Lägenhetsbrand i Biskopsgården, Göteborg, femåring avliden (2026-02-07)

Kan du lägga ut delar utav FUP så man får läsa..? Misstänker de att barnet var död innan branden kom, hur dog flickan isf ?

Hon måste ha varit död i minst 2 h för att ha blivit likstel.
Dödsorsaken var inandning av rök.

Hur finns de bilder hur hon var klädd och gör ? Hade Emma kameror hemma ?

Fruktansvärt alltsammans. Att mamman skyller på PTSD som orsak till omsorgssvikten gör mig förbannad. Det finns människor med PTSD och C-PTSD som ändå klarar av att ta hand om sina barn på ett bra sätt.

Det finns hjälp och stöd att få från samhället och om mamman verkligen har PTSD diagnos har hon säkert blivit erbjuden samtalsstöd redan under graviditeten samt olika former av stöd i moderskapet efter att barnet fötts.

Om man känner att man inte klarar av att ta hand om sitt eget barn så finns det massor av hjälp att få av samhället i olika former.
Jag förstår att alla inte litar på soc och en fosterfamilj kan i vissa fall vara ur askan i elden. Men de flesta är troligen mer okej än det barnet haft hemma, förutsatt att det är på goda grunder som beslutet tagits. Att separera barnet från sin familj är inte heller första åtgärden i listan på åtgärder. Dessutom verkar det funnits en pappa som velat ta hand om sitt barn. Om han misshandlat mamman gör det saker mer komplicerade så klart, men i det här fallet…

Blev extremt illa berörd av detta fall. Har inte läst FUP och känner att jag inte klarar av att göra det. Räcker med bilden som postades i tråden på flickan liggandes i sängen med med en platta som lyser och en tallrik pasta.
Till och med nu när jag skriver detta så blir det att jag gråter. Det gör så förtvivlat ont i hjärtat och jag önskar att jag kunde nå genom tid och rum och skydda henne, att hon inte skulle behöva vara ensam.

Jag har själv komplex PTSD och mitt barn är min högsta prioritet. Det är för mig självklart. Det blir extra viktigt att ta hand om sig, ta hand om eventuella symptom osv.

Som det diskuterats i tråden angående neuropsykiatriska diagnoser; så var min förälder väldigt drivande i att jag som tonåring skulle utredas av psykiatrin för damp eller liknande. Psykiatrin spekulerade i spektrum autism och en massa annat. Diagnosen var helt och hållet byggd på information från min mamma och några tester jag fick göra. Mina vänner och folk från soc erbjöd sig att prata med psykiatrin eftersom ingen kände igen det som beskrevs, men de pratade bara med min mamma.
I slutändan fick jag en neuropsykiatrisk diagnos men det påpekades samtidigt att den var så mild att jag inte var berättigad till något hjälp eller stöd för den. Det enda det gjorde var att förstöra mitt självförtroende totalt, göra mig deprimerad och att jag kände att det var jag som var fel. Jag började isolera mig mer och mer. Det gav dessutom min mamma något att skylla på.
Det var mig det var fel på, inte henne.

Dessutom tappade jag mitt förtroende för psykiatrin totalt det tog årtionden innan jag sökte och fick den hjälp jag behövde och tidigare diagnos kastad i papperskorgen som felaktig.

Vet flera personer som fått neuropsykiatriska diagnoser, men som i grunden har barndomstrauman som till exempel upprepade sexuella övergrepp.

Det är tragiskt att ingen överhuvudtaget verkar ha övervägt att flickans symtom kan bero på hennes hemförhållande.

Mamman kan inte skylla på sin PTSD, om du har insikten att din PTSD är ett problem så söker du hjälp för helvete. Du kan inte komma efteråt och skylla ifrån dig. Det är ditt ansvar att reglera din funktionsnedsättning och ta hand om ditt barn. Om du inte klarar det är det ditt ansvar att söka hjälp. Ditt barns behov måste komma före dina egna behov, ditt barn kan inte klara sig själv. Om du inte heller kan klara dig själv så finns det tusen lösningar på det. Ingen av dem är att lämna ett litet barn ensam.

I metta sutta finns några rader:
” As a mother would risk her life
to protect her child, her only child,
even so should one cultivate a limitless heart
with regard to all beings.”

Det borde vara en självklarhet, att man gör allt för sitt barns bästa. Tyvärr är det inte det, jag vet.

Jag hoppas att det finns en högre makt, att livet fortsätter i någon form efter döden.
Jag önskar att det finns någonstans där Danya kan få vara trygg och älskad, där hon får allt hon behövde och mer.

Stackars lilla flicka. Du förtjänade så mycket bättre.

Kameror i hela lgh.

Jag håller absolut med!

Viktor är inte ansvarsbefriad här!

Om man tittar på sidan 996 i FUP vad gäller Emmas rättsmedicinska undersökning så saknar hon bröst och bröstvårtor?? Är det ngn AI-manipulerad bild?

Fula jävla tatueringar för övrigt. Har hon gjort dom på en rysk bordell?

Borderline Personality Disorder

Brösten hänger så du ser bara en del av dem

Va? Det är en bild på hela bålen. Det finns ingen tillstymmelse till bröst öht.

Tidigare i tråden stod det att mamman skylde på trauma, PTSD osv nu nämns BPD, borderline. Som numera brukar kallas Emotionellt Instabil Personlighetsstörning/syndrom.

Jag vet med mig att jag inte bör läsa FUP.
Så jag undrar om det framgår exakt vad Emma sagt sig ha för diagnoser och vad som finns bekräftat. Kan någon snäll själ berätta?

Har hon sagt trauma och någon användare tolkat/överdrivit/raljerat så det blivit PTSD?

Varifrån kommer uppgiften om att hon har Emotionellt instabilt personlighetssyndrom? (Tidigare borderline personlighetssyndrom )

Något är uppenbarligen väldigt fel på henne.

Ja, rena skräckfilmen.
Men detta var verklighet för den lilla.