Skandiamannen

Det finns ingen sådan syftning.

JÅS hade inte keps.

SE hade en keps när han rände runt i media några veckor innan, vilket JA säkert noterat.

Därför ville han sätta en keps på SE. Men "mannen som lade sig i" hade ingen keps.

Polisen trodde att "mannen som lade sig i" var SE, och det var det som de skulle bekräfta med JA.

Så det kan ha skett vissa påtryckningar, men som du kan se är JA osäker.

Olyckligt nog fanns inte JÅS att peka ut bland fotografierna, annars hade det säkert blivit rätt.

LL förväxlade AD med HJ. Han trodde att det var AD som stod där med taxin, intill mordplatsen, och larmade.

Men AD stod just då på andra sidan gatan och larmade, svängde sedan över dit där HJ hade stått.

Det är mänskligt att förväxla och blanda ihop. Men en aning onödigt att göra det 40 år senare.

Med all den information som vi har ...

Jag kan fortfarande inte hitta det ordet. Kan du peka ut var i förhöret den 4 mars det står?

https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E15-00-A

Det som framgår den 4 april är att han är osäker. Inte att han kategoriskt avfärdar det som inbillning.

Tänkte att det skadar inte att du läser förhören med LJ en gång till

Den 27 augusti (E15-C).

Sidan 543 (i FUP:en 1989). Den finns även här.

Vad som händer efter mötet med YN och AZ är att LJ ställer sig mitt i korsningen DBG - MG. Där står han och ser sig omkring. LJ följer inte YN:s "besked" när hon pekade "liksom jakande". Han ställer sig i korsningen och tittar åt olika håll. Även norrut. Då får han en "svag aning" (som han senare förstod var "inbillning") av en "rörelse" bakom en bil i närheten av Johannesgatan. LJ visste inte om det var väster eller öster om Johannesgatan (som Borgnäs felaktigt påstod i reportagen om piket 3230). "Det var antingen strax före eller strax efter, det kunde jag inte bedöma" (LJ den 4 april). Att det var "inbillning" är självklart. LJ gick fram till Johannesgatan. Ingen var där.

Okej, så det stod inte i förhöret du nämnde.

Men inte ens den 27 augusti säger han att det definitivt var en inbillning.

Om han hela tiden hade varit övertygad om att det var en inbillning hade han knappast nämnt siluetten den 4 mars. I det förhörsprotokollet finns heller inga spår av tveksamhet.

Sedan kan man förstås förmoda att det ändå var en inbillning. Men LJ har aldrig sagt att det definitivt var det.




Citera var det står att LJ ”ser sig omkring”. På flera ställen säger han snarare att han tittar nerför David Bagares gata. Eftersom Nieminen berättat att den springande mannen försvann ditåt.

"Besked" är mitt citat. Det ordet använde inte YN eller LJ. YN pekade "liksom jakande" (i samma riktning som YN och AZ kom från) och kanske sa något kort. Mötet var bara "några sekunder" och "de stannade inte" (E15-2-A).

Att "beskedet" inte gjorde intryck på LJ är uppenbart. LJ ställde sig mitt i korsningen DBG - MG och tittade åt olika håll. Även norrut. "Men hade du liksom blicken hela tiden koncentrerad dit åt? Jag växlade mellan snett till vä-, rakt till vänster om mig och neråt gatan då" (E15-B). LJ nämnde inte mötet för någon av poliserna som han mötte innan han åkte hem. Inte heller LL (enligt hennes anteckningar).

Besked? Citatet jag sökte var ”inbillning”. Som alltså inte stod i förhöret du påstod utan ett annat långt senare.

LJ har flera gånger uppgett att han tittade nerför David Bagares gata på grund av Nieminens besked.

LJ är tveksam till "siluetten" redan i förhöret den 4 mars (påkallat av Aftonbladets publicering samma förmiddag) och i alla förhör under resten av 1986. Första gången han nämner den är i förhöret den 4 mars. Självklart på grund av Aftonbladets artikel. Man kan fråga sig om "siluetten" överhuvudtaget hade nämnts i förhören om det inte vore för Aftonbladets artikel. Att den var "inbillning" (som LJ kallade "siluetten" den 27 augusti) är uppenbart. Ingen var där när han såg efter. "Tyckte mig se nån skymt av nån rörelse bakom nån bil längre ner, men dagens läge vet jag inte om det var nån inbillning eller om det var nåt verkligt."



Det har han. Och norrut på Malmskillnadsgatan (sidan 45 i E15-B). Att LJ inte tog någon större notis om YN:s "besked" är uppenbart.

Det finns inte minsta tveksamhet i förhörsprotokollet från den 4 mars.

Kan citera igen:

När Jeppsson är nästan uppe för alla trapporna möter han ett par och han frågar dessa om de sett en man springa förbi där. Kvinnan säger då "att han sprang rakt fram här".

Jeppsson säger inget till paret om vad som hänt nere vid Tunnelgatan men ställer sig i gatukorsningen Malmskillnadsgatan & David Bagares Gata och tittar neråt David Bagares Gata för att se om han ser någon där nere och funderar samtidigt på om han skall våga sig ner efter den springande mannen.

Han ser då en man gå från gatan in mellan parkerade bilar på David Bagares Gatas norra sida. Mannen försvinner sedan mellan bilarna och kommer inte ut på någon sida av bilarna.

Jeppsson uppfattade det inte som om mannen gick in i någon bil eftersom han inte såg någon dörr öppnas, ej heller hörde han någon dörr öppnas eller stängas. Detta var ungefär ett kvarter ner på David Bagares Gata.

Han begav sig sedan gående ner på David Bagares Gata och gick i körbanan utanför de parkerade bilarna.

Det kanske egentligen är du som drabbats av ”inbillningar” idag.

Tyvärr säger protokollen från ledningsmötena annat. Det framgår även att Rikskriminalen intresserat sig för ärendet. Så det är fullständigt felaktigt att hävda att uppslaget blivit liggande. Utgående från diskussionen i november 1986 framgår det med all tydlighet att Engström hängt med i utredningen och fortfarande var under lupen.

Annars skulle ingen tagit upp ärendet och bevisligen vill Holmér då ännu inte avskriva Engström. Självfallet fanns allt material tillgängligt om intresset kvarstod. Att utredare skiftar mellan arbetsuppgifter är inget märkligt, det skedde ofta. Dock var Linder, Reneborg, Ström med närvarande under hela resans gång och Holmér avskrev Engström, på Linders anmodan, den 12:e februari 1987. Om någon hade helhetsbilden klar var det Linder, att han skulle utgå helt och hållet från en A4 skriven några dygn tidigare är fantasier och fromma förhoppningar.

En till person som varit nere på Skandia och snokat:

"Tidigare polismannen Tor Petrell ingick vid tiden i Palmegruppen och bekräftar att han undersökte Skandiamannen och utpasseringarna från Skandia-huset."

Gällande Andersson, han "försöker inte peka ut" någon. Han går naturligtvis efter sina minnesbilder och är inställd på att se om han kommer ihåg någon på de förevisade fotografierna. Han nämner inte med ett ord att han letade efter någon specifik. Han känner igen Björkman först. Det är helt uppenbart att han förstod syftet med fotovisningen endast var att identifiera personer utifrån minnet.

Torde vara klart att Andersson inte letar efter någon specifik utan bara kommenterar de förevisade fotografierna:

"Vid visningen av fotografierna stannar han vid Anders Björkman och säger att dennes jacka och väska liknar den man han särskilt höll ögonen på.

När han kommer till fotografi föreställande Stig Engström tycker han sig känna igen glasögonen och han säger att möjligen hade han keps eller annan huvudbonad."

Att förväxla den skäggige och barhuvade Svensson med den slätrakade Engström låter sig nog inte göras så enkelt. Önskan om kepsen styrker enkom att det är Engström som beskrivs.

Således handlar ingenting om Svensson och så har heller alldrig varit fallet, utifrån Anderssons perspektiv. Andersson förydligar just detta när han erhåller chansen under rättegångarna.

Det finns en hel del som styrker Engströms närvaro på platsen som var omöjligt att erhålla via media. Han placecrar livräddarna korrekt, flickan till vänster och den unge mannen till höger om offret. Vidare känner han igen Björkman och beskriver dennes uppträdande, samt noterandet av Löhr och Östling.

Beskrivningen av Söderström och fru Palme är något som ytterligare understödjer Engströms uppgifter. Andra poliser och vittnen uppfattade Söderström och Windén som passiva. När Lisbeth till slut lotsades till bilen eller när Östling försökte lugna henne kan mycket väl ha uppfattats som bryskt. Innan hade Lisbet sprungit fram och tillbaka på platsen och ropat efter ambulans, vilket också Engström uppger. Några detaljer om Lisbets handlingar på mordplatsen avhöll sig medierna från att återge.

Att ytterligare detaljer kring utredningen från sommaren fram till februari framkommit hade varit välkommet. Dock är det klarlagt att Engström fanns med efter sommaren och fram till februari.

Linders beslut var, med avseende på sin egen och generell historik, förankrat i helheten. Inte en 100 timmar gammal A4.

Vet vi om JÅS var skäggig en och en halv månad innan? Var SE alltid slätrakad?

Hade han brasiliansk vaxning också?

Snokat? Skoglund och Petrell var de som skötte förhören av personalen på Skandia i juni.

Därefter blev det som du säger tyst i ärendet fram till i november, trots att de satt på ett intressant material.

Det är 4-5 månader som ärendet blev liggande. Detta eftersom Holmér, under ett halvårs tid, kämpade med att få till inplockningen av över 50 personer, som skulle förhöras. Den aktion som senare blev hans fall.

Frågan är varför ingen av dem refererar till materialet från Skandia när SE avskrivs.

Om de hade läst PH:s andra PM och sett bilderna på SE i Expressens/DN:s arkiv hade det blivit annat ljud i skällan?

Du måste dock tänka på när SE angav dessa uppgifter, som han hade kunnat hinna med och snappa upp.

Det man önskar är en mer unik iakttagelse, vilket flera andra vittnen levererar direkt.

Av alla foton som existerar på Engström finns inte en tillstymmelse till skäggväxt, han är alltid slätrakad. Ett så kallat "babyface". Svensson rejäla helskägg med tillhörande mustach var knappast ett projekt utfört på en månad, det torde vara uppenbart.

https://wpu.nu/images/3/37/Avatar_Jan-%C3%85ke_Svensson.png

Poängen var att det bevisligen varit fler ner till Skandia och undersökt:

"Tidigare polismannen Tor Petrell ingick vid tiden i Palmegruppen och bekräftar att han undersökte Skandiamannen och utpasseringarna från Skandia-huset."

Om denne tillhörde Rikskriminalen är okänt, men oavsett har bevisligen fler än Skoglund och Petrell utrett Skandiaärendet.

Har definitivt inte påstått att "det blev tyst i ärendet" efter sommaren. Såsom det formuleras i Palmerummet i november antyder tvärtom att Engström i allra högsta grad varit föremål för intresse, även efter sommarens insats.

Ingenting blev liggande i fem månader p.g.a. order från Holmér, det arbetades med en hel drös uppslag under tiden fram till storsatsningen. Något som framgår tydligt från protokollen. Varför spekulera när allt finns dokumenterat? Innan Pallegruppens upplösning stod tidvis uppemot 300 poliser till utredningens förfogande.

Skälet till att ingen hänvisar direkt till materialet från Skandia är naturligtvis att de fann att där finns inget som binder Engström till någonting misstänkt. Det betyder självallet inte att Linder med undersåtar undgått att ta del av det, liksom de bevisligen ej heller missat Engström i media. Allt det här framgår i diskussionerna som fördes.


Alla nämnda uppgifter var omöjliga att snappa upp från media, det hade krävts tillgång till bland annat förhör som ej ännu fanns allmänt tillgängliga. Samtliga uppgifter anför Engström i förhören i mars och april.

Positioneringen av livräddarna utgör en unik iaktagalse. Polisfordonens ankomst med uppställning utgör en unik iaktagelse. Inprickningnen av Björkman och poliserna är otvetydig.

I själva verket levererar Engström direkt mer konkreta observationer än majoriteten av övriga vittnen.