Gårdspriser - rimligt?

De flesta som köper gårdar med litet mer mark (över 4 hektar) gör det inte för att bruka den. Om det är skogsmark kan den få stå och växa (det säljs sällan avverkningsbar skog, eftersom det löns att avverka skogen först och sälja gården med kalytor efteråt...), är det odlingsmark och/eller betesmark så finns det alltid nån som hyr den för en skälig ersättning (också svart).

Barnfamiljer flyttar nuförtiden ut till "villaområdet", sällan "ut till landet" (som för 30-40 år sedan). Det är litet mera drag kring byar som har egen skola, men det är avstånden som är "problemet". Till dagis, till butiken, till skolan, till fritidsaktiviteter (organiserade sådana är det tunt om "ute på landet") och förstås till jobbet.

Istället är "övre medelåldern" som köper sig en gård när ungarna flyttat ut. De är födda på 60- och 70-talen och har kvar en del av den ideologin, och de har också ekonomin. Men det de är ute efter är inte att försörja sig på jordbruk, varken på riktigt eller månskensbondemässigt, det är "livskvalitet". Lugnt och skönt, några hektar att härja på, en gammal gård man kan göra om till det man vill (utan tätortsbestämmelser). Har man betalat av lånen (eller största delen av dem) på sin stora stadslägenhet eller villa så räcker det gott för en gård med några hektar, och ev. för en gård med litet mer hektar. Det ärv ad som driver upp priserna.

För en del kan det vara nåt specifikt, egna hästar, jakt, golfbana i närheten, trädgård osv., men den huvudsakliga drivkraften är att lämna stadens "hank och stör" och inrutade liv bakom sig, "nu när man kan".

Att det är fråga om en sådan huvudsaklig kundgrupp har påverkat marknaden, och det gjorde också covid-epidemin (som ledde till att alla vettigt prissatta gårdar i Sverige i princip "sålde slut"). Barnfamiljer kan inte tävla mot ekonomiskt starkare 50- och 60-åringar. Och de är ofta ute efter att, till slut, köpa sitt "drömställe". Det skapar en diskrepans när det gäller mindre gårdar, eftersom säljarna och mäklarna kolalr prissnivån och vill ha så mycket som möjligt medan köparna inte är ute efter vilken gård som helst, utan det ska vara "den rätta". Dessutom är en rätt stor del av de gårdar som kommer till salu antingen ärvda föräldragårdar eller gårdar där ägaren/ägarna flyttat in till "ålderdomshemmet" (eller närmare sjukvård och stöd). Det finns därför inte ett tidsmässigt ekonomiskt "incitament" att få gården såld, tvärtom tror man sig få mera om man håller ut tills "rätt kund" hittar den.

Sammataget har det har lett till ett läge där det ofta tar rätt lång tid för en gård att säljas, det kan ta flera år. Och som konstaterats i TS också en generellt sett litet för hög nivå, sett till det generella värdet.

Man kunde säga som så att det numera finns en inbakad "herregud, här vill jag bo"-faktor i priset, både hos säljare och köpare. Säljaren vill få tag på just den kunden som känner så för gården (och är beredd att därför betala en mille extra), och köparna vill hitta just den gården de drömmer om och är beredd att betala en mille extra om de hittar den. Det är "gårdsmarknaden" i all enkelhet (i den del av Sverige där 80-90% av befolkningen finns). Och om det alls ändrar så sker det först när den nuvarande ekonomiskt välbeställda kundgruppen dör bort eller blir för skröplig, för i motsats till vad man kanske skulle tro (eftersom många av dem bott största delen av sitt liv "i stan") så TRIVS de på sina gårdar. De trivs jättebra, och nån flytt "tillbaka till stan" är inte ens på kartan...

Det är naturligtvis rätten att jaga själv som intresserar kapitalstarka med lantadeldrömmerier.
Sociala biten med att komma in i ett jaktlag.
Rätt obegripligt tycker jag, sitta på älgpass verkar inte värst mer spännande än att se på färg som torkar.

Det är en stor del av det hela. Gemenskapen i jaktlaget. I övrigt är det väl lite individuellt vad det är man gillar och vill göra. Det finns de som tycker om att skjuta på allt som rör sig och har utrustning som om att de vore någon form av elitsoldat. Sedan finns de som bara tycker om att vara ute i naturen. Vi är väl alla lite olika på den fronten.

Med tanke på hur populärt den stora älgvandringen var/är på TV. Så finns det nog en hel del som bara tycker om att sitta och titta på träden eller för den del på älgarna om och när de går förbi.

