Citat:
Du måste gå långt tillbaka i tiden. Där Österrike förlorade krig och tappade markområden. Då minskade BNP och en inflation vidtog. Där insåg Mises att det nog hade med mängden pengar att göra. Vilket i sig var sant. Men det är relationen med M och BNP som är relevant. Man tappade BNP och då skulle lika mycket M som tidigare konsumera färre varor. Och då drar P iväg.
Nej, då skulle inte inflation mäta prisökningar alls. Det är sant och vore hela poängen. På sikt så kommer ju stigande penningmängd urholka pengars värde och priser (mätt i valutan) stiga men det blir inget direkt samband.
Däremot skulle det bli ett mer direkt samband mellan ökande penningmängd (alltså politiskt beslutade budgetunderskott) och stigande räntor som slår tillbaka mot samma väljargrupper som politikerna vill köpa röster ifrån.
Det är väl precis på grund av detta som definitionen av inflation ändrades ungefär samtidigt som man började få verktyg för att direkt mäta penningmängden hyfsat noggrannt i mitten av 80-talet.
Däremot skulle det bli ett mer direkt samband mellan ökande penningmängd (alltså politiskt beslutade budgetunderskott) och stigande räntor som slår tillbaka mot samma väljargrupper som politikerna vill köpa röster ifrån.
Det är väl precis på grund av detta som definitionen av inflation ändrades ungefär samtidigt som man började få verktyg för att direkt mäta penningmängden hyfsat noggrannt i mitten av 80-talet.
Senare har folk insett att det är omsatt M1 som är relevant. Eftersom en del M1 är buffertsparande.
Därav MV = PY, där Y=real BNP och P=genomsnittlig prisnivå.
Så att bara försöka reglera M är meningslöst. Ökar Y med 2% per år och P med 2% per år kan man låta M öka med 4% givet att V står still. Men V lär minska iom att buffertsparande ökar. Så då får man låta M öka mer.
Sedan är inte M så lätt styrt. Inget som RB bara kan styra.


