Känner ni NÅGON som bytt jobb när distansarbetet dragits in?

Du är ju inte heller on topic med ditt inlägg då frågan inte ens gäller din arbetsplats.

Det går ju förstå. Scania skall tillverka lastbilar, inte ha en massa folk på distans som knappt kan stava till Scania längre efter att de slutat vara där fysiskt. De skall finnas där i lastbilsmiljön och säkra Scania's ledande position. Annars får de söka annat och Scania kan anställa nya som finner det naturligt att inte göra fabriksjobb på distans.

Haha är du dyslektiker eller? Enda som gällde mig själv var två ord i slutet av mitt inlägg:
jag inkluderad

Resten gäller folk som jag känner vilket var tydligt, för alla som inte är dyslektiker. Två dagar i veckan hemma är väldigt vanligt har jag uppfattat det som.

Andra parametrar spelar såklart roll, såsom lön, arbetsuppgifter, resväg, hur man trivs med arbetsuppgifter, chef och arbetskamrater samt hur ens möjligheter på arbetsmarknaden ser ut i övrigt. Men visst, skulle min nuvarande arbetsgivare vilja tvinga in mig på en aktivitetsbaserad arbetsplats fem dagar i veckan skulle jag absolut börja leta mig vidare mer aktivt än jag gör idag.

Vadå inga fördelar med att jobba hemma?
Jag har 5min till jobbet och jobbar hemma 2 dagar i veckan.
Är mer effektiv hemma då jag slipper öppet kontorslandskap.
Alla möten jag har är ändå online med personer i andra städer.
På kontoret tappar jag nog minst 1h med småsnack och fikaraster.

Ja faktiskt en på ett försäkringsbolag. Hon är idag arb lös

Om du råkar sitta i ett call-center så kan jag förstå dina argument.
Men den tid som du tycker du "tappar" tycker jag att jag tjänar genom att ha direkt-kommunikation med mina kollegor. Att jag på köpet får lite kunskap om deras barn, bilen, huset, hobbies och svärföräldrar visar sig ibland också vara bra i det långa loppet. Man "bondar" liksom med sina arbetskamrater.

Jag började på nytt jobb precis när pandemin bröt ut. De första sex månaderna träffade jag mina arbetskamrater enbart via videosamtal. Jag fick reda på det jag behövde om det jag frågade efter, men jag lärde inte känna mina arbetskamrater förrän vi så sakta började gå tillbaka till kontoret.
Så jag har förstahandsinfo om hur jag fungerade i en helt distribuerad miljö. Och det var inte så bra.
Man visste liksom inte hur man skulle ta pulsen på folk, man såg inte kroppsspråket, man kunde inte fånga upp de små nyanserna som gör samarbetet så mycket lättare.
Men det kanske bara är jag...

I vårat fall blev det så, vi hade både advokater och facket involverade. Tyvärr så kan det bli riktigt knepigt. Vi köpte ut den ena personen till slut för vi behövde fylla rollen men fick inte anställa förens personen var borta.

Jag sade upp mig och bytte till ett företag som är full distans när jag fick reda på att det var RTO som gällde på en av mina tidigare arbetsgivare.

Problemet med distansarbete är väl att arbetsgivarna i många fall inte lärt sig mäta produktiviteten på ett konstruktivt sätt.

Själv har jag förtroendearbetstid som det så vackert heter. Sen finns det tillfällen då jag måste vara på plats då jag har kliniskt arbete. Sen kan jag ibland kalla till möten med obligatorisk fysisk närvaro, det kan hända om det är en produktpresentation med kläm och känn.

Men jag kan få för mig att fara iväg och handla en förmiddag och ingen bryr sig om det. Men å andra sidan så kan jag sitta och greja med jobbsaker på en kväll eller helg också.

För mig kan jag säga att en kombo av att vara "inne på kontoret" och "jobba hemma" passar bäst. Sen reser jag en del i min tjänst med.

Jag känner två stycken som bytt arbetsgivare för att de börjat konstra med hemarbete, men det är inga odugliga latoxar vi pratar om här. De som bytt menar att de som gnäller mest över att inte få jobba hemma är de som ändå är sämst, de har helt enkelt bytt för att de fått fina erbjudanden i övrigt.

Jag gjorde det. Men ja, hände massa annat skit ungefär samtidigt som gjorde det lättare att sluta men primärt var det jobba på plats varje dag som gjorde att jag sa upp mig. Det var så dumt och det gick ut över våra kunder. Blev erbjuden en rejäl befordran och mycket högre lön för att stanna men det fick vara, min närmsta chef (som jag gillar mycket) och jag satt och skrattade tillsammans hur kul det var att jag tackade nej till en sådan lön, men han fattade. Bra minne.

Nu jobbar jag på ett annat ställe där jag bör normalt vara på plats så det är ju nästan samma, fast jag kan jobba distans när jag vill. Men nu vill jag inte jobba distans för jobbet är ett stenkast bort.

Ja, en kille. men han var mogen, sökte andra konsultuppdrag och fick napp. Dom flesta bryr sig inte.