Festade ni mycket på högstadiet?

Jag festade en gång i högstadiet.

Började dricka regelbundet i årskurs 9, men särskilt utbrett var det inte i min årskull. I början var det mest folköl och man blev sällan mer än salongsberusad, därav märkte föräldrarna inte mycket. Man köpte alltid det billigaste man kunde hitta och la kanske 100 kr på en partykväll. Mat åt man ju hemma och på krogen kom man förstås inte in.

Tjejerna hade inte någon äldre langare vad jag minns, utan förlitade sig på oss grabbar som fixade alkohol åt dem.

I gymnasiet började det drickas starkare grejer och då blev allt roligare. Högstadiefyllorna är inget man saknar!

.... Och Lucia och Allhelgona! Glöm inte Lucia och halloween/kortis-höstlovet på två vardagar runt Allhelgona. (tors o fre) (1984-1990 ca)

Riktigt bra festarhelger och alltid något kul som hände. Killarna eller de tuffare tjejerna man hängde med köpte ut sprit genom att fråga någon lodis utanför Vin&Sprit (Systembolaget) om inget storasyskon fanns tillgängligt

Jag har samma erfarenhet. Det var just kring Nyär, Valborg, champagnefrukost vid utspring/sommarlov (nian o studenten), midsommar, Allhelgona, Lucia som man drack (jag har alltid varit en mkt måttlig drickare då jag hatar att spy, men jag gillade att göra drinkar).

Påsk däremot, det var en familjehögtid för oss. Då målade man ägg och åt godis.

Man får också ha i åtanke att det alltid fanns en 19-20 åring som jobbade och hade råd att dela med sig sprit.

Själv drack jag aldrig. Men man hörde historier från andra..

Om du är tjej, ja. Vi killar fick ingenting gratis. Däremot kunde man ibland få tag på väldigt billig hembränt för 50-100 kr/flaskan.

Det gjorde de nog inte men "life finds its way". Jag har aldrig varit bland folk som skulle tillåtit ett barn att dyka upp på en hemmafest/förfest och än mindre ge dem sprit.

Man har ju hört historierna om de lokala små vildarna som typ rymt från ett SiS-hem eller sin fosterhemsfamilj för att dra på röjarfester. Men jag tror också att det finns mycket skitsnack för att bara nedvärdera personer.
Det fanns de som var kring 21-30 som tog igen en sorts förlorad ungdom genom langandet. "Sköna snubbar", "epa-peddos", "fixar det snubben" blev hatade och hyllade på byn där de åkte runt i en bil vars bassystem hade ett höger värde än själva bilen. De var enögda kungar i de blindas land. Grooming var nog inbakat i deras levnadssätt som volvoraggare på någotvis.

Sen fanns alkolisterna som gjorde en deal genom att få lite peng över till egen dryck.

De kanske mer "tungt langningskriminella" var balter i lastbilar med stoli eller lokala knarklangare som drygade ut kassan.

Sen fanns det rikemans barn / pappas flickor/pojkar som kunde få sina föräldrar att köpa ut. Alternativt wt vars föräldrar tog en stolthet i att supandet var en initieringsrit till vuxenlivet. Jag tror dock att de båda såg 13-15 som för ungt dock.

Den kanske mer "oskyldiga" kategorin av langare var nog storasyskon eller kusiner men likväl gav de ju alkohol åt de som inte skulle ha det. Åkte de till Danmark och Tyskland så var festen räddad och den som hade den kontakten gick runt som Pablo Escobar i skolan.

Grabbarna var nästan bara ute efter Absolut, Baccardi, Captain Morgan och valfri öl i kategori 5,5. Det är inga dyrgripar direkt. På vissa fester fanns det någon som skulle prångla på alla att dricka just den personens fantastiska version av hembränt.

Tjejer drack alkoläsk, rosé, cider eller gjorde egna drinkar likt kemister.

Bland många svenskar så var "att bli full" en sorts social friskrivning där de gjorde/sade saker de annars ville göra men aldrig vågade. Det var ett holländskt mod fast på en social nivå.

Absolut och Baccardi är ju svindyrt om ens månadsbudget bara består av studiebidraget. Explorer eller hembränt var det som gällde om man väl lyckades få tag i sprit.

1. Dem hade ingen aning

2. Jag har aldrig haft sex med någon som köpt ut till mig

3. Jag köpte tio stycken Åbro 10.0 för tio kronor styck = 100kr. Hade jag tur hade jag dessutom några kvar dagen efter.

Jag söp ju så duktigt mellan att jag var 12-18 att jag inte druckit mig full sen dess (en eller två gånger max kanske) och alkohol förstördes så mycket av det att jag kan dricka vin till maten max två kvällar om året, ofta inte ens det.

1. Föräldrar hade ingen koll då heller.
2. Troligen. Men som 20 var man inte intresserad av fjortisar.
3. Nån hade alltid tillgång och det krävdes inga mängder i den åldern.

Du sänkte tio tioprocentiga öl som 15-åring? Respekt. Vägde du 200 kg eller?

När denna tiden inträffade för mig fanns det fortfarande små service/jourbutiker runt om i stadsdelarna, och mackarna hade börjat med livsmedel i större utsträckning än bara chips och choklad.
Nästan ingen brydde sig om man som fjortis ställde upp ett sexpack folkis på disken, och ryktet gick blixtsnabbt om vilka butiker som var okej eller inte.

I tonåren var musiken en central punkt. Vi var massor av unga, främst killar, som hyrde instrument och fick tillgång till replokaler. Ofta i gamla nerlagda verksamhetslokaler eller ödehus där vi inte kunde störa andra. Och vi blev inte störda av vuxna!

Visst kunde man ibland planka in på krogen, och det var spännande att låtsas vara vuxen, men med musiken kom kulturarrangemang och eviga spelningar på fritidsgårdar. Några disco emellanåt. Och det var ju roligare att vara med sin åldersgrupp.

Det bästa med tonårsfyllorna var att det blommade över snabbt som en vallmo. Man lämnade hemmet nykter, sen kastade man i sig sina öl, eller om man fått tag i nåt starkare. Vinglade runt i några timmar och levde livet, sen var man nästan nykter när man cyklade hem.