Personligen har jag aldrig tyckt det varit speciellt intressant att jaga. Det är mer en praktisk effekt av att bo ute på landet. Måste göras. Annars kan jag som sagt lika gärna bara vara ute i skogen och titta lite.

Nationalekonomi --> Ekonomi: övrigt
/Moderator

Problemet är bara att oftast har en jordbruksfastighet med en hyfsad areal skog köpts av ett bolag eller en annan skogsbonde. Sen styckas skogen bort och kvar blir 5-10 hektar åker och äng samt boningshus och en stor ladugård samt andra ekonomibyggnader.
Eländet säljs in som "fin hästgård", men saknar oftast egentliga intäkter och köparen sitter med stora underhållskostnader( om de inte låter uthusen förfalla).

Ett effektivt sätt att förstöra en gård, och en by, är att stycka av "hästgårdar".
Skog och åker köps upp av driftiga personer som behöver placera pengar dom tjänat på annan verksamhet. Deras arvtagare har ofta varker råd eller intresse att ta över, och då köps marken av större bolag, inte sällan med säte långt därifrån.
Kvar blir byar utan sammanhang i en glesbygd med allt sämre service.
I Norrland har sånt pågått i mer än hundra år, men nu sker det över hela Sverige.

Man behöver bara lösa finansiering av en liten del, för man kan även belåna fastigheten, som man köper.
Ja. För 70 år sedan försörjde en gård med 20 hektar åker och 10 hektar skog 2 familjer, men nu räcker det inte ens till en familj ens om makan har annat jobb, även mannen behöver annat jobb än på gården.

Många mindre åkrar är inte lönsamma alls, så det är vanligt att plantera skog på dem
Själva jordbruket är sällan lönsamt. Det finns/fanns EUbidrag för att INTE bruka jorden
men det finns/fanns bidrag för att hålla marken öppen d v s äng, inte plantera skog eller låta slyskog ta över jordbruksmark.
Ja. Mitt ställe är inte en bondgård, men på landet med en del mark. Bara grödor som sköter sig själv.
Började jobba hemifrån för länge sedan, redan innan internet. Sittande på verandan i fin natur jobbande på laptopen, rådjur gående förbi alldeles intill, undrande vad jag gör

Vid vilka nivåer görs de verkliga avsluten, försäljningarna?

Vad är det man betalar för?
Är det skogen, åkermarken eller "gården"?

Självhushållande romantiker driver knappast upp priserna, det finns inte tillräckligt många av dem och de har begränsade ekonomiska resurser.

Det måste finnas någon form av förväntad avkastning som driver upp priserna.

Begränsad tillgång och stigande efterfrågan.
Arealen mark ökar inte men befolkningsexplosionen fortsätter.
Mer människor betyder större efterfrågan på allt möjligt, och mark kan användas till lite av varje.
Därför är risken att värdet sjunker mycket liten, en framtidssäker investering.

Mest livsstilen kan jag tänka mig då många mindre gårdar (5-10 hektar) inte längre har nån verksamhet med någon inkomst, plats för några hästar och höns och att man kan odla sin egen potatis och annat gör att priset stigit.. Jag brukar kika och hålla koll på gårdar och ställen som blivit till salu under åren i byn där jag kommer ifrån och dom har blivit sålda på mindre än ett par månader, 30 minuter restid till en mellan stor stad med 100k människor gör att stadsfolket säljer villan i stan och flyttar ut på landet.

Det dyker upp s.k. Per Albin gårdar då och då med rimliga priser, fast det rör Norrland. Registrerade som lantbruk med krav om bosättning.

I södra Sverige har alla mindre f.d. lantbruk blivit hästgårdar efter EU-inträdet. I Skåne fanns det en del minde lantbruk för 30 år sedan som gjorts om (gentrifierats).

Dessutom, idag köps skogsmark som kolsänkor, utöver jakt, en bidragande prisökning.

Jaa, och en vacker dag , kanske inte så avlägset, kommer myggorter åter bli attraktiva!

"Gård med god bonitet på stabil mygg ort" . Stort köpsug. Skojar inte!

Men det är väl mycket arbete på en gård? Kom och tänka på gamla gubben som hade en hönsfarm på skogstorpet. Vi var där och köpte ägg.

Men nästa gång stod det en grävskopa där. Maskinisten puttade bara till så rasade hela rasket ihop som ett korthus. Idag en lyxig förort .