgsbrist. Den typen av långtgående isolering förknippas snarare med misstankar om MbP, där utredningsmodeller som utvecklats av Björn Lundin bygger på att kontakten mellan barn och vårdnadshavare begränsas kraftigt under utredningen.
Om det däremot handlade om vanlig omsorgsbrist är det betydligt svårare att förstå varför just en så omfattande isolering ansågs nödvändig. Det är den delen av ingripandet som många reagerar på, eftersom det finns mindre ingripande alternativ som i teorin hade kunnat skydda barnet utan att samtidigt utsätta henne för den separation och psykiska belastning som en total familjeisolering innebär.
Det är därför rimligt att diskutera om målet att skydda barnet hade kunnat uppnås genom mindre ingripande åtgärder än de som faktiskt valdes.