Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Låter alldeles lagom!

Haha, nä det har du rätt i - det var kämpigt nog när man kunde möta dem berusad.

Man blir så trött i huvudet numera tycker jag, när jag skall umgås i grupp. Kanske inte har något med alkoholen alls att göra, men jag kan inte minnas att jag hade det problemet innan supandet tog fart. Efter en timme vill jag bara lägga mig i sängen och vila.

Nåväl, dags att sova - ha en fin kväll!

Just det är intressant tycker jag, jag upplever också att jag blir trött i sociala sammanhang på ett helt annat sätt än när man var berusad. Jag kunde prata och hålla igång i timmar, till 3-4-5 på nätterna så länge man kunde hålla en stabil fylla. Numera har man pratat klart efter en timme och vid 22 kallar kudden. Precis som nu, sovdags!

Skönt å bara titta in här och läsa lite. Hjälper mig med min nyktra balans i livet. Ha en fin vecka… 🙂

Kör en stenhård nykter period nu. Det börjar väl närma sig en månad snart. Jag börjar få igång träningen, tvingar mig ut på långa promenader och ska börja simma snart. Jag börjar må bättre. Även fast livet kanske inte är så bra just nu överlag så känns allt inte så tungt och hopplöst.

Oftast är det just här jag faller igen. Jag intalar mig själv att jag har varit duktigt, saker går nästan bra och jag förtjänar att dricka några öl.

Jag har aldrig riktigt varit en sån som super flera dagar i sträck. Istället blir det en kväll/natt med extremt öldrickande och tre dagars hemsk baksmälla, och flera dagar av ångest och orkeslöshet efter det. Och när jag väl är någorlunda återställd... ja då är det Fredag och dags igen. Det är verkligen ett helvete som kan pågå år in och år ut.

Och jag litar då fan inte på mig själv. Det är inget sånt uppvaknande. Jag klämmer i mig antabus varenda morgon. En riktig jävla hästados. Inget undantag.

Nu är det tid för långvarig förändring.

Önskar er alla lycka till!

Man är rädd för att göra det man själv vill, det man själv tror är rätt.

Blev rekommenderad "total avhållsamhet" av beroendecentrum i min stad nyligen efter en vända på akuten pga bröstsmärtor som med stor förmodan var abstinenssymtom. Intressant nog var det min familjehistorik som vägde tyngst i den rekommendationen (suput till mamma och morfar). Känner inget sug att dricka under den närmsta perioden men att blicka ut över ett liv som aldrig kommer innehålla alkohol känns främmande och något jag inte kommer åhöra. Någon med liknande erfarenhet? Hade varit intressant att höra hur ni gjorde.

jag har en fråga hur orkar man vara alkis? värsta drogen av dom alla

Ja, jag trodde det var omöjligt för mig att leva utan min "bästa vän". Det tog nog över ett år av nykterhet att landa i tanken på att jag nog aldrig kommer kunna dricka igen. Nu har jag varit nykter ca 2.5 år och det börjar kännas "naturligt". Tanken på att aldrig dricka mer känns inte främmande utan snarare rimlig.

Grattis! Hoppas på långvarig förändring!

Tack för ditt svar! Tog du hjälp av supportgrupper; AA och liknande? Hur var din erfarenhet av dem isåfall?

Jag var inskriven på beroendemottagningen i stan, fick bland annat gå gruppterapi där (återfallsprevention) och så antabus naturligtvis.

Men viktigast var nog att jag hade sådan jäkla tur: Min kontaktperson på beroendemottagningen var en fantastiskt kunnig och engagerad sjuksköterska. Att prata med honom var nästan som att gå till en psykolog. Han tipsade mig om meditation och det anammade jag. Laddade ner en gratis Mindfulness-app och så körde jag 1-2 gånger om dagen (10-15 minuter) i ett par veckor. Det hade en enorm effekt på/för mig. Det gav mig en metod att så att säga ställa mig vid sidan av och läsa av vad som försiggick inom mig, utan att automatiskt dras med i dessa tankeströmmar och känslostormar.

Lite som denna fantastiska dikt:


Fast naturligtvis var det suget efter alkohol som det specifikt hjälpte mig att upptäcka. Då kan man ställa sig själv frågor: "Tänker jag som jag gör nu för att jag egentligen letar efter en ursäkt att dricka?" eller "Försöker jag lägga krokben för mig själv nu så att jag ska kunna återfalla i supandet?" osv. osv.

Har varit på något AA möte samt online-grupper. Det är otroligt skönt att få lyssna på andra som är i samma sits! Och såklart dela med sig av sina egna känslor och erfarenheter. Renande för själen! Men jag stannade aldrig något längre tag. Min magkänsla sa mig att det inte var något för mig att helhjärtat ge mig in i, och jag har nog alltid varit allergisk mot "grupptänk" och "konformism" så det passar nog inte riktigt mitt sinne. Blir svårt att exempelvis gå i AA och säga "Nä, jag tycker detta och detta är helt feltänkt, jag gör såhär istället", det hade nog blivit lite svårsmält för de andra.

Tack återigen. Det var en väldigt fin och tankeväckande dikt. Tycker det verkar som vi har liknande syn på konformism, men ska ge AA eller Gustav (ett alternativ som finns i min stad) en chans och se hur jag lirar med det. Har förövrigt upplevt en överhängande majoritet av vårdpersonalen som väldigt sympatiska under denna fadäs.