Gårdspriser - rimligt?

Det dyker upp s.k. Per Albin gårdar då och då med rimliga priser, fast det rör Norrland. Registrerade som lantbruk med krav om bosättning.

I södra Sverige har alla mindre f.d. lantbruk blivit hästgårdar efter EU-inträdet. I Skåne fanns det en del minde lantbruk för 30 år sedan som gjorts om (gentrifierats).

Dessutom, idag köps skogsmark som kolsänkor, utöver jakt, en bidragande prisökning.

Det dyker upp s.k. Per Albin gårdar då och då med rimliga priser, fast det rör Norrland. Registrerade som lantbruk med krav om bosättning.

I södra Sverige har alla mindre f.d. lantbruk blivit hästgårdar efter EU-inträdet. I Skåne fanns det en del minde lantbruk för 30 år sedan som gjorts om (gentrifierats).

Dessutom, idag köps skogsmark som kolsänkor, utöver jakt, en bidragande prisökning.

Är det någon mer än jag som reagerat på hur priser på skogs/jordbruksfastigheter skenat särskilt dom senaste +6 åren?

På 90-00 talet så kostade en medelmåttig gård utanför stan jag bor i, likvärdigt som en villa.

Gårdarna ansågs inte ha ett värde som det gör idag, då förknippades dem med mycket arbete och slit och då såldes dom billigare i förhållande till vanliga huspriser.

Idag kostar gårdarna ofta 4x mer än medelpriset på medelvillan och samma mönster går i hela landet. Mäklarna värderar små jordbruksfastigheter, kanske med 10 hektar mark och ett skapligt hus i Halland för 8-10 miljoner trots att det är 20-30 minuter till större stad.

Jag läste att när Roger Akelius började storhandla marker för 10 år sedan så gick det inflation på markpriserna i Sverige. Ännu mer började priserna accelerera i och med kriget i Ukraina eftersom väst slutade handla billigt virke från Ryssland.

Paradoxalt så befinner vi oss i en lågkonjunktur med ökade levnadskostnader och hög arbetslöshet men likväl sätter mäklarna orimligt höga värderingar för uppenbarligen förblir dom flesta gårdar osålda.

Era tankar?

Finns det verkligen nåt krav på bosättning kvar idag?
Då skulle det inte finnas så många övergivna torp på landsbygden, särskilt i Norrland.

Kolsänkor i form av mer eller mindre urskog är ungefär lika hållbart som korthus. Lika fåfängt som att fånga koldioxid ur luften eller diverse industriprocesser, och pumpa ner den i gamla oljekällor. På marginalen kan det väl bli några promille av verkliga behovet, tillräckligt för att lura alibimiljarder av investerare och skattebetalare. Men inte gör det nån storskalig skillnad. För att kolsänkeuppbyggnaden går oerhört långsamt, mycket långsammare än koldioxidutsläppen från mänsklig verksamhet. Inte minst beroende på att orörd skog förr eller senare brinner, och det mesta av kolsänkeuppbyggnaden går upp i rök. Troligen brinner det oftare när klimatet blir varmare. Säkert blir det också dyrt/omöjligt att försäkra mängder med lättantändlig urskog.

Skogen behöver inte ens brinna. När träden dör och bryts ner återgår det infångade kolet till atmosfären. Det enda som kan förhindra det är om träden försvinner ner i nån mosse. Då kan kolet förbli bundet i några tusen år. Annars är det ett eller två sekel det handlar om.

Finns det verkligen nåt krav på bosättning kvar idag?
Då skulle det inte finnas så många övergivna torp på landsbygden, särskilt i Norrland